Bögjävlar

Tidningen Mums

2009-09-25T04:07:00.004+02:00

Så är det äntligen dags..
Torsdagen den 1:sta oktober släpps en revolt av livsglädje, något som ni garanterat inte sett förut. Av delar ur gänget bakom Bögjävlar och Klubb Mums Mums -
the one and only tidningen Mums!
www.tidningenmums.se

Bögjävlarna strikes back

2009-07-01T10:49:00.003+02:00

Det var länge sedan vi nöjde oss med att klaga på kultur- och festutbudet under prajden. I år ger vi er tre evenemang initierade av olika bögjävlar och deras vänner.

1) Måndagen den 27 juli fyller Klubb Mums Mums ett år på Debaser Slussen (mer info inom kort).

2) Tisdagen den 28 juli är det dags för bögjävlarnas traditionella underklädesparty. Som vanligt kan ni räkna med prajdens svettigaste och gladporrigaste fest. Vi bjuder på tryckare, upptåg och överraskningar. I år kör vi med total black-out – hela havet hånglar.

Judy's, Närkesgatan 8, mellan 21-01, 60 kr inträde, 18 år. Det finns plastsäckar i garderoben där man kan hänga in överflödiga plagg. Du tar av dig så mycket du vill. Alla kön, sexualiteter och storlekar är välkomna.

3) Onsdagen den 29 juli är det Homokulturens ABC – en afton med nedslag i det bästa av aktuell homokultur på Teater Tribunalen.

Nyöversatta texter av Federico Garcia Lorca i tolkning av Eli Levén. Niclas Ericsson samtalar med Roger Wilson om den uppmärksammade deckaren Familjehemligheter. Anna Lytsy samtalar med Elise Karlsson om romanen Fru Freud och jag. Tiina Rosenberg synar kulten av Zarah Leander med Stefan Ingvarsson. Smygpremiär på scen ur Riksteaterns uppsättning av No Tears for Queers, Caroline Åberg intervjuar två album-aktuella queera serietecknare: Joanna Hellgren och Kolbeinn Karlsson, Roger Wilson tar pulsen på homo i film, Anna-Maria Sörberg och Anna Hellgren om queer journalistik, Johan Hilton om homofiler på svenska scener.

Börjar 18.30 Inträde: 40 kronor

Avdemonisering

2009-01-13T14:27:00.005+01:00

Har hiv något ansikte i Sverige i dag? Det finns några modiga som är öppna kring sin hivstatus trots alla fördomar. Många är aktiva i debatten och i organisationer som värnar om hivsmittades rättigheter och plats i samhället. Men går detta att jämföra med det demoniska hot från så kallade "hivmän" som med jämna mellanrum målas upp i pressen? Dessa fantombilder av bögar och afrikanska män som inte verkar något annat än att sprida viruset. De är som zombies i en skräckfilm. Som vampyrer. Som varulvar. Man fattar aldrig riktigt vad som driver dem, men tydligt är det att sjukdomen framställs som ett gift som tar dem i besittning för att spridas vidare. Ingen funderar på vad stämningen kring hiv gör med människor. Hur samhällets förnekande internaliseras... Hur informationsplikten lägger allt ansvar för säkrare sex på den som bär på hiv...

Därför vill jag passa på att hylla Anna-Maria Sörberg som skrivit boken Det Sjuka som äntligen tar sig an allt detta. Hon träffar ett antal "hivmän" och en "hivkvinna". Människor som sitter i färngelse för att de undlåtit att informera sina sexpartners om sin status. I vissa fall har ingen smitta överförts. De flesta av fängelsestraffen är långa för att vara Sverige. Vi har en unik rättslig praxis i det här landet som närmast kriminaliserar hiv. Det är något som inte "hör hemma" i vårt land. Som om man kunde ha en nollvision kring en sjukdom som många svenskar mitt ibland oss lever med. Anna-Maria möter dem som vanliga individer, lyssnar på dem och visar deras dilemma. Vissa av deras handlingar går att fördömma eller betrakta som oönskade. Men de går inte att ensidigt demonisera. Inte efter att man mött dem i Anna-Marias reportage.

Läs hennes bok. Ta inte mitt ord för det, jag jobbar på förlaget som ger ut dem och är givetvis partisk. Men läs den. Jag hoppas att vi får en riktig debatt om lagstiftning och smittskydd, om hiv som en verklighet i Sverige i dag. En debatt som grundar sig på medkänsla, rättvisa, mod och fakta.

Get ready for the future

2008-12-20T17:21:00.008+01:00

Jag var och såg en fantastisk föreställning, DV8 - To Be Straight With You - en vild mix av modern dans, animation, text, dokumentär och film, som behandlar det jobbiga ämnet sexualitet och religion. Regissören Lloyd Newson fick idén till projektet under Pride i London när han och hans pojkvän blev utsatta för homofobi ifrån pojkvännens centralasiatiska landsmän. Föreställningen bygger på hundratals verkliga intervjuer med människor från olika kulturer - homos och homofientliga. Böghatande rastafaris på Jamaica, misshandlade flator i Afrika och muslimska fäder som knivhugger sina bögsöner. Jag tror att många svenskar i salongen tyckte att det var gripande men exotiskt. För mig var det på riktigt. Efter elva år i London är de här frågorna verkligheten, och något man konfronteras med varje dag. Det har blivit hårdare i staden, och alla olika kulturer som bor sida vid sida kanske inte samsas om mycket - men homofobin går som en röd tråd igenom alla extremer. En rastafari i Brixton må ha en helt annan världsbild, än en radikal imam i Hackney - men prova att gå fram till dem, hand i hand med en annan man, så får du de hur enade de blir.
Det som är skrämmande på riktigt är inte bara att våldet och homofobin på gatorna ökar, utan att många homofientliga grupper på riktigt får alltmer politisk makt, sakta men säkert. I ett multikulturellt samhälle är det extremt känsligt att kritisera andra kulturer, och en debatt kvävs ofta under en politiskt korrekt flagga. Peter Thatchell är en Londonbaserad kämpe för mänskliga rättigheter som fått utstå hot och anklagelser om rasism och islamofobi, för sin kritik av Islams syn på homosexualitet. Problemet med de anklagelserna är att man då menar att det inte finns homosexuella i muslimska länder, att man separerar de två, vilket totalt osynliggör homosexuella i dessa kulturer.
Ett uppmärksammat fall i London just nu, som verkligen illustrerar motsättningarna mellan religion och sexuella minoriteters rättigheter är det om Lilian Adele, en vigselförättare som stämde kommunen för att hon som kristen ansåg sig kränkt över att tvingas viga samkönade par. Kommunen har nu efter prövning av fallet fått rätt, och man tycker i det sunda förnuftets namn att Lilian Adele kanske skulle se sig om efter ett arbete hon är villig att utföra istället, men hon ger inte upp och har överklagat. Hela processen kan nu ta år, och det rör sig inte om en ensam kvinnas homofobi, utan mörkare makter finns med i spelet. Adeles rättegångskostnader betalas nämligen av fundamentalistiska The Christian Institute, som ser det som en kamp för kristendomen. Institutet är även emot att lagen om hets mot folkgrupp också skall komma att gälla homosexuella. Och här ansluter sig även The Islamic Human Rights Commision - båda med samma argument: att det skulle hindra deras religionsfrihet och att det skulle kunna arresteras om de citerade sina heliga skrifter.
Det är de här små fallen som gör det läskigt på riktigt - för många små bäckar av politisk makt blir till slut ett hav. Om trettio år kanske det inte är så självklart att vi ska ha mänskliga rättigheter.
Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, vi får inte sitta för bekvämt i vår regnbågssoffa, för liberala attityder gentemot olika levnadssätt har kommit och gått i historien. Problemen och motsättningarna mellan religion, kultur och sexualitet har bara börjat. Tro mig - det kommer bli mer i framtiden. London visar tydligt problematiken vi är på väg emot, och det ser inte ljust ut om vi inte börjar prata om det i tid.

Don't look back

2008-12-02T12:47:00.005+01:00

På förlaget har vi en Jan Stenmark-kalender på toa. Hela november har jag varit tvungen att stirra på en teckning där en vuxen man sitter försjunken över bilden av en pojke med undertexten: "Det enda han vill bli, har han redan varit". I går fick jag äntligen vända blad, men traumat dröjer sig kvar. Men för puggor skulle man behöva parafrasera: "Det enda han vill bli, fick han aldrig vara." Det är därför puggor är ännu mer traumatiserade än många andra män.

Mumindebacle fortsätter

2008-12-01T12:16:00.004+01:00

Terrorattacker och finanskris i all ära, men medieintresset för mina muminfunderingar verkar aldrig ta slut. Helsingin Sanomat har skrivit om ämnet och i lördags ringde Expressen för att reda ut begreppen. Det blev en rätt lustig artikel där jag och Janssonexpertern Boel Westin talar ut om det queera i Mumindalen. Du kan läsa den här. Kommentatortråden är en orgie i homofobi som brukligt. Tyvärr är inte sidospalten från den tryckta tidningen med. Där kommenterar jag figur för figur och Boel Westin kommenterar mina kommentarer... Dock måste jag säga att det är skönt att nätversionen inte har en bild på mig för Expressen verkar bara ha bildgooglat mitt namn... och tryckt en bild på Michal Witkowski istället...

Och till de som kommenterat artikeln på nätet vill jag säga: det är just det jag är trött på – att man försöker läsa in en sexualitet i Muminfigurerna, en heterosexualitet, istället för att låta dem vara öppna som Tove Janssons berättelser. Mumindalen är ju framförallt en dalgång där alla får vara lite som de är och där solidaritet och gemenskap är viktigare än blodsband och normer.

Äckel!

2008-11-24T18:09:00.006+01:00

Nu på lördag är det dags för nästa dos av hyllningen till allt trasigt och knasigt, Klubb Mums Mums! Den här gången ska vi ge Filmfestivalen ett punkigt slut och bigga upp min favoritregissör (förutom Micke Eklöf förstås) John Waters!
Kvällen börjar med att vi visar hans film från 1974, "Female Trouble" och gästerna erbjuds sedan att få sina privata delar stylade av vår egen fashionista supreme Martin "Grisa" Bergström, och fotade för en superhemlig ny tidning av delar ur Bögjävlar!
Till underhållning bjuder vi på Svina Nightingales avant gardistiska pantomimversion av "Serial Mom" som utlovar våld och godisregn, och sedan iträder jag Divines roll som Dawn Davenport i "Female Trouble", och ger er en fullspäckad show där jag inte bara välter julgranar, stryper min dotter och skjuter publiken utan också grillas i elektriska stolen! Nästan lika kul som en kväll på Lino med andra ord.
Som om allt detta inte vore nog, så uppmanar vi er att klä ut er till er favoritkaraktär ur John Waters värld, och komma och tävla i Mums Mums John Waters Look-a-like-tävling 2008! Kom som hummern i "Multiple Maniacs", Traci Lords i "Cry Baby" eller varför inte hunden i "Pink Flamingos"? Som alltid uppmanar vi er att tolka fritt och om du vill komma som någon som ännu inte är men borde vara med i John Waters värld - go for it!

Soundtrack för kvällen är HI-NRG och Rockabilly!

Mums Mums presenterar:
Äckel! En hyllning till John Waters

Datum: lördag 29:e november, 21 - 01
Plats: Judy´s, Närkesgatan 8 (bredvid/under Roxy)
T-bana: Medborgarplatsen eller Skanstull

På bilden: Petter Wallenberg som Divine
Foto: Mathias Sterner

En outforskad pugga

2008-11-24T11:04:00.005+01:00

Petters födelsedagsfirande blir oväntat illustration till en c-uppsats om queer estetik. Ett meddelande damp plötsligt ner i inkorgen på facebook:

Hej, jag ska presentera mitt forskningsprojekt om queer estetik på C-nivån i modevetenskap vid Stockholms universitet i början av december och söker efter bilder av tunnelbaneliv. Fann av en slump bilder som är lämpliga via vår gemensamem bekant NN, och undrar nu hur du (samt de bilden föreställer) ställer dig till att jag använder bilden vid föreläsningstillfället. Det är inför ett slutet sällskap på cirka tjugo studenter, personerna på bilden kommer inte att namnges, istället använder jag bilden för att illustrera en poäng kring kontext och sociala rum. Föreläsningen är i början av december och bilden kommer inte användas senare i andra sammanhang. Hoppas allt är bra med dig, förresten. Själv har jag det väl rätt fint, antar jag. /NN (in disguise här på fejsbok).

Vad ska jag säga? En kväll med Mums Mums-gänget innehåller material till tio c-uppsatser...

PS Helsingin Sanomat citerade tydligen min Muminkrönika i helgen. Så nu är debatten i gång i både Norge och Finland.

Kolla på Arthur på filmfestivalen

2008-11-21T16:55:00.006+01:00

En bra idé för alla som vurmar om sin homohistoria och gamla bortglömda pugghjältar är att gå och se Wild Combination om Arthur Russell på Stockholms Filmfestival (filmen har iofs redan kommit ut på dvd i storbritannien så kommer man inte iväg kan man ju alltid beställa den på amazon). Här är ett smakprov, med bland annat Arthurs pojkvän (och musa) Tom samt det svenska fanet Jens Lekman:

Filmen är en okej första introduktion till mannen, buddhisten, celloisten och discostjärnan. Men också en del av återupptäckandet av storheten hos den försvunna aids-generationen. Regissören Matt Wolf intervjuas dessutom i
fredagens Kino (gissa av vem). Och här kommer ett bonustrack med Arthur himself:

Vår Bästa Tid Är Nu

2008-11-20T23:15:00.010+01:00

En äldre pugga i London sade en gång till mig: "When queens get old they start wearing comfortable clothes and listen to showtunes.."
Jag fyllde nyligen trettioett år, och min fantastiska granne och vän Roberto tog ut mig och firade att vi inte längre behöver spela unga. Vi såg den legendariska gamla fjollmusikalen La Cage Aux Folles på The Playhouse Theatre i London. Det är en old school fars om en dragqueenklubb på rivieran som drivs av bögparet Renato och Albin, den senare är också showens stora stjärna Sza Sza. Peruker åker på och av, och skämten är på buskisnivå, men jag kunde inte hålla mig när ensemblen till slut brister ut i "The Best Of Times Is Now" (för oss mer känd som Jan Malmsjös "Vår Bästa Tid Är Nu"). Jag blev helt rörd.
I dessa tider av debatt kring samkönade äktenskap har alla lärt sig att två "vanliga" killar gifter sig. Båda i frack. Filmen Patrik 1.5 har i Sverige visat hur två helt "vanliga" killar minsann är ihop, och man hör oftast bögar klaga om att de minsann bara är (eller vill ha) en "vanlig kille" och inte som alla Schlager/Patricia/Pridefjollor. Jag var på en dejt för några veckor sedan med en kille som tyckte att bögar skulle sluta sticka ut så mycket, eftersom det kunde reta homofoba strejta. Jag föreslog att fjollorna bara skulle lära sig slåss helt enkelt. Som ni säkert förstår blev inte den dejten så långlivad.. Vad jag försöker säga är att det är så tråkigt med all normativitetshets. Hur vanlig måste man vara?
Visst är det förlegat att bögar ska efterapa det straighta samhällets könsroller, där partners bara kan vara man eller kvinna. Och just det kritiserade homoaktivister La cage Aux Folles för när den kom. Men jag tyckte det var så fint att Renato lät Albin vara lite som han var. Eller ganska mycket som han var.. Ingen hets kring att vara straightacting där inte. Och jag tittade mig runt i teatern och såg bara glada gamla tanter och fjolliga bögpar överallt. Och jag tyckte det var så skönt att slippa vanlighetshetsen. Straight acting- fascismen. Det fick mig att tänka på vad alla smygbögar sade till legendariske författaren och megafjollan Quentin Crisp, medan de stötte bort honom från hemliga bögklubbar på femtiotalet: "You ruin it for all of us.."
Efter föreställningen avslutade jag och Roberto kvällen i samma old schoolmanér som den påbörjats. Klubb? Glöm det, vi satt fulla och skrålade i en fransk restaurang. Den avdankade gamla puggan vid pianot muttrade något om gamla tider, och vi skålade och önskade gång på gång "Vår Bästa Tid Är Nu.."

Organiskt om bögparker

2008-11-19T13:07:00.005+01:00

Eftersom det förra inlägget organiskt gick över till att handla om bögparker tänkte jag bara säga att det är spännnade att se att alla verkar bli så tagna av romanen Lubiewo (i går pratade Eli Levén och jag om den på Hallongrottan till exempel). Den sätter i gång ett ärligt och spännande samtal om ursprunget till vår moderna bögidentitet och hur den en gång uppstod ur den gamla fjollkulturens aska. Vad är vunnet? Vad har gått förlorat? Hur mycket har förändrats? I takt med att allt fler kastar sig över boken hoppas jag att detta blir vinterns stora bögsamtalsämne. Det här är givetvis bara en bonus. Läsupplevelsen är den stora behållningen. Nu sällar sig även Expressen till hyllningarna!

Låt tistlarna brinna!

2008-11-17T13:16:00.003+01:00

Svenskan höjer Lubiewo till skyarna!

I dag utgjuter jag mina känslor i muminfrågan i Aftonbladet. På samma uppslag försvarar även Åsa Petersen Inti Chavez Perez mot Neo:s Per Gudmundson som nedvärderat Pittstim-antologin genom att reducera den till ett lockbete som man vill ragga tjejer med. Åsa påpekar för den illa påläste Per att Inti faktiskt är queer. Men verkligheten är ännu mer sammansatt än så än så eftersom Intis queer verkar vara av det där postmoderna slaget som gör att man är det mer i teorin och egentligen mest har flickvänner. Ja, den här typen av debatter är allt svårare att hålla utan att snärja in sig i omöjliga tistlar och giftiga murgrönor. Självfallet ska ingen behöva bevisa hur queer eller straight någon är. Och självfallet är allas privatliv deras ensak. Och många är bisexuella. Men samtidigt har Per Gudmundson mer på fötterna än Åsa Petersen och man kan undra om det nya tjejraggningsknepet egentligen inte är att vara queer. Bland bögar har etiketterna straight eller bisexuell alltid varit en smart raggningsstrategi. Inti beskyllde en gång Bögjävlar för att ha "stulit" en svart kultur när vi anordnade Vogue-balen (i tidningen Kom ut). Jag tycker att han är varmt välkommen att låna friskt ur bögkulturen. Även om syftet mest är att ragga brudar.

Veckans finaste

2008-11-17T00:20:00.002+01:00

Muminromantik

2008-11-14T00:16:00.000+01:00

Önskemuggen

2008-11-11T12:16:00.003+01:00

Jag undrar också varför Arabia aldrig gjort en mugg med den här illustrationen. Det är ju trots allt den mest emblematiska bilden av hela Mumindalen och kanske den finaste bilden av kärlek jag känner till... Isen lossar, fågelsträck i skyn och Snusmumriken återvänder från sina polyamorösa sidospår till ett längtande Mumintroll... De möts på bron och betraktar isflaken tätt intill varandra i tystnad.

Storm i en muminmugg

2008-11-10T17:28:00.010+01:00

Heterofieringen av Mumindalens porslinsförråd fortsätter med klumpiga och leriga elefantfötter. För några år sedan släppte Arabia den rosa muminmuggen där Snorkfröken och Mumintrollet såldes in som ett förälskat heteropar (Kärlek hette den till råga på allt). Nu kommer ytterligare en heteroinriktad mugg – Vinterbrasa. Detta trots att jag redan har rett ut begreppen en gång för alla i ett samtal med Annika Lantz i P3 för två år sedan...

Snorkfröken är en tvättäkta faghag som Mumintrollet ömsom tolererar, ömsom himlar med ögonen över. Hon kanske är lite kär i Mumintrollet, men det gör henne ju bara ännu mer arketypisk i faghagrollen. Mumintrollets egentliga kärlek är självklart Snusmumriken. Som all stor kärlek är relationen inte helt lätt. Snusmumriken är ju relationsanarkist medan Mumintrollet är en ganska traditionellt monogam romantiker. Skillnaden sätter deras kärlek på prov. Mumintrollet är dessutom en sån som gillar att prata och ha långa metadiskussioner, medan snusmumriken anlagt en mer butch och stram hållning till kommunikation. Men eftersom relationer kräver inslag av kompromisser lugnar Snusmumriken ständigt Mumintrollet i de brev som han skriver på hösten innan han ger sig av och trollen går i vinteride (hur går det ihop med vinterbrasor, för övrigt...). Mumintrollet får lära sig att tygla sin tvåsamma längtan och svartsjuka och Snusmumriken får då och då ge Mumintrollet lite bekräftelse. Och det gör han ju – han återvänder alltid på våren med nya äventyr att berätta om.

Arabia verker inte kunna låta Mumindalen vara som den är: allt annat än allahjärtansdagstraight... Sorgligt tycker jag och väljer att dricka mitt te ur muggen med Hemulen (botanikern som går omkring i sin mosters klänning)... Jag hoppas att Tove inte är alltför upprörd där på hinsidan och hoppas att den för övrigt snarare liknar spöksidan (som hon kallade sina lesbiska upplevelser) än den heterofierade Mumindal vi tvingas utstå här bland de levande... Jag känner mig kränkt (säger jag och läppjar mer te ur en muminmugg med upprört darrande hand)!

Smolken i bägaren

2008-11-08T15:35:00.005+01:00

Jag tror fortfarande att bögar ska vara lite bättre, lite snällare, lite smartare och mindre fördomsfulla än resten av befolkningen. Men det verkar som om jag har fel.

I efterspelet till förbudet av gay marriage i Kalifornien har gaysamhället vänt sig mot den svarta befolkningen och anklagar dem för att ha påverkat resultatet av hela omröstningen med sin homofobi. Och i stället för att bli en diskussion om ras och sexualitet och det verkliga problemet med hur homofobi hos den svarta befolkningen först och främst drabbar svarta bögar och lesbiska urartar det hela i rasism.

QX rapporterar från protesterna mot mormonkyrkan i West Hollywood, och upprörs över polisbrutalitet utan att ens nämna de antisvarta stämningar som svallat höga sedan i tisdags. Och personligen blir jag mer illa berörd när sådana här scener utspelar sig:

It was like being at a klan rally except the klansmen were wearing Abercrombie polos and Birkenstocks. YOU NIGGER, one man shouted at men. If your people want to call me a FAGGOT, I will call you a nigger. Someone else said same thing to me on the next block near the temple...me and my friend were walking, he is also gay but Korean, and a young WeHo clone said after last night the niggers better not come to West Hollywood if they knew what was BEST for them.

Jag menar, allvarligt?

(Bild av Sylvester, en av typ tre öppna svarta homosexuella i USA. Hm... kanske dags för den där gayrapparen att komma ut nu.)

Bögarnas Decamerone i pressen

2008-11-07T09:04:00.005+01:00

Nu har de första recensionerna av Michał Witkowskis Lubiewo börjat dyka upp i pressen (Boken finns i handeln och kan även köpas på nätet). Ni kan läsa hyllningarna i Aftonbladet, Hufvudstadsbladet och Norrköpings Tidningar här.

I Borås tidning i dag kommer Per-Axel Svensson med en besynnerlig fundering om varför man som straight kan bli så fascinerad av "gayromaner" – vilket han tydligen blir. Ja, jag kan lugna recensenten med att även jag brukar fascineras av en och annan straight roman. Det måste vara ett ganska utbrett fenomen det där med att fascineras av romaner som inte är skrivna av en själv eller sådana som liknar en på pricken. Hur som helst ser jag den västsvenske kritikern som en frände eftersom han använder ord som "sodomi":

Ska man då läsa dessa gradvis hoppfullare skrönor, för skrönor det är det väl, som en parabel över det moderna Polens första stapplande steg in i ett Västeuropeiskt 2000-tal? Ja, jag vet inte, men läst på det sättet blir den här romanen en av de mest hisnande samhällskommentarer som sannolikt skrivits. Är allt detta däremot hedonism, eller sodomi rakt av, ja, då kan vi förpassa Burroughs, Genet och lädergrabbarna till barnboksavdelningen på våra bibliotek.

Efter den hyllningen är jag beredd att ge honom min snökula med utmärkelsen "Årets bögjävel".

(Bilden kommer från Witkowskis privata samling och föreställer en av de beskrivna pissoarerna i Wrocław).

Rosa nedslag i antropologins värld...

2008-10-31T17:53:00.005+01:00

Den samtida identitetspolitikens förlovade land lär ha funnits i byn Nakoroka på Fiji. Där bestämde man själv "vem man vill vara, man kan välja sin syster, sin kusin, sin familj och också sin kast, sin plats i förhållande till andra. Ett mycket strikt samhälle när det gäller lagar och regler, men där det var upp till varje individ att välja sin egen roll." Låter som ett paradis för många nybakade genusstudenter jag stött på. Särskilt kombinationen av strikta lagar och regler och valfria etiketter. Allt enligt den amerikanske antropologen Buell Quain. Han begick självmord i Amazonas inland under ytterst grymma omständigheter med homoerotiska inslag. Nästa vecka kommer brasilianaren Bernardo Carvalho till Stockholm för att prata om en dokumentärroman han har skrivit om honom. Läs mer om det här.

En annan del av världen där gränsdragningarna verkar desto mer strikta är Indien. I en intressant recension av en nyutkommen bok om hiv i Indien – Aids Sutra: Untold Stories From India i senaste numret av The Economist – får vi veta att den gamla gränsdragningen mellan fjollor och råskinn (för att ta de termer jag använder i översättningen av Witkowskis fjollepos Lubiewo) är ett av de största problemen i hanteringen av hiv vid sidan av förbuden mot sodomi och att högkastliga läkare räknar hivsmittare som "orörbara" och därför inte... rör dem.

I Bangalore kallas fjollorna kothis och är uteslutande passiva och gränsen mellan dem och det tredje könet hijras är flytande (precis som i Lubiewo-fjollornas värld). Panthis är de som sätter på och de är oftast gifta och anses passera som straghta (råskinn), får vi veta. Gränsen mellan dem och heteron är också flytande. Det är märkligt hur den gamla fjollkulturen lyckades se så snarlik ut i stora dela av världen. Många av de som hade homosex och oftast var aktiva ansågs som som straighta och levde integrerat med heterovärlden. De som inte gjorde det och oftast var passiva sågs – och såg sig – som fjollor. Mellan fjollor och transpersoner fanns ingen tydlig gräns. Mönstret återfinns gång på gång. Den revolutionerande tanken som föddes i västvärlden under den rosa frigörelsen – att gränsen istället skulle dras mellan heteron och bögar och att bögar kunde vara ihop med varandra – ter sig verkligen omskakande och helt ny...

Städfirma i Solna

2008-10-25T16:32:00.002+02:00

Burka-licious!

2008-10-15T10:33:00.005+02:00

På lördag är det dags för nästa Mums Mums, och denna gång är det haremtema! Vi kommer klä in lokalen som en gladporrig scen ur Tusen och en natt och spela turkisk, indisk och arabisk disco hela kvällen. Förutom att vi bjuder på magdanskurs och massage, så underhåller vi er med världens första interktiva burkavisning - ett gäng spännande designers har skapat fantastiska tolkningar av burkan, och vi vill att ni bidrar med era egna alster! Burka för beachen eller burka för bajen? Enbart er fantasi begränsar er! Work That Burka! Work That Burka!

PS: Och ja självklart så vill vi se er i era underkläder, ta av er så mycket ni vågar!

Mums Mums presenterar Work That Burka!
Lördag 18:e okt
21-01
Judy´s, Närkesg. 8 (brevid/under Roxy)
Närmaste T-bana Skanstull eller Medborgarplatsen

Som vanligt så gäller det att komma tidigt för att inte missa våra lyckligt snuskiga frestelser!

Verkligheten

2008-10-11T17:23:00.006+02:00

Det är lätt att tro att kampen är över och att det är ok att vara homo idag. Bögar får vara med och piffa till i strejtas hem på tv, och en gång om året viftar vi med regnbågsflaggor på deras gator. Vi får till och med en hel gala som hyllar allt "gay". Men verkligheten är en helt annan. När man lämnar de mysiga mediala sofforna väntar en hårdare sanning. Vad händer om man är bög och icke vit? Hur accepterad är en fjolla i Alby?
Något hände idag som gjorde mig ledsen. Ett av mina "barn" i London är en ung svart rappare och Grime-producent som jag känt sedan han var arton. Han rappade på mitt födelsedagsparty för några år sedan, jag uppträdde på hans partyn och vi brukade kolla in söta killar och fnittra ihop. Han var ett "bright young thing" på den kreativa scenen, och en ung spännande bög som gick emot normen. Tiderna har förändrats och jag bor inte längre i London, och i min frånvaro har han blivit hypad och något av ett namn. Jag var såklart glad tills jag såg en intervju med honom, där han förnekar att han är bög. Jag blev chockad, och messade honom på Facebook och skojsamt antydde att han var en "sell out." Döm om min förvåning när svaret kom. "I´m a changed man." Punkt slut.
Jag har haft svarta bögpolare i London vars familjer vägrat acceptera deras sexualitet. Inom många etniska minoriteter är det fortfarande extremt tabubelagt att vara homosexuell. Storbritanniens första och enda fotbollsspelare som var öppen bög och svart- Justin Fashanu, tog 1998 livet av sig efter att ha utsatts för enorma trackaserier. I raggalåtar hör man fortfarande uppmaningar om att skjuta "battyboys" och bränna "chi-chi-men." André 3000 i Outkast kan knappast anses stå för någon gangsterrap-manlighet, men även han rappar om "old school faggots" - som ett generallt skällsord. Och nu vet vi alla att det inte bara är homofobiska gangsters som lyssnar på homofobisk musik. Varenda åttaklassare som tycker han är ball anammar de här värderingarna. En brittisk radiopresentatör kom undan med att använda "gay" som ett förlöjligande skällsord, eftersom BBC etablerade att det faktiskt används som ett sådant bland unga. Ursäkta? Hur långt har vi kommit? Vi har rättigheter idag - men är attityden bland de unga egentligen så annorlunda? Är våra segrar och homorättigheter en klassfråga? Kan man vara öppet bög och bli tagen på allvar som fotbollspelare, boxare eller rappare?
Borde vi inte diskutera de här frågorna tillsammans? Istället för att ha gaygalor där vi hyllar folkliga schlagerartister, firar döda strejta författare och virar in oss i paljetter och kucklar åt hur gala det är att vara gay. Visst är det gala - men fortfarande en jävla massa allvar också.

Män som kramas

2008-10-06T15:13:00.003+02:00

Nu har de lagt ut min lördagstext i Aftonbladet om hur kampen mot homofobi banade vägen för de sköna grabbarnas frenetiska kramande och hur tjejerna blev lurade igen.

De senaste dagarna har jag för övrigt slagits av den här tanken om och om igen: är inte heterobrudarna egentligen de enda som har något att tjäna på att homoskräcken upprätthålls bland heterograbbar?

Cara Mia

2008-10-02T21:55:00.005+02:00

Något skrämmande hände på en familjeträff för ett tag sen. Min lilla systerson började hoppa upp och ner och tralla, och min syster förklarade att han sjöng sin favoritsång. "Cara cara mia, cara cara mia.." lydde tonerna liksom mekaniskt fråns hans små läppar, och hans blick var helt glasartad. Som i ett tomrum, trans.

Det kändes så bekant, som ett sånt där déja vu från ett tidigare liv. Var hade jag sett det här förut? Jag kom på att scenen som etsat sig fast på min hornhinna var från Pridesöndagen på gayklubben Patricia i Stockholm, där samma låt spelats.

Jag och min syster utbytte menande blickar, och jag hoppas att hon uppfattade min vädjan om att tukta barnet från att välja denna farliga väg i livet.

Det bör tilläggas att min systerson (som förblir anonym) är tre år gammal.

Vem är Sarah Palins lesbiska vän?

2008-10-01T18:49:00.002+02:00

Jag vet inte om ni är lika besatta av Sarah Palin som jag men i den senaste delen av den intervju hon gjorde med Katie Coric, och där hon bland annat försvarade att hon visst hade utrikespolitisk erfarenhet eftersom Alaska ligger nära Ryssland, pratar hon inte på det sedvanliga sättet om att hon "känner många som är gay" utan denna gång understryker hon att det är en av hennes BÄSTA vänner, inte hennes gayvän, utan hennes bästa vän som hon känt i 30 år. Så vem är denna lesbiska vän? Bring her out of the closet! För det måste ju vara första gången i världshistorien som en ultrakonservativ politiker som är emot homoäktenskap och allt annat bögar och lesbiska kämpar för faktiskt ÄR vän med ett homo. Eller är det bara ännu en lögn?

For the record: Jag tycker personen som gjort den här videon har tolkat Sarah Palin fel. Hon säger: "hon har gjort ett val som inte jag har gjort". Av det kan man inte dra slutsatsen att Sarah Palin valde "att inte vara gay".

Slumpmässig identitet

2008-09-29T17:34:00.006+02:00

I septembernumret av tidningen QX kommer skådespelaren Magnus Betnér ut som bisexuell. Men han tillägger: "Det är mest en slump att jag inte haft sex med en kille." Ursäkta, men har jag missat något här? Är sexuell identitet något som bara existerar i teorin och inte i praktiken? Och isåfall, hur långt ska man dra det resonemanget? Det väcker en del frågor. Om man känner sig som svart, är man svart då? Kan man förvänta sig att omvärlden skall behandla en som man fast man har D-kupa? Om en skäggig man vill komma in på flatställe för enbart tjejer, diskrimininerar de honom om han egentligen känner sig som kvinna?

Om vi saktar ned hela genus och queerdebatten, vad hittar vi då? Jo - sex. Sexualitet handlar om sex. Allt utgår ifrån sex. Hur mycket man än kan känna igen sig i olika kulturella identiteter, så är det bara en tunn fernissa över den verkliga sanningen. Sex definerar oss. Sex är obarmhärtigt, och ingenting vi väljer. Det styr våra liv och identiteter. En bög är bög därför att han är en man som har sex med män. Inte för att han tycker att Kylie Minogue är raffig - det är bara ett litet bonus.

Genushysterin i Sverige idag verkar handla om att plocka poäng. Vem är mest offer? En svart transperson, eller en handikappad flata? Och hur plockar man lättförtjänta poäng som en fin heteroman? Säg hur mycket du gillar bögar, eller gå ett steg längre som Magnus Betnér och säg att du är bisexuell. Du behöver ju inte ens suga kuk för att genomföra den cyniska PR-kuppen. Jag menar - hur mycket jag än gillar Amy Winehouse, så har jag inga planer på att komma ut som judisk kvinna. Vi lever i tider där det mest chockerande är sunt förnuft.

Jag skrev som bekant en debattartikel i Aftonbladet kring att Glenn Hysén skulle tala på förra årets Pride, trots att han knackat bög på en toalett. Min poäng var att om man ska ha russinen, måste man sväla hela homokakan. Äcklas man så mycket av bögsex att man spöar upp en man som stöter på en, så kanske man inte ska vara maskot på Pride liksom. Och om man aldrig har haft sex med en av samma kön, kanske det kan tyckas lite skrattretande att komma ut i gaymedia som bisexuell.
Ska man kramas av bögvärlden får man kramas på bögvärldens sätt. Innan Magnus mottar vårt välkomnande vill vi se honom på alla fyra med en kuk i munnen. Och det är nog ingen slump om vi inte får det..

Jaime La Malmö

2008-09-28T23:39:00.002+02:00

Jag har varit på min andra regnbågsfestival i Malmö och kan bara säga att staden är fab. Lite sunkig och lat som Berlin, med trevligare folk och snyggare killar. Jag, Helena Sandström (Bögjävlars egna Flatjävel) och den fabulösa disofilen DJ Pjotr var nere på vår lilla "Ginger Soup Tour" - ja, vi kokade PR-soppa på en spelning och hittade på scoopet att Stockholms rödhåriga homoelit invaderade södern. Och om vi gillade det. Skåne är gladporrens rike och jag är ju en sucker för gladporr. Och kärlek. Och förståelse. Det första som hände mig var att jag och en stor butchflata såg varandra på centralstation och log varmt. Välkommen till Malmö och regbågsfestival i mitt hjärta hela året om. Sen var det bara en flirtfestival av asporriga bosniska taxichaffisar och härliga skånska bögar som berättade om sina hemorojder. Viva La Skåne!

Två bögjävlar i Göteborg

2008-09-23T11:53:00.006+02:00

Under bokmässan kommer två av bögjävlarna att härja i Göteborg. Ni kan se oss i en rad samtal med puggintresse. Här kommer ett axplock för er som är i krokarna:

Torsdag 11.30 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Svensk bögkultur just nu
Stefan Ingvarsson, redaktör bakom den uppmärksammade debattboken Bögjävlar, tar pulsen på den svenska bögkulturen just nu i samtal med Martin Aagard.

Fredag 17.00 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Parkraggande, urinkurer och sovjetiska kaserner.
Journalisten Roger Wilson samtalar med Stefan Ingvarsson, översättaren till den aktuella romanen Lubiewo av Michal Witkowski. Om polsk bögkultur under kommunismen, fjollighet, parker och motståndet mot den västerländska gaykulturen. (Boken har äntligen kommit!)

Lördag 10.30 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Den nya filmkritiken
Roger Wilson i samtal med Stefan Ingvarsson om varför den svenska filmkritiken har hamnat på efterkälken i det nya medielandskapet.

Lördag 13.30 i Polska institutets monter:
Lubiewo
Stefan Ingvarsson läser ur sin översättning

Söndag 14.00 (se program för lokal)
Miniseminarium om Lubiewo
med Stefan Ingvarsson och Roger Wilson.

Kom förbi och kolla in de första exen av Lubiewo på svenska. Bögjävlar som pocket finns att köpa i Atlasmontern B06:19. Haffa oss för personliga kränkningar i ditt ex.

Billigt är bäst

2008-09-19T20:59:00.004+02:00

Sedd på fredagens svettigt fullsatta morgonflight från London till Stockholm, med lågprisflyget RyanAir: Agyness Deyn.
Nu vill vi möta Kate Moss på OBS!

Gays next door

2008-09-15T14:48:00.005+02:00

Jag hade snapsat lite till kräftorna i går och var allmänt öm och blödig när jag bänkade mig för att se Ella Lemhagens Patrik 1,5 och det var kanske därför den spetsade mitt hjärta som en projektil – jag är sanslöst svag för alla oälskade och missförstådda som finner en ny samhörighet utanför de biologiska blodsbanden.

Men jag kunde lika gärna ha gått loss på att manuset kändes som en schematisk skrivbordsprodukt med lite övertydliga kontraster och stereotyper. Krävs det verkligen en klaustrofobisk och hycklande svenssonbakgrund med underliggande svärta för att bögpar ska framstå som sympatiska? Kanske.

Den var klart bättre än Keillers park (som kom för ett par år sedan), men kanske mest för att hantverket höll en annan klass. I övrigt verkar vi befinna oss i ruta ett när det gäller puggor på film i Sverige. Det vill säga: bögar är människor som alla andra. Vad det innebär är att alla problematiseringar och nyanseringar offras på toleransspridandets husaltare och det som faktiskt är specifikt för puggor får inte plats när heterosarna ska få sina hjärtan öppnade för regnbågsfamiljen. Ämnet i Patrik 1,5 avhandlades för övrigt av Hollywood redan 1988 i Torch Song Trilogy – nyanserat, med en självklarhet som inte bad om ursäkt och med ett innifrånperspektiv – allt för en bred publik. Vi befinner oss tydligen inte där.

Jag trängtar efter en svensk Boys in the band.

Den lesbiska bögjäveln och F-ordet.

2008-09-15T13:11:00.003+02:00

Det senaste tillskottet i Bögjävlar-familjen är den lesbiska bögjäveln Helena. Hon bistod oss i somras som intrikat utfrågare i Pride Park och Pride House. Hon har spelat porrstjärna respektive porrfilmare på de två Mums Mums-kvällar som Petter ordnat. Och hon avslutade Pride med att vricka tungan, då hon stod på en vagn och slickade en gigantisk konstgjord mutta under hela paraden.

Nu har hon blivit typecastad i föreställningen "Dragana" på Teater Scenario, där hon spelar fittfixerad lesbisk gynekolog. Spring genast till hemsidan och boka biljetter. Teater Scenario håller förresten på att profilera sig som ett queert kulturhus i Stockholm. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer där i framtiden.

Courtney Pig

2008-09-07T14:17:00.004+02:00

Ännu en Mums Mums förlöpte i gristrynets, gladporrens och youtubeklippets tecken. Bilder ser ni här. Kolla även in Olas bilder på qx.se och läs mer om tävlingen. Vill även passa på att säga grattis till Grisa Bergström på bilden ovan som fyller år i dag. Hurra, hurra!

Mumsigt smakprov

2008-09-01T00:30:00.003+02:00

Kära vänner och älskare av Mums Mums, nu är det bara några futtiga dagar kvar tills vi ger er YouTube Idols 2008 - så jag har lagt upp en liten överraskning åt er!

Nämligen ett litet smakprov på en de smaskiga tolkningar av YouTube klipp som tävlar på fredag - här är bilden av Farao Groths skrämmande övertygande tolkning av Chris Crockers "Leave Britney Alone"!
Har någon sett Chris och Farao i samma rum..? Hmmm

Ryktet är att Farao kommer omvandla den hjärtskärande monologen till att inte längre handla om Britney - utan någon närmare våra breddgrader..

Vässa era stämband och vila tills fredag - för det är NI som röstar fram vår vinnare i Mums Mums YouTube Idols 2008!

You Tube Idols!

2008-08-29T17:40:00.003+02:00

Min klubb Mums Mums kommer tillbaka med ett nytt smaskigt fenomen: YouTube Idols 2008!

Efter alla idoltävlingar vi genomlidit detta decennium och den interaktiva TV:ns födelse är tiden redo att förena de två! Klipp som "Ken Lee" och "Leave Britney Alone" har blivit världsberömda och gjort stjärnor av sina skapare. Nu kommer din chans att tolka ditt favoritklipp och bli Mums Mums YouTube Idol 2008.

Mums Mums arrangerade sommarens mest ökända evenemang: Fläskprivat - The Musical. Den musikaliska tolkningen av kultporrfilmen Fläskprivat attraherade en jublande folkmassa som kunde alla repliker utantill.

Suget efter mer har varit så stort att jag bestämt sig för att bjuda på ännu en smaskig upplevelse fredagen den 5 september, återigen på Judy’s vid Nytorget på Söder. Temat denna gång är som sagt YouTube Idols.

Hur går det till? Enkelt! Välj ditt favoritklipp från YouTube, och tävla med din egen fria tolkning! Det kan vara alltifrån sång, monolog eller dialog till ett performance i kostym baserat på söta bebisar! Vi kommer visa klippet på scen, och sedan är det din tur att visa din tolkning. Klä ut dig eller klä av dig - BLI ditt favoritklipp! Publiken röstar fram en vinnare som belönas med mumsigt fina priser av Grisa SleaZa (Martin Bergström).

Tävlande måste anmäla sig och sitt klipp minst tre dagar innan kvällen genom att maila oss på klubbmumsmums@hotmail.com.

Tillfredsställd på alla möjliga andra sätt blir du av vårt smaskiga Mums Mums-team: Dr Beat (David Amberton), Condoleezza (Stefan Ingvarsson), Klinus, Gaia, Mirabel Mumsette och såklart välkomstkommitéen Li och XLNT Marc!

Kränkande trashiga skivor spelas av Sputnik-Ninni (Andy Gunnarsson) och Muff-Janna.

Även denna gång spelar vi våra favorittryckare i slutet av kvällen och som sist bjuder vi in en hemlig ”kändis” som får ta på sig våra tafshänder och bli "Tant Tafsa".

Fredag 5:e september 20.00 - 01.00

Judy´s - granne med/under restaurang Roxy
Närkesgatan 8 (Nytorget)
Stockholm
Närmaste T-bana Skanstull eller Medborgarplatsen

Stämningsbild från Malmöfestivalen

2008-08-26T01:15:00.002+02:00

MaDeatha

2008-08-19T04:18:00.002+02:00

Haggan har blivit femtio, och hurraropen vill aldrig ta slut. Varför inte bara hylla Eva Braun istället? Hon hade säkert finare människosyn. Senaste nytt är att Madonna inte tillåter bögar att vara dansare åt henne längre. Hon och hennes byfåne Guy Richie har anammat all homofobi Kabbala spyr ur sig (som Sarah Silverman uttryckte det: It´s got nothing to do with judaism - we just hate fags).
Och nu har även Madonnas bögalibi vänt sig emot henne och sagt ifrån. I "Life With My Sister Madonna" berättar Christopher Ciccone om hur homofobisk hans syster Madonna och hennes man verkligen är. Och hur hon skurit av honom helt från sitt nya liv.
Äntligen kom det en Mommie Dearest. Nu väntar jag på att Lourdes ska bli lesbisk och Roccos könsbyte.. Mouhahahahahahahahahaha!

2008-08-14T15:40:00.003+02:00

Jag har länge tyckt att det borde finnas ett riktigt debattforum för homofrågor. När Kom ut fanns – och jag försökte vara en regelbunden puggröst där – försökte jag pracka på dem idén med en riktig debattsida flera gånger, men det blev inte så. Nu när qx.se försökte få igång en debatt om vanliga män som har sex med män vs utflippade fjollor och drugor blev det tydligare än någonsin att det nog vore bra om vi luftade vissa grundläggande frågor öppet. Jag tror till och med att björnarna (det är alltid björnar som ska vara "vanliga" – vanliga män som identifierar sig som djur... I rest my case... ) som skrev de dåligt genomtänka artiklarna skulle få tänka ett par varv om det fanns någon debatt att tillgå.

Min uppmaning till QX och andra homomedier: utnämn en debattredaktör som kan hålla en anständig grundnivå (den saknades i det senaste meningsutbytet) och få igång samtalet på riktigt.

Kampen pågår överallt

2008-08-07T12:24:00.005+02:00

Ögonblicksbild från Berns, Europride 2008 (Tomas tog bilden).

All bra kultur är queer

2008-08-05T11:13:00.005+02:00

Det är verkligen dags att börja poängtera vikten av bögkultur. Det är för fasen råviktigt att våra liv, identiteter och erfarenheter speglas konstnärligt i film, teater, litteratur och konst och att dessa uttryck når bögar. Utan dem blir vårt samtal och våra liv torftiga och platta. Utan dem är vi utelämnade åt den kommersiella masskulturen. Inget fel med den. Men den behöver kompletteras med annat också.

Jag skriver om detta i Aftonbladet i dag. Läs mer här.

Oh pretty boy/girl in your underwear

2008-07-31T14:32:00.016+02:00

Att göra: torsdag

2008-07-31T10:29:00.004+02:00

Sparka igång pridefirandet med att kolla in vår polare Helena och hennes "Kyss min plysch"-show på Pridehouse kl 14. Efter denna orgie i lesbisk stå upp-humor kan det vara skönt med ett seminarium om polska pissoarraggande fjollor, därför ska man lyssna på Stefan Ingvarsson och Robert Fux som snackar om och framför delar av den polska bögromanen Lubioewo (1645 på Pride House).
Bögjävlarna och ett gäng Faghags gör sina framträdande på författarscenen i Pride Park mellan 18 och 19. Medan bögjäveln Roger försöker ta reda på vad som är homo med Åsa Larssons deckare på samma scen 19.30
Så. Det finns alltså alternativ till schlagern. Och bra möjligheter att kombinera tonartshöjningar med intellektuell föda.
Vi ses på prajden!

Kärlek och underkläder...

2008-07-30T15:44:00.004+02:00

Foto: Ola Hassbring/QX

Stort tack till er alla som kom och gjorde vår pocketrelease till den gladporriga bonanza det blev! Hela idén med vår framfart denna sommar är att ta tillbaka lite härligt gladporrigt flörtande och det kändes som att vi lyckades med råge. Ni som inte riktigt har fattat vad det kommer innebära för vår lilla stad att Petter har flyttat tillbaka fick en försmak i lördags. Hans Mums Mums kommer att fortsätta en gång i månaden med fler tryckare och glada upptåg. "Den mest legendariska kvällen jag har varit md om" som ett namnkunnit klubbkid uttryckte det.

Fler fina bilder från festen ser ni på qx och hanky.

Passa på att hångla loss nu i värmen!

Kallingar och tryckare

2008-07-29T02:26:00.004+02:00

I dag smäller det. Vi firar vår pocketutgåva med att ta av oss brallorna och alla ni som vill göra det samma är välkomna till Side Track från 20.00 till 01.00. Det är gratis inträde, men räkna med att det blir packat så kom tidigt. Under kvällen bjuds på tryckare och varmkorv och annat som skapar trivsel och flörtar. Som Maj-Britt säger: "det viktigaste är att man trivs och har det bra." Vi ses!

Tiina Rosenberg Superstar

2008-07-26T15:16:00.005+02:00

Gårdagens Europrideinvigning verkade bli ett sånt där evenemang som illustrerar alla klyschor, förutsägbara inslag och musikval som gör att man kan gå igång på Pride med gränslös trötthet i rösten. Men så kom helt oväntat Tiina Rosenberg upp på scenen och började tala om rätten till sex utan kärlek – när andan faller på. Hon påminde oss om hbt-rörelsens rötter i en sexradikalism. Att konformismen är en återvändsgränd. Att den knutna näven är både ett kamptecken och ett sexuellt redskap. Några i publiken omkring mig skrattade nervöst. Några hycklade henne. Jag stod och log. Äntligen. Äntligen en invigningstalare som har något nytt att tillföra. Vi har kommit längre än att bara prata om att all kärlek är fin kärlek. Det är hur vi knullar som gör att vi utsätts för hatbrott. Platonisk samkönad kärlek tycker till och med Troskongregationen i Vatikanen är fint. "Att knipa med könet har aldrig varit en del av vår rörelse", avslutade Tiina. Tiina du är hedersbögjävel! Puss och smisk.

PS Prinsen var väl fin och bra och småtråkig. Men en kunglighet? När fan har en kunglighet haft nåt sexigt att säga?

Fläskprivat Del Tre

2008-07-24T13:16:00.003+02:00

Och så var det dags för den sista delen i Mums Mums följetång av Fläskprivat! Dramat får ett kladdigt crescendo på Maj-Britts vardagsrumsgolv!
Två dagar kvar till Mums Mums och FLÄSKPRIVAT - THE MUSICAL!

Vi vill se dina kallingar!

2008-07-23T13:44:00.004+02:00

Nu är vår snygga pocket med fett bonusmaterial ute i handeln. Du hittar den i ett pocketstånd nära dig.

För att fira detta tar vi av oss brallorna på Side track på tisdag. Just när dammet har lagt sig efter Petters mumsande på Judy's blir det Y-front- och trosbonanza på Wollmar Yxkullsgatan. Visar du kallingarna eller flirtar med någon av oss har du gästlista i Pridebaren på Berns efteråt...

Fritt inträde. 20-01.

Välkommen

Fläskprivat Del Två

2008-07-21T11:42:00.002+02:00

Så är det äntligen dags för del två av vår följetång av Fläskprivat inför Mums Mums! Det börjar hetta till hemma hos Maj-Britt, och nu visar hon definitivt var skåpet ska stå....
På lördag är det alltså Mums Mums presenterar Fläskprivat - The Musical!
Judy´s, Närkesgatan 8,
Stockholm
20.00 - 01.00 - kom tidigt för det kommer bli kalabalik!

Mums Mums!

2008-07-17T14:54:00.005+02:00

Om du bara ska gå på en fest innan du dör, så är detta den!
Förra året gjorde Bögjävlar sommaren lite roligare med vår Leila K fest och Vogue-balen, nu är det dags för mig att föra stafettpinnen vidare. Mycket har hänt sedan vi skrev vår arga lilla bok, och en av de mest sjuka överraskningarna är att jag typ flyttat hem efter tolv år i exil. Allt jag klagade på i mitt kapitel har jag bestämt mig för att ändra på, t.ex avsaknaden av gör-det-själv-kultur bland bögar. Jag tyckte Stockholm behövde någonting trashigt, briljant, raggigt, kreativt och smaskigt som förenade alla mansgrisar, slampor och hbt-freaks! Så, tiden har kommit och tillsammans med David Amberton (DR BEAT) ger jag er MUMS MUMS! Ett party med musik som ett coolt blandband av rock, tjejrappare, bollywood, klibbig electro och glittrig discofläskig livsglädje! Kom och hångla mot smutsig röd sammet! Som om tryckare, mumstjejer, tafshänder och andra överraskingar inte räcker - så serverar vi er en musikalisk dramatisering av den klassiska underground porrfilmen Fläskprivat - mina damer, transor och grisar:

FLÄSKPRIVAT - The Musical!

Året är 1987 och en ung porrfilmare beger sig ut i förorten för att filma två mulliga tjejer och en villig man. Den förvånade regissören får mer än han räknat med, när värdinnan Maj-Britt ger sig in i leken och visar vem som bestämmer. Slutresultatet är amatörklassikern FLÄSKPRIVAT, som får Lars Norén att framstå som Disney! Nu kommer det ni aldrig trodde ni skulle få se - musikalversionen!

Medverkande:

Maj-Britt: Robert Fux (Salong Giraff)
Elisabeth: Helena Sandström (You Give Gay People A Bad Name)
Ingegerd: Petter Wallenberg (Bögjävlar)
Jack: Makode Linde (Ficks)
Musik: Marador (Judy´s Garden)

och special guest star:
Stefan Malmqvist (SvD)

Martin Bergström står för kreativ styling!

MUMS MUMS
LÖRDAG 26:e JULI 20-01
Judy´s - granne med/under rest. Roxy
Street:
Närkesgatan 8 (Nytorget)
Kom tidigt - det kommer bli kalabalik! Ej handikappvänligt, men däremot väldigt dvärgvänligt!

Och nu - helt rykande färskt från Mums Mums - se första episoden av Fläskprivat i vår följetång inför den 26:e! Och för att riktigt kittla er, så talar vi inte om när nästa episod kommer.. men håll öronen öppna!

Coming Out

2008-07-05T00:04:00.010+02:00

Det är kul att observera hur kändisar kommer ut. Det borde finnas en vetenskap om detta. Jag har iallafall sammanställt en lista med olika varianter. Här följer några exempel, men ni kommer säkert på fler.

1: Smygaren.
Denne lömske typ smyger ur garderoben och låtsas som om ingenting. Efter år av smussel och låtsasgiftermål så glider han halt ut när det verkar säkert. Ögonbrynen har kanske blivit mer plockade och topparna mer blekta med åren, tills ingen kommer ihåg en tid när han inte stod under en regnbågsflagga. Till denna kategori hör Elton John, Pet Shop Boys och nu även Michael Stipe från R.E.M. Efter tre decennier i rampljuset och år av svävande dubbeltydighet så är Michael äntligen - out and proud! Garderobsdörren hann knappt gå upp på riktigt förrän den knutna hbt-näven åkte fram, han syntes nämligen på New York Pride i år. It´s the end of the world as we know it.

2: Snubblaren.
Han kommer inte ut ur garderoben, han snubblar ut. Förutom en drös brittiska politiker som ertappats med rentboys är kanske det mest kända fallet George Michael. George förnekade ivrigt alla homorykten under sin storhetstid på åttiotalet, och när den fjollradikala poprivalen Boy George pekade ut honom som bajspackare hotade han argt om att "kick his behind." Boy George var förstås inte sen med att svara: "Fondle it more like." Men folk trodde på att George Michael var strejt, tills han ertappades raggandes på en toalett med snorren ute för tio år sedan. Sen dess har det gått nedför, hans karriär har svalnat och brittiska paparazzis har gång på gång fångat honom nedrökt letandes parksex. George själv ser sig som en kämpe, och ryter att de strejta inte förstår "vår kultur". Gay Pride!

3: Vägraren.
Han är inlåst i garderoben, invirad i fjäderboa och med en kandelaber på huvudet, runt honom åmar sig inoljade unga män. Men bög? ALDRIG! How very dare you? Denna kategori rymmer ett helt spektrum av celebriteter, alltifrån Morrisey via Liberace till Michael Jackson. Stedman från engelska åttiotalsgruppen Five Star är ett annat roligt exempel. Han ertappades nämligen precis som George Michael i en pissoar - allt annat än pissandes. Och sitter än idag i tv mer sminkad än Babsan, och pratar om sin "girlfriend." Sweetie darling.

4: Överraskaren.
"Tada! Vill ni veta en hemlighet? Jag e gay!!" Han kommer ut, och ingen tappar hakan direkt. Snarare undrar man om det är ett skämt. Kanske var det torka i publicitetstarmen, för detta var årets "Duh!" Förutom Peter Jöback och några tråkiga puggor från pojkband som Boyzone och Westlife (de riktiga löpsedlarna skulle komma om de kom ut som strejta!), så är det klart roligaste fallet när La Christer Lindarw legendariskt talade ut i Hänt Extra om sin stora hemlighet. We never would´ve guessed, Christer!

Avelsväldet

2008-07-03T16:52:00.004+02:00

Jag och Petter insåg tidigt att anpassningen av staden för funktionshindrade bara vara en lömsk strategi från barnvagnslobbyn – nu börjar den mörka sanningen uppdagas. Sällan har jag läst något så omskakande som detta (mer utförligt i papperstidningen). Är vi bara 9%? NIO PROCENT? Snart dags att packa ihop. Barn omöjliggör som ni alla vet både intellektuell utveckling, fest, dekadens och möjlighet till samtal.

Myggor och tigrar

2008-06-27T14:28:00.010+02:00

Jag är verkligen trött på alla som känner sig kränkta. Framförallt de som känner sig kränkta å andras vägnar. Det har gått ett tag sedan Maciej Zarembas omdebatterade artiklar i DN. Det fanns slutsatser och antaganden i dem som jag skulle vilja polemisera med. Men jag sympatiserar med frågeställningen. Och jag vill veta vad studenten – som inte var homo, bi eller trans men stämde lärarhögskolan för homofobi i vårt namn – gjorde av de 20 000 kronor i skadestånd som högskolan betalade ut till honom. Jag vill också veta vad som hände med läraren som hade hävdat att det finns ett frö till alla möjliga beteenden och praktiker inom oss och blev avskedad. Jag tror nämligen också att det finns ett frö till en familjefar, en farmor, en våldtäktsman, en mördare, en pedofil och en flata inom oss alla (nu jämställer jag inte dessa beteenden och roller om någon har börjat knappa in numret till polisen). Ett frö som ofta inte får gro. Och som kommer med olika genetiska och biologiska betingelser. Men som gör det möjligt för oss att utvecklas i alla möjliga riktningar. Allt beror på näringen i jorden och hur mycket kärlek och förtroende vi gödslas med.

Det är grunden för vår empati. Om vi inte kan vara empatiska är vi inte riktigt mänskliga.

Men vad vi engagerar oss i och känner med varierar. Och beror ofta på vilka frön vi kommer i kontakt med och vad vi känner av inom oss själva. Det farligaste hindret för empati är att se folk som grupper. Det här är problematiskt på lite olika sätt. En svagare grupp i samhället måste kunna forma en gruppidentitet för att gemensamt stärka sin position. Samtidigt är det just genom att se folk som raser, klasser, nationaliteter, subkulturer och så mycket annat som vi kan stänga av vår empati. Den fick jakobinerna att halshugga den förtryckande adeln i Frankrike. Den får vänsteraktivister att peka finger åt någon som ser ut som en stekare. Den får veganer att tycka att deras engagemang är bättre än andra engagemang. Den får queerfeminister att komma med antaganden om någon som är partybög. Den får vissa glamourbögar att se ner på butchflator.

Går det att komma runt det här och se alla som komplexa individer? Förmodligen inte helt. Och visst finns det skillnad om man sparkar uppåt eller sparkar neråt. Men vad är upp och vad är ner? Är inte Kronprinsessan lika mycket en av de mest privilegierade och mest ofria personerna i vårt land? Alla jag känner har större möjligheter att leva sitt liv som de vill och uttrycka sina personliga åsikter än vad hon har. Jag säger inte detta för att relativisera orättvisor utan bara för att påpeka att i en debatt om vem det är mest synd om och vem som därför bör få tolkningsföreträde är ingenting speciellt lätt att göra svartvitt utan att vara en smula självrättfärdig och okänslig.

I veckan stormade det i queerfeministiska kretsar på ett sätt som det knappast har gjort sen vi bögjävlar stal voguekulturen från svarta transor istället för att låta den vara en angelägenhet för vita varierande queeridentiteter (med övervägande kvinnlig materialitet och lesbiskt sexualitetsmönster) och dessutom hade mage att välja en jury som lät en svart kille i klänning vinna tävlingen. Ficks (klubben på F12 som tidigare gjort sig känd för att tillåta sina gäster att parodiera offentliga debattörer) hade nämligen ångrartema. Det vill säga transpersoner som ångrar sitt könsbyte. Ett känsligt ämne. Men också något som i dagens queersubkultur där identiteter ses som ett smörgåsbord inte är så ovanligt som på den tiden när transsexualism nästan alltid innebar en fysiskt – och inte bara språkligt – könsbyte. Med den här sortens traditionella transpersoner var allt enklare (på gott och ont). Man kom till en punkt när man bytte pronomen och lärde sig att se personen som sin nya könsidentitet. Samtidigt började de en anpassning till sin nya könsidentitet i det yttre. På många sätt var det här det mest reaktionära synsättet kring kön vänster om mormonkyrkan, men vem tänker ställa sig upp och vägra låta någon vara lycklig och känna sig hel på en individnivå? Betyder det att man inte får polemisera med synsättet? Jag tycker inte det. Några av dem som genomgick operation ångrade sig. Det kanske inte går att veta helt om man är plus eller minus i denna värld. I dagens queerkretsar är transsexualism ofta – men långt ifrån alltid – mest en fråga om språk och inte kropp. Kroppen har ju inte så stor betydelse i den nya ideologin. Det är svårt att veta vem som är butch, fjolla, trans, hon, han eller hen. Det är lite mer flytande och ändras ibland utan att de ser annorlunda ut till det yttre. Rent ideologiskt är det närmare min egen syn på kön som en suddig skala. Eller flera olika skalor. Men man kan också ställa sig frågande till varför man i så fall måste byta pronomen för att kunna känna att man får bete sig och bemötas på ett visst sätt… Det är ju också ganska könskonservativt. Men vem vill resa sig upp och säga att just den och den måste ta upp kampen att kunna få bete sig som en bög fast man har tuttar och fitta och att de ska fortsätta att kalla sig för hon för att det egentligen är könsradikalare. Och när så många känner sig kränkta om du inte uppfattar just deras nuvarande komplicerade identitetskonstruktion rakt av och av dig själv… Ja, då blir det lätt minerade marker och osund stämning. Jag tycker att trosorna som delades ut på Ficks i onsdags – med en kuk på ena sidan och en fitta på andra – var en ganska rolig kommentar till det läget utan att kränka någon enskild.

Det är lätt att raljera över upprördheten över Ficks eller oss bögjävlar och alla de som känner sig kränkta å andras vägnar eftersom kritiken ofta är ideologiskt kortsluten, immun mot humor och nästan uteslutande ger sig på myggor snarare än tigrar. Men jag vill tro att kritiken styrs av någon sorts missriktad empati och inte självrättfärdighet. Även om jag kan bli osäker ibland. En tjej som heter Cajsa skrev ett inlägg på Facebook som verkade styras av ren medkänsla för transpersoner och deras känsliga position. Hon bemöttes onödigt nedsättande. Andra hakade på henne och började utmåla Ficks som en ond grupp människor och började fundera ut sätt att förstöra för dem på riktigt läskiga sätt och med läskiga metoder. Var är proportionerna? Som vi bögjävlar sagt tidigare: pick your fights. Myggor kan vara minst lika irriterande som tigrar, men de skjuts inte med bössor. Tycker ni att Ficks humor är tråkig och okänslig – gå inte dit.

Det riktigt tråkiga är att varken Ficks crazy-provokationer eller kritiken leder till något egentligt samtal. Positionerna är låsta. Och alla inblandade marineras i samma ankdam för de här debatterna rör sig aldrig utanför en krets av kanske 200 personer i Stockholms queerdam.

Självklart ska man parodiera JUST DET som är känsligt och kontroversiellt. Utan den inställningen hade vår kontinent aldrig lämnat medeltiden, utvecklat en offentlig debatt, en vetenskap, en sekulär litteratur och i slutändan en demokrati med garanterad yttrandefrihet. Rop på kränkningar och ett tävlande i att företräda olika offerroller och förtryckta minoriteter är ett farligt och tveeggat svärd. Det som gör sig i en b-uppsats på genusvetenskapen gör sig inte alltid som en grund att döma enskilda personer i praktiken. Självklart önskar man att parodier inte ska vara empatistörda eller gå ut över enskilda personer. Jag tyckte inte att den gjorde det. Halva kvällen på Ficks stod jag och dansade med en transperson som genomgått ett fullt könsbyte. Jag kommer inte att föra hennes talan här. Och jag vägrar att låta någon annan än de som tar transidentitetens praktiska och reella smällar i vardagen prata över huvudet på henne eller känna sig kränkta å hennes vägnar.

Jag tror att jag vill att min sexualitet ska vara så här i år

2008-06-24T17:45:00.003+02:00

Sigur Rós video till Gobbledigook, regisserad av Ryan McGinley. Jag tycker den är fantastisk och jag vill att mitt sexliv ska ha den där känslan av lekfullhet, infall, bekymmerslöshet, optimism som förmedlas av videon. Både som singel och när jag är ihop med någon. Jag kunde tycka att filmen Shortbus också låg nära det där; det var faktiskt rätt skönt att se sex som var avslappnat, kreativt och fullt av humor. För ibland kan jag känna att det är så lätt att dels glida in i trygga roller, eller spela upp ett välkänt porrnarrativ för att båda (alla) då vet reglerna. Jag vet inte, men jag har fått för mig att den mer lekfulla vägen är mer öppen för att ha sex med en person, medan den andra handlar en hel del om att dölja puggan. (Jag spekulerar nu, men hur ska man kunna komma någon vart om man inte spekulerar, testar idéer?)

Well, jag ville nog mest blogga lite om videon och berätta att nya Sigur Ròs-albumet är super. Dessutom är sångaren Jónsi Birgisson (och regissören) pugga så man kan känna lite patriotism!

The end of drag

2008-06-19T14:28:00.003+02:00

En av de absoluta lågvattenmärkena under förra Prajden var RuPauls stentrista framträdande. Aldrig har en endrugeslipsyncshow kännts så olidligt lång och tråkig (och då har jag suttit av en och annan - jag lovar). Vi får väl se om den kommande tv-satsningen på amerikanska Logo slår bättre ut, RuPauls dragrace. Om en dryg vecka kommer den första gallringen att vara genomförd på nätet, och då får vi se vilken typ av drugor det är som vinner folkets röst. Jag är inte särskilt hoppfull, men hoppas att det blir något i den här stilen i alla fall:

Scary Raya As Dorothy - video powered by Metacafe

Mer om tävlingen kan man läsa på The Sword.

Lavendellangaren

2008-06-14T20:25:00.011+02:00

Igår när jag anlände till Sverige bestämde sig ett gäng uttråkade tulltjänstemän för att jag var langare. De visiterade mig och sökte igenom mitt baggage. Jag stönade högljutt. När de gick igenom min smutstvätt undrade jag högt om de skulle sniffa mina kalsonger också. De trodde de var med i CSI, men de var snarare konstapel Kling och Klang. Jag fnyste när de grundligt undersökte en brustablett Berocca i dess halvtomma rör:"Sjyssta grejer asså, prova en!" Efter att ha slängt ur mig sådana överdrivet sarkastiska kommentarer, började jag dock oroligt undra vad det var som tog så lång tid. Värst vad de analyserade länge därinne. Var det mina dunderstarka polska huvudvärkstabletter? Hade jag begått ett brott utan att veta om det? Med tanke på svenska statens Bullerbynaiva inställning till droger, blev jag rädd att de skulle storma ut och arrestera mig för innehav av Longo Vital! Inkörsporten ni vet..
När tulltjänstemännen kom tillbaka med bevismaterialet och sade att jag var fri att gå pustade jag ut. Sedan hajade jag till. De hade fastnat med en liten rosa doftkudde som min lillasyster sytt till mig! Full av lavendel! Jag skrattade och spände förebrående blicken i dem som man gör med barn. "Trodde ni att jag gömde braj i den här?!" De såg faktiskt skamsna ut, men log tyst och sade: "Man vet ju aldrig.."
Jag tyckte det var gulligt. Man vet ju faktiskt aldrig med puggor..

Parkfjollor försenade

2008-06-06T16:11:00.003+02:00

Många undrar när Witkowskis Lubiewo kommer finnas att få tag på i Sverige. Det vet dessvärre bara Allah, men Modernista har lovat att ha den här till Pride.

Här kommer en polaroidillustration som Karol Radziszewski har gjort för den exklusiva illustrerade polska upplagan.

Jag har inget att tillägga..

2008-05-31T13:16:00.001+02:00

Just när man började förlika sig med bögkulturen slår den till igen

2008-05-30T13:55:00.005+02:00

Jag kan inte komma över denna video. Helt oskyldigt gjorde jag lite research för att se om någon upptäckt någon ny rolig bögmusik och skrivit om det när jag ramlade på detta:

"New artists are seeking to put themselves out there on the internet like never before. Now you can find new homebrewed music and videos will all kinds on LGBT content. I think that this is a great way to see the creativity of our LGBT community. I would like to see everyone who has always wanted to make a statment... do it now. Technology is on our side."

Naturligtvis kändes det uppmuntrande och jag var därför lite spänd på vad som skulle komma:

Ficks 02.25

2008-05-30T02:46:00.002+02:00

The return of pugg

2008-05-21T11:22:00.006+02:00

Vi är som monstret i en skräckfilm: just när man tror att vi har gått hädan en gång för alla hugger vi på nytt. Till Europride är det dags för pocketutgåvan av boken med ett stort urval av material från bloggen. Med anledning av det kommer ni att kunna se oss vara arga och bittra i parken och i Pride House igen. Kom gärna och limma på Petter och Roger. De blir så glada. Dessutom kommer vi som vanligt att göra sommarens roligaste fest på tisdagen under Pride. Men vad det blir berättar vi inte riktigt än.

Nobody loves an old queen

2008-05-18T22:30:00.009+02:00

Det fick min kompis James höra när han som fyrtiofemårig pugga med livskris gick till en terapeut. Visst det var på skoj, men ändå. Skrattet fastnar i halsen.

Jag är tillbaka i London, och det är fantastiskt. Förutom att pundet är så svagt att det är billigare här än i Stockholm, och att partyscenen verkligen fått ett uppsving av nya söta killar och roliga kids, så känns det kul att vara tillbaka på mina gamla jaktmarker. Min lokala bögpub är helt fantastisk. Den är ett undangömt litet hål, en gammal gubbpub i Marble Arch som heter City Of Quebec. De flesta unga bögar vet inte om denna pärla, men riktiga Londoners känner till den som ett gammalt ökänt tragiskt hak för urålderliga gamla puggor och litet farliga, unga rentboys. Förr om åren var det riktigt sunkigt, som enbart en brittisk gammal pub kan vara. Nu har de fräschat upp det lite, renoverat och så. En evig loop av hemska hits från tidigt tvåtusental spelar passivt i bakgrunden, som ett fåfängt försök att dra det gamla liket in i det nya milleniet. Men klientelet är detsamma. Tack och lov. Urålderliga gamla puggor som man inte ser någon annanstans. Riktiga karaktärer, Quentin Crisppuggor. Vithåriga gamla freaks i kostym med nejlikor i knapphålet, valrossmustascher och viktorianska polisonger trängs med nittioåriga ben i shorts. Allt är väldigt pre-Stonewall. Frigörelsen nådde inte Quebec. Det är mörkt, och ibland bisarrt tragiskt att se gubbar sitta och blicka ut över lokalen utan att möta varandras blickar, medan pissoaren är fullproppad med tysta grupprunk. Medelåldern här är sextio, eller iallafall femtiofem - den unga uttråkade östeurpeiska barpersonalen drar ned det något. Jag har hört att gubbarna kan få suga av en tjugoårig polack för tjugo pund. Fast det tar jag med en nypa salt - Polen har gått med i EU och polska puggor vill nu vara lika mycket Sex n the city som alla italienska puggor på Old Compton Street. Tiderna har förändrats. Idag känns det mer som att det är entusiasm för gammal hy med leverfläckar som lockar, och inte en sedel. Och det är en fantastisk utveckling!

Hursomhelst så hamnade jag och en kompis på Quebec idag (ja IDAG, i civiliserade alkoholistländer som Storbritannien dricker man under dagen så att man kommer hem och i säng efter kvällsnyheterna). Jag satt och trivdes och tänkte att alla gamla freaks ville ha mig, och spanade lite på en stor kraftig björndaddy i fyrtioårsåldern. "Jag är hetast härinne" myste jag, men undrade varför han flyttade sig närmare åldringen vid hans sida. Det bör förklaras att denne var i nittioårsåldern (jag svär), och en riktigt gammal spinkig kulturfjolla med tre vita strån på huvudet och döskallefejs. Men fab - en intressant gammal pugga som jag säkert skulle kunna lyssna på en hel kväll. Jag kisade och intalade mig att björndaddyn nog bara var artig, men när hans stora hand greppade åldringens spinkiga välklädda ben insåg jag. Jag hade förlorat mot en nittioåring! Björndaddyn ville inte ha andra björniga män - han var gerontofil! Av alla fetischer så måste väl ändå det vara den mest demokratiska. Jag menar en muskelpugga måste ju vara snygg, en björnpugga måste vara butch och en twink iallafall smal. Men om ens selling point är kroppens förfall så kan det ju inte bli friare! Ja, det är ju till och med mer demokratiskt än pedofili -jag menar ungar måste ju iallafall vara söta för att bli erbjudna godis!
Jag var inte ens besviken över mitt nederlag, utan tittade mig bara runt och smålog. Alla gamla dinosauriepuggor härinne tedde sig nu som drottningar. Nöjda med sina trötta kroppar, tillfreds med att de faktiskt är åtrådda på ålderns höst. Somebody DOES love an old queen.

Jag och min granne Roberto brukar med gråten i halsen skoja om att vi kommer hamna på Quebec som gamla. Sitta där och skrocka så löständerna skallrar om alla svunna vilda tider och gnälla över priset på vindruvor och hur utför det gått med vår gata. Nu log jag och tyckte inte att tanken var så hemsk när allt kommer omkring.. Bara de kunde sluta spela alla hemska pophits. När de stackars gubbarna som nog hellre ville höra Josephine Baker tvingades genomlida Black Eye Peas gick jag. Och tänkte att när min tid på Quebec kommer är jag förhoppningsvis döv.

Och så lite pugghistoria!

2008-05-14T11:56:00.005+02:00

Ska det va' så ska det va'. Den franske författaren Jean Genet är självklart en av pugghistoriens stora med böcker som Tjuvens dagbok och Matrosen och stjärnan. Han skrev och regisserade även den här kortfilmen, Un chant d'amour (En sång om kärlek), och jag minns att när jag såg den på Cinemateket någon gång för hundra år sedan tyckte jag att den var oerhört sexig. Jag har inte ändrat åsikt. Det här är porr förklädd till poesi.

Ska vi bli ihop nu då?

2008-04-29T15:13:00.007+02:00

I söndagens New York Times Magazine fanns en stor artikel om unga bögar som gifter sig i 20-årsåldern. (Länk här.)

Den är intressant ur ett flertal perspektiv, och man kan invända att den bara handlar om vita, välutbildade män i en mycket tolerant stat (Massachusetts), men en sak som slog mig är statistiken. 350 par under 30 hade gift sig från 17 maj 2004 fram till juni förra året. Den svenska statistiken är helt annorlunda. Mellan 1995 och 2002 ingick 226 personer under 31 år partnerskap och även om man ser till att fler unga män gifter sig idag visar siffrorna från 2006 att det var 44 killar under 30 som registrerade partnerskap. Om man tänker att lika många unga par gift sig varje år i Massachusetts blir det kring 233 unga män per år och detta i en stat som har 6.4 miljoner innevånare mot våra 9 miljoner. Även om man tar i beräkningen att demografin ser annorlunda ut, är det inte underligt att det är mer än fem gånger så många unga som gifter sig där?

Det ska dock sägas att Massachusetts verkar vara ett unikum i homoäktenskapsvärlden, eftersom drygt 16 procent av statens homosexuella har ingått äktenskap, mot 0,6 procent i Spanien eller för den delen Sverige där antalet giftermål mellan bögar och lesbiska bara utgjorde en halv procent av alla äktenskap mellan 1995 och 2002.

Förra gången jag nämnde något om äktenskap var reaktionen mest "om alla får göra som de vill blir allt bäst", vilket för mig känns väldigt old school. Samma reaktion kom på Petters inlägg om konflikten mellan sex och kärlek. Ingen av oss har moraliserat så jag tycker reaktionen är lite bisarr. Ska man inte få diskutera frågor som rör sex och relationer utan att någon ska komma släpandes med något slags hedonistisk anarki-slägga?

Kan vi please slippa barnslig "jag vill"-argumentation? Jag tycker nämligen att den stora utmaningen för en bög i dag är att få ett förhållande att fungera. Särskilt nu när alla bitarna finns på plats i stora drag. Därför är det så bisarrt att så få gifter sig, för jag kan inte se att bögar skulle drömma mindre om ett långvarigt förhållande och att binda sig till någon lagligen än vad strejta gör. En del av det beror säkerligen på att det finns ett större gifta sig-tryck på strejta än på homon, men ändå, känns det inte som om det finns en mer grundläggande skillnad som är orsaken till att det är så få som formaliserar sitt förhållande?

Förhållanden och därigenom även äktenskap är som jag ser det nödvändiga för att man ska lära känna sig själv på riktigt. Till och med en fierce pugga som Boy George sitter i dokumentären The Madness of Boy George och förklarar hur han bara gillar strejta män. Tyvärr är det inte förvånande att någon som är sjutk witty och smart också är jävligt unsorted, men det är ändå underligt att han inte kan se hur stereotyp hans inställning är, utan sitter snarare och framställer det som något radikalt. För mig framstår det där bara som en rest från det förflutna när puggor sög av "strejta" män i parker och tänkte att de var ganska mycket som kvinnor. Och det där arvet ser man överallt runt omkring sig, även i en själv. Man ser det i QX lista över sexiga män, man ser det i hur folk pratar med varandra på krogen. Man ser det i tidningen Butt och på hela alternativscenen (som i många fall känns ännu mer så än schlagerträsket). Jag ser det i mina vänner och jag ser det i hur folk avsexualiserar killar som är trygga i sin sexualitet och gayness och sexualiserar män som vägrar se sig som en del av "scenen" och som kanske tänker mer att de är en kille som har sex med killar. Jag ser det i det liv som de flesta jag känner har levt vid något tillfälle, där man kanske inte ens har en andra dejt, eller flåsar lite anonymt på en videoklubb, och jag ser det i statistiken när det gäller giftermål.

Att gå in i ett förhållande och få det att funka kräver nämligen en helt annan mentalitet. Efter ett tag kan man inte lura varandra med något slags idé om att det här är "hot" när man har sex. Man måste börja connecta på riktigt. Man måste börja deala med sig själv och sina issues kring att vara bög (för vi har dem alla i varierande grad). Man måste släppa traumat kring att inte vara en strejt man. I ett förhållande blir faktiskt inget bra om alla gör som de vill, och så klart inte heller om en av parterna gör som han vill.

Visst, förhållanden och äktenskap kanske inte är för alla, och det behöver inte heller vara det. Men det är inget misslyckande för gayrörelsen eller för kulturen eller för individen att gifta sig, det är ingen anpassning till heterovärlden. Och att det inte finns någon intressant debatt om det i Sverige tycker jag pekar på hur oerhört omogen homovärlden är. Anders Öhrmans bok Komma ut var en viktig bok, också för många strejta mammor och pappor, men den var också ett tecken på att vi inte kommit särskilt långt. Vi är fortfarande på stadiet där vi ska acceptera vår sexualitet liksom. Efter det driver vi alla vind för våg och det enda råd vi får är att göra precis som vi vill och känner. QX borde definitivt skaffa en relationsspalt imorgon.

Besatt

2008-04-28T14:57:00.003+02:00

Bloggen har ju nu blivit ett rosa Youtube och jag tänker inte kämpa emot. Jag ger er min obsession - denna billiga tårdrypande italoamazons DDR-romantik har fått typ 65 000 views. Nästan alla av dem var jag. Viva Milva!

Bad-Lucia

2008-04-23T11:30:00.004+02:00

Här kommer ett utdrag ur Lubiewo av Michał Witkowski (se inlägg nedan):

Den gamle nattvakten gav nyckeln med ett leende, sjöng man. I bastun var det Wrocławs mest berömda fjolla som delade ut handdukar och nycklar – Bastu-Lucia i egen hög person. Hon var hemsk och vidrig på alla sätt och vis, en avskyvärd, antisemitisk apa och golbög på kommunisttiden. Mest känd var hon för sin stormiga affär med en kriminell kille som supit ner och rånat henne och sedan den dagen brukade Lucia säga: »Jag dricker aldrig vodka om den så är av guld!« Där i receptionen på Statliga badinrättningen sneglade hon på mig. Hon hade börjat tappa håret, men färgade och hårdpermanentade de rester som fanns kvar. Fet och plump. Hon kastade förstulna blickar med sina rödsprängda ögon. Det var tydligt att hon kom från landet, inte minst på de folkliga anspelningarna på guld i hennes liknelser. Hon kallade alla för »gullet mitt«. Lucia betedde sig som en bordellmamma när hon tog fram en stor nyckel ur det platta skåpet, men det var ju bara nyckeln till en hytt. Hon räckte över ett hopvikt badlakan som snart skulle bli romersk toga, svettig och fastklibbad, och en handduk. Sörplade sitt kaffe. Hon var lugnet självt, hon var inte på väg någonstans, det var alla andra som hade bråttom. Här nere var allt som det alltid hade varit, så Lucia hade tid att dra ut på stavelserna, tala släpigt, eftertänksamt: »Gå, gå, spring nu mitt guld … Nyss kom det in en riktigt stilig herre, en gyllene herre … Han fick en nyckelring med ett hjärta på, min lilla guldfisk. Kom ska jag viska nåt i ditt öra: gå, gå nu, han väntar på dig där borta … han fick nummer sextiotvå …«

Om man letade upp Lucia skulle man kanske kunna be henne dechiffrera fläckarna på alla blöta badlakan som kastades i korgen, be henne skriva gatans bok, en bok av guld. Hon hade synat dem i lampornas artificiella sken, för i bastun rådde ständig natt. Hon hade kisat och muttrat och haft svårt att se. Minst hälften av dem som besökte bastun på åttiotalet är döda nu. Det var gamla fjollor som värmde sina benknotor i ångan, strosade runt i majestätiskt draperade badlakan, satt hela dagarna, hade med sig middagen i en glasburk, de åt den i omklädningsrummet. Matlådan platsade inte i Statliga badinrättningens ståtliga marmorsal, den var inte värdig grekiska pelare. Ångan låg tung över kakelplattorna för på den tiden var bögeri alltjämt en synd. Man var naken eller så bar man badlakanet som en grekisk mantel, med ena axeln bar, riktiga kreationer av lakan blev det. Magra nyckelben, insjunkna bröstkorgar, blemmor och födelsemärken. Jag satt bland skulpturerna i den lilla bassängen med ljummet vatten och synade alla de gamla fjollorna: Täcka Cecilia, Den vackra hjälmbärerskan, Mjölnarens dotter, Tjocka Margot och Villons alla andra kvinnor, gamla, avlagda och ute ur leken blottade de kropparnas förfall, slickade sig lustfyllt om munnen när de gick förbi mig, nöp sig i bröstvårtorna och styrde stegen mot ångbastun i hopp om att jag skulle följa efter. Där åldrandet inte hade gjort sitt tog deras fullblommade aids-symptom vid. Rea! Egyptens tio plågor till priset av en! Först fick de röda utslag på kroppen. Något inom dem förstod att slutet var nära och det var dags att bjuda allt farväl … Hade de några skrupler kvar förlorade de dem nu i jakten på den lilla livsgnista som fanns kvar och de blev allt kåtare och kåtare ju närmare slutet de kom. De var fullständigt skamlösa, de var som sexmissbrukande leprasjuka som dragit slutsatsen att alla ändå var smittade och att det inte var lönt att skydda sig. De pissade ner varandra, slet resterna av sitt hår och hängav sig åt alla upptänkliga fördärv, inklusive döden. Den romerska bastun såg ut som något ur markis de Sade, ur en Pasolinifilm. De förfallna gubbkropparna tumlade runt med en sällan skådad frenesi och hängande magar. Det fanns inte en kroppsvätska som de inte slickade i sig, inte en gest som de inte tolkade som sexinvit. Sex ? Var det ens frågan om sex längre ? Snarare ett slags dödsdans, något som var svårt att klä i ord, som måste beskrivas med suckar och stön. Sedan dök det upp råttor, eller så var det bara något de inbillade sig. Efter de första dödsfallen beordrades en sanering av bastun,
bassängen och omklädningsrummet. Det romerska badet med de ståtliga pelarna fylldes med rök. Det var Bastu-Lucia som brände handdukar, badlakan, intorkad sperma. Röken steg inte mot himlen, den ringlade längs marken. Jag kommer aldrig att glömma den stanken.

Pissoarernas diskreta magi

2008-04-22T15:47:00.004+02:00

Utan falsk blygsamhet kan jag säga att jag har översatt en av de mest intagande och tankeväckande puggromanerna på länge. Snart kommer den på Modernista, men redan nästa tisdag (29/4, klockan 19.00) är författaren Michał Witkowski här och samtalar på Kulturhuset i Stockholm. Läs mer och köp biljetter här.

Romanen Lubiewo (en bögstrand vid Östersjön) kan i korthet beskrivas så här: bland smuts och förnedring i Folkrepublikens Polen bygger utstötta parkfjollor en låtsasvärld där t-spriten är rosa champagne och den uttänjda polyestertröjan Alexis Carringtons senaste dräkt. I jakten på sexuella partners bland utslagna och kravlösa trasproletärer, sovjetiska soldater och en och annan betalande kund är de lika mycket offer som förövare. Den har en para-dokumentär form och liknar ett reportage där det osannolika persongalleriet får berätta sin egna historier. Men det till synes dokumentära förvandlas av ett infernaliskt berättarjag till en av de viktigaste romaner som skrivits om kommunismens abrupta kollaps.

Hustler a-go-go

2008-04-20T13:04:00.004+02:00

Tänkte att det var läge att tipsa om Slava Mogutins nya fotobok, som inriktar sig på det som finns kvar av en före detta frodig och mustig undergrondbögscen i New York. En essä av Bruce Benderson och en massa foton på gogopojkar, vissa av dem straighta med barn, andra hustlers.

Det kom ett vykort

2008-04-18T18:56:00.005+02:00

Inte nog med att en viss dansk dj igår inledde en "rolig" historia med formuleringen "On the train today I saw two fucking homosexuals", idag kom det ett vykort till mig på Rodeo-redaktionen. Naturligtvis tänkte jag "åh ett fanbrev" (eftersom jag är sannerligen självupptagen), men när jag vände på det kunde jag läsa följande:

"Ja, Du, Daniel, vad som är rätt eller fel vad gäller sexualitet är väl ganska uppenbart eftersom vi som tillhör hetero är sådär 90% fler och då verkar din åsikt enbart fånig! Du är lika mycket 'ute och cyklar' som den triste Kristoffer Poppius som förhoppningsvis inte skriver i 'På stan', DN, längre. Har Du inget annat än kön att komma med? Patetiskt! Vi andra ser människa." och som en härlig liten slutkläm: "Skriv i QX i stället!!"

Först förstod jag inte vad jag hade skrivit i Rodeo för att få denna så pregnanta avsnoppning, men så insåg jag att jag i ledaren hade skämtat att jag hade "rätt sexualitet" för att jobba med en modetidning.

Heterosexuella kanske är i majoritet, men humor har de i underskott.

PS På framsidan hade Mathilda, som hon hette (ja, det var faktiskt en kvinna), strukit över frasen "Det hoppet är du" i en text om att demokratin är hotad.

Sex vs Kärlek

2008-04-17T18:13:00.007+02:00

Bögar har stora problem. Ett av dessa är oförmågan att förena sex och kärlek. Det är i och för sig kanske snarare ett manligt problem? Hela samhället byggs ju upp av att män har små söta fruar som de bygger ett tryggt liv med, medan de i smyg går till horor eller suger kuk! Men jag tycker att vi bögar ska förenas i kampen att inte ge upp tanken på sex OCH kärlek! Vi ska inte nöja oss med att stå på "rumsrena" Torget och inte ens flirta med varandra, för att sedan ha anomymt sex på US Video. Eller som i QX där man avsexualiserar varandra helt och allt till slut bara handlar om heminredning - för att sedan sammanställa listor där man röstar fram sexiga strejta killar. Varför måste det vara så svartvitt? Vi kan väl ragga, flirta, hångla, suga, knulla, rimma, fista, feltcha OCH prata? Kom igen nu, puggor!

Jag lämnar er att grubbla till tonerna av Jermaine Stewarts klassiska "We Don´t Have To Take Our Clothes Off" - och för alla som inte vet så är det den första sången om säkert sex och kom precis under AIDS-krisen på åttiotalet. Inte en moralkaka - utan en uppmaning till puggar att investera i varandra emotionellt! Tragiskt nog så gick fabby Jermaine Stewart själv bort i sjukdomen tio år senare. Men hans minne lever kvar, och jag blir så glad varje gång jag hör hans signaturmelodi. När han sjunger om att "skinnydip" skrattar jag och tänker att alla strejta måste tro att det handlar om att bada naken..

Den Onda Faghagen

2008-04-10T12:11:00.007+02:00

Jorå, även SVT:s Morgonsoffan har upptäckt faghagen och dess mörka sidor.

(Det var förstås Henrik som var alert och la upp den först).

Rufus-Schmufus...

2008-04-07T23:30:00.005+02:00

När Sverker Åström läste sina Michelangeloöversättningar på bokmässan stönade tanterna unisont i bänkarna, men det var inget jämfört med de multipla orgasmer som den mestadels straighta publiken på Dramaten upplevde i går när Rufus stod på scen.

Jag fattar faktiskt inte riktigt. Jag tycker det hela är lite småtrevligt, men han har varken speciellt bra röst, speciellt intressant personlighet eller nåt mer. I ett arr som kräver full fokus på hans röst (akustisk gitarr eller bara flygel) känns det bara platt och tomt. Han gjorde skamlös reklam för Acnes nya Gentlemen's Jeans och koketterade med sin amerikanska obildning som hade varit fab om det var Britney, men som inte riktigt klär någon med lite andra anspråk. Kan någon förklara det hela för mig? Eller är han bara en Liberace som bögkittlar vasastanspubliken och det är därför jag inte fattar ett skvatt?

Från och med nu går det utför...

2008-04-05T14:35:00.004+02:00

Efter den stora Knef-utställningen på filmmuséet i Berlin förr-förra sommaren har jag aldrig mer varit densamme. I det anglofilt skadade Sverige är det inte många som upptäckt Die Knef. Se till att kolla in dansnumret till Fever på youtube också.

Abba-esque

2008-04-04T15:49:00.003+02:00

Alltså...är det inte lite roligt att Amit Paul från A*Teens (the artists formerly known as Abba Teens) har fått en alldeles egen stalker? Och som pricken över i-et är det en schizofren holländare. Med andra ord har han fått en egen Gert van der Graf. Playback-Abba har fått egna playback-stalkers! Och det lustigaste i historien är att detta innebär att det var Amit som var Agnetha hela tiden. Who knew?

Klassisk fittdialog

2008-04-01T01:39:00.003+02:00

Den här scenen är nog den bästa någonsin i svensk filmhistoria. Ni har alla hört om falukorvscenen, men inte om den fantastiska dialogen! Mina damer och herrar - låt mig presentera min favoritscen ur den legendariska svenska porrklassikern Fäbodjäntan!

Fåfängans vs Heteromannens marknad

2008-03-27T20:22:00.006+01:00

När man åker bort till polska urskogar för att begrunda sitt leverne hamnar man lätt utanför mediekarusellen här hemma så nu kommer några sena tankar som jag till min lättnad ser att Linna Johansson i princip redan har lagt ut i Expressen. Men de tål att upprepas.

På väg till Arlanda köpte jag två tidningar att läsa på resan – söndergullade Filter och senaste Vanity Fair. Den förras chefredaktör hade ju jämfört sin nya bebis med den senare – så det kändes logiskt. Nu skulle det bli journalistikfest. Hollywoodnumret av Vanity Fair lockade med en upprättande artikel om Joan Crawfords modersinstinkter och Filter skulle ju axla Joan Didions arv i Sverige var det sagt.

Crawfords upprättande var allt annat än en upprättelse (att man kan ha olika uppfattningar om mammor vet alla som har syskon och det framfördes inga övertygande argument mot Christinas version i Mommie Dearest) och Filter var det tråkigaste jag har läst på länge. Denna orgie i manlig heterosexualitet (använt här som synonym till opersonligt, unwitty och ältande av en sorts tråkig manlighet som vi – för att parafrasera Roger – snubblar över varje dag) är min största läsbesvikelse på länge.

Jag försökte verkligen hitta något som kändes kul men fick kapitulera till slut. Visst artiklarna var långa, men is that a good thing när det är frågan om ofyndig trivia utan passion? Inte underhållande trivia. Inte informativ och intellektuell trivia. Inte personlig och passionerad trivia. Utan tråkig trivia. Inte ens fabulösa Annina Rabe kunde lyfta helheten. Hon blev tråkifierad av sammanhanget. Jag är kanske helt enkelt inte målgruppen. Eller så är det en ny heterosexuell sammansvärjning som vill ta oss tillbaka till det staighta 90-talet.

Fry predikar om lycka

2008-03-27T13:46:00.007+01:00

Eftersom jag dras med en massa gamla katolska vanor ser jag påskveckan som en tid av rannsakan och begrundande. För egen del fick jag av en överdos av den varan när jag satt mitt i Europas sista urskog vid polsk-vitryska gränsen utan internet och mobiltäckning och åt, tittade på vildsvin och tvingades komma i kontakt med mina tankar och känslor. Det är djupt osunt och jag lär inte göra om det på ett tag. Men nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv... Ta och lyssna på denna påskpredikan av Stephen Fry istället.

Lite retroporr

2008-03-24T12:26:00.005+01:00

Den här målningen brukade författaren Andrew Holleran kolla in på söndagar, när han var bakis efter allt festande, men ändå ville njuta av vackra manskroppar - utan att för den skull behöva springa ner till någon bastuklubb. Enjoy this pre-condom classic!

Mobbade barns självhat

2008-03-11T18:58:00.002+01:00

Så här lyder motivationen i QX till att man valt Shahab Salehi till Sveriges sexigaste man:
"Hans kropp. Hans röst. Även om Leo är en brutal och våldsam film, är det vänskapsbanden mellan killarna och tårarna i filmen vi minns bäst. Och Shahab så klart. Hans persiska ursprung gör honom spännande och vi drunknar i hans mörka ögon. Shahab påminner om den stökiga killen på skolan som vi var hemligt förälskade i - och han känns lite farlig."

Rambo - bögvännen?

2008-03-06T23:43:00.004+01:00

Sly Stallone använder sig av ett gammalt kärt grepp i Rambo 4 när han ska förklara hur vidrig den burmesiske befälhavaren är. För det räcker liksom inte med att han beordrar utplånandet av hela byar, slaktandet av småbarn, våldtäkter av kvinnor, eller att han uttråkat tittar på när hans soldater iscensätter kombinerade vadslagnings och avrättningslekar. Nej, för att vi VERKLIGEN ska förstå hur vidrig han är så är han förstås...pugga. Så långt var jag med, och inte särskilt förvånad (mina förväntningar på Rambofilmer ur progressiv genussynvinkel är...eh...sådär).
Nej, det som förbryllade mig var att scenen när den ondaste snubben ska ha sex med en annan snubbe var så stillsam, medan de straighta soldaterna gruppvåldtog och skändade sina kvinnor. Borde han inte varit ännu värre, om man nu använde sig av bögandet som ett sätt att markera vem som var det största svinet i filmen. Jag var förvirrad, ända tills jag träffade Negar på Kulturnyttsredaktionen.
- Men Roger, sa hon och spärrade upp ögonen bakom sina fyrkantiga glasögon, förstod du inte? Han var ju PEDOFIL.
Och jag som trodde att killen han låg med bara var var en väldigt kort burmes.
Å andra sidan fick jag min gamla världsbild återställd och bekräftad

When you eat you're just a vacuum with nipples

2008-02-29T11:28:00.005+01:00

Väntan har varit allt för lång men äntligen kan vi (ja, eller Youtube då) bjuda på Deven Greens underbara voice-over-sketcher. Det började med att en vän från Seattle skickade runt länkarna i julas, de spred sig som en löpeld över San Francisco och just som jag skulle posta dem på bloggen kom ett mail från Alexander Bard med samma länkar. Alex var självklart redan ett megafan.
Vad är det då? Jo, Brenda dickson var såpastjärna på åttiotalet med en av huvudrollerna i "Young and the Restless". När hennes stjärna började dala, bjöd hon in sina fans att njuta av hennes glamorösa liv i videon "Welcome to my Home". Videon blev en camp-klassiker och här om året kom den kaliforniska komikern Deven Greens tolkningar av originalet. Med odödliga citat som "I am now hermetically sealed to this bike", "I like staring blankly in to space, that's something I do" och "it's a fashion face, a face full of fashion" var en YouTube-klassiker född. Enjoy!

Slavisk fägring

2008-02-23T19:50:00.006+01:00

Rysk pop när den är... lite som den är. Det vill säga som bäst. Laskovij Maj var även stor i Polen när det begav sig och som osnuten pugga njöt jag av det hela i smyg.

Finsk transpunk

2008-02-21T16:42:00.006+01:00

And now, päive to all you lovers out there.. Alla har vi väl någon gång längtat efter en finsk punkgrupp bestående av en druga och två tjocka tjejer?
Min fabby kompis Mikko Karhu skickade mig sitt gamla popalster som handlar om att vara så besatt av någon att man vill bli typ dränkt och mördad. Eller nåt. Arja on crystal meth, enjoy!
Kitos for the music, Suomi!

Après DIK-samtal

2008-02-20T13:32:00.005+01:00

Så här fint var det när Roger Wilson samtalade med den polske konstnären Karol Radziszewski på Hallongrottan i lördags. Mer bilder ser ni här.

Derek Jarman Superstar

2008-02-18T14:14:00.006+01:00

Det är fler än vi Bögjävlar som försöker promota och uppmärksamma puggkultur som har glömts bort. På Berlins filmfestival i förra veckan såg jag till exempel dokumentären "Derek", om filmaren och konstnären Derek Jarman. Jarman dog i aids 1994, och hans verk har mer eller mindre försvunnit från kulturarenan efter det. Fram till nu, när hans gamla polare från förr, Isaac Julien och Tilda Swinton, har gjort en film om honom. En sorts remix av gamla intervjuer, filmklipp och privata funderingar kring vad som håller på att hända med såväl film- och konstscenen som samhället i stort.
Tanken är också att en utställning med ett Jarman-retrospektiv ska dras igång senare i höst.

Bra filmer att börja med för en Jarman-oskuld är till exempel Caravaggio:

Eller Edward II:

Eller, om du vill börja lite mer light, med hans "de sju dödssynderna"-video till Pet Shop Boys "It's a sin".

Parasitöl på lördag

2008-02-13T01:23:00.002+01:00

På lördag (den 16:e) pratar bögjäveln Roger Wilson med konstnären och grundaren av det polska puggzinet DIK – Karol Radziszewski på Hallongrottan 18.30. Efteråt drar vi vidare och ockuperar den intilliggande baren Mbargo med egen pod kopplad till högtalarna. Kom förbi och öla med oss.

Hey Upper East Siders (eller good morning job seekers)

2008-02-07T23:25:00.000+01:00

En av våra otaliga källor tog den här bilden på en av Arlandas barer. Var det inte flera månader sedan Tomas Hemstad plötsligt försvann till "San Francisco"? Lika plötsligt är han nu tillbaka. Med vad för honom hit? Varför samlas alla bögjävlar på en plats? Vi lär snart få veta.

xoxo

En bild säger mer än....eh....

2008-02-05T18:26:00.000+01:00

Bögjävlarna var lättade. De vann inte priset som bästa läsning på Qx-galan. Därmed kunde de fortsätta att verka i ständig opposition och odla sin underdogmentalitet. En tjej i grön glittertopp tjatade och tjatade om att få vara med på bild med dem, och till sist gav de efter. Typisk faghag, om du frågar mig.
(Andy, den sjätte bögjäveln, tog bilden)

Gala!

2008-02-04T16:50:00.000+01:00

I kväll ska vi marineras och kokas i gala och gay. Alla utom Tomas som kommer hem från San Fransisco om ett par dagar. Vän av ordning kanske undrar varför vi är där. Vi har ju dissat evenemanget i boken på några ställen. Ja, det har vi. Vi har dissat det mesta inom samtida svensk bögkultur, varit gnälliga och bittra och förbannade. Men vi har framförallt velat påverka och förändra. Vi vill att allt ska bli bättre. Och alla som bjuder in oss eller nominerar oss kan räkna med att vi kommer. Att vi fick Stockholmspriset av Nöjesguiden var på sätt och vis logiskt och förutsägbart – de straighta medierna har tagit till sig boken från dag ett. Att vi nominerats till gaygalan känns större. Det värmer ett gammalt pugghjärta att tro att bögar där ute har nominerat en bok som går så hårt fram med deras/vår egen värld. Det betyder att vi är fler än några bittra bögnördar som tycker att puggkulturen är något viktigt!

Om hivmän, kvällstidningar och Andreas Lundstedt

2008-02-01T23:09:00.000+01:00

Den nyheten som har gjort mig lyckligast det senaste året var att Andreas Lundstedt kom ut som hivpositiv. Är det något som sverige behöver så är det öppna hivpositiva. Ansikten med hiv. Och det går inte att överskatta det Andreas gör genom att hänga det oket på sina axlar. Och då talar jag inte om martyrskapet eller risken att råka ut för spott och spe. Genom att erkänna sin hivstatus riskerar man myckt värre konsekvenser än så. Du förlorar din fria rörlighet i välden. Du kommer till exempel inte in i USA utan specillt utfärdat tillstånd. Genom informationsplikten gör du dig sårbar för utpressning. Gud nåde dig om du har råkat slinka ner på en videoklubb på fyllan och haft säkert sex. I lagens mening är du då en brotsling och det finns alltid någon girig pugga som är beredd att utnyttja det faktumet. Det är därför vi inte har någon öppenhet runt hiv i Sverige. Kolla runt på QX. I stort sett alla nick som anspelar på hiv är ansiktslösa. Ibland finns bild för utbyte. Oftast inte. Alla räds risken att bli den nya hivmannen.
Det spelar liksom ingen roll att "vi alla vet" att hiv smittar i parrelationer såväl som på videoklubben. att det är de som är omedvetna om sin status som utgör störst risk för att föra smittan vidare. Vi har valt att tro att hiv sprids av hivmän och hivkvinnor som med berått mod gör allt för att sprida viruset.
Det hela bygger på en tankevurpa som dödsskräck och informationsplikt har planterat i oss alla. När folk får hiv ska de sluta ha sex. Om de ändå väljer att ha sex har de ansvar för alla andras hälsa. För hivpositiva dricker väl aldrig för mycket och vaknar bredvid någon de knappt minns namnet på? Hivpositiva går väl inte på videoklubbar? Och om de gör det så bryter de väl den kompakta tystnaden som alltid råder i dylika lokaler genom att högljutt utbrista, "jag är hivsmittad"?
Hivinfektionen förväntas i allmänhetens ögon medföra en ökad ansvarskänsla. En högre moral. För inte kan det väl vara DITT fel att du inte skyddar dig?
Av de större städer, städer med en homosexuell infrastruktur, som jag har vistats i, är Stockholm sämst på hiv. Det finns ingen dialog, ingen öppenhet, ingen solidaritet, hivpositiva finns i stort sett inte annat än som statistik. Detta är förödande. Hiv är kanske ingen bögpest men om vi inte erkänner sjukdomen i bögvärlden, så kommer aldrig den strejta världen haka på. Jag skulle vilja påstå att den genomsnittliga strejta mannen på gatan här i San Francisco är mer välinformerad om hiv än vad en genomsnittlig stockholmspugga är. Och tacka fan för det när Expressen toppar sin förstasida med att en Australiensisk callboy "kan ha smittat 250 personer med hiv". Artikeln, skriven av Expressens nya "stilbloggare" Oscar Julander inleds med meningen "Hector Scott visste att han hade hiv - trots det jobbade han som gigolo". Inte nog med att Julander fiskat upp det gamla uttrycket "gigolo", tror folk på allvar att det är ovanligt med hivpositiva sexarbetare?
Newsflash: hivpositiva har sex. Ibland för pengar men oftast gratis. Ingentstans i artikeln, som förmofligen är en taskig rewrite, nämns att Scott har haft oskyddat sex (vilket man väl får fömoda att han har). Ändå beskrivs verksamheten som livsfarlig. Newsflash: hivpositiva utvecklar inte Aids och dör om de bor i ett land med hyfsad tillgång till läkemedel. Och skyddar du dig är risken i det närmsta obefintlig att du för smittan vidare. Ändå upprepas samma historia om och om igen i något varierande skepnad. Förstår Expressen och Aftonbladet vilken jävla björntjänst de gör alla om arbetar aktivt med hivprevention genom att utmåla hiv som ett problem mellan hivman och offer? Varför ens rapportera om att en "gigolo" med hiv i Canberra har haft sex med 250 personer? På vilket sätt berör det oss i sverige. Tack, Andreas för att du ger hiv ett annat ansikte. Och tack för den uppoffringen som du gör genom att göra detta.
Kanske för det med sig att vi snart kan börja tala om hiv som vuxna ansvarskännande människor och inte som offer och förövare.

Vote Harvey!

2008-01-31T01:50:00.001+01:00

Igår var Castro Street fullt av snutar som spöade bögar med batong medan turisterna tog kort. Lyckligtvis var bögarna hipsters utklädda till sjuttiotalskloner och snutarna bögar som levde ut sina skådespelarambitioner. Inspelningen av Gus van Sants filmatisering av Harvey Milks liv, som kort och gott fått titeln Milk, pågår för fullt. Castro har fått en rejäl makeover där 440's återigen heter Toad Hall, Castro Theatre visar SOS Poseidon och Harvey fotoaffär åter igen ser ut att hålla öppet. Dessutom är hela gatan full av tidstypiska bilar. Det verkar som att van Sant har skrapat ihop en ansenlig budget. Han har till och med kostat på Sean Penn en rejäl lösnäsa för att få den rätta looken, av de falska valaffischerna att döma. Men han är fortfarande lite för snygg. Börja jobba på mustaschen och klipp av jeansen precis under skinkorna. det kommer att bli en rejäl klonrevival när filmen går upp på biograferna senare i år. Värm upp med den utmärkta dokumentären The Times of Harvey Milk så länge. Om ni kan hitta den.

Disco Dancer

2008-01-30T01:43:00.000+01:00

Alla musikstiler blir intressanta när de omtolkas i nya kulturer, men det här slår svensk hip hop, rysk Britney och koreansk R n' B. Tillåt mig att dela med mig av världens bästa discolåt "Jimmy Jimmy Jimmy Adja" från Bollywoodklassikern "Disco Dancing" - som är som en "Saturday Night Fever" med currysmak. Om den låter bekant så är det för att brilljanta M.I.A gjort en cover på den som också funkar väldigt bra. Jag önskar att jag varit där när discon slog ned i Dehli!

Dagens bild!

2008-01-29T17:10:00.001+01:00

Alexander och Quinnna.

Prisregn!

2008-01-27T15:05:00.000+01:00

Vi kanske skulle berätta att Bögjävlar vann Nöjesguidens Stockholmspris. Egentligen hade vi funderat på att liveblogga från galan, men vi fick ingen mottagning med vårt mobila bredband. Vi tror att vi var fullast på scenen, Petter hånglade med konferencieren Kjell Bergquist och kallade honom Börje Ahlstedt, medan vi andra utforskade den lite ledsna goodiebagen från Topman och Stefan hyllade Maja Lundgren för hennes modiga bok.

Om vi hade varit en amerikansk presidentkandidat hade jag sagt att vi haft momentum nu, och att saker såg bra ut inför QX-galan, men eftersom alla redan har röstat kan jag bara konstatera att jag har svårt att se hur vi kan vinna mot Stieg Larsson.

Let's Go!

2008-01-22T14:58:00.000+01:00

Det ligger verkligen något av Midi, Maxi & Efti i luften. Det slutgiltiga beviset är när hipstersajten Pitchfork låter sina skribenter skriva om musik de upptäckt eller återupptäckt under det senast året och vi råkar på: "What makes the record so bewitching, though, are the three vocalists: thickly accented, unschooled, heartbreakingly sincere. Their rawness takes them nearer outsider art than manufactured pop"

Läs mer här.

Hercules And Love Affair

2008-01-20T12:28:00.000+01:00

Ett litet tecken på ljusning i dessa mörka tider mailade Sveriges indiefarfar Terry Ericsson till mig med orden: "Antony i discokontext = Truly Fab!". Efter att ha fått lyssna på låtarna kan jag inget än instämma. Åh, det är länge sen jag blev så här glad av en ny platta. Jag tillhörde de som aldrig fick något djupare förhållande till Antony tidigare (förutom Cripple And The Starfish som har en särskild plats i mitt hjärta) men Antony som funkig disco, klubbig elektro... åh, åh...

Hercules And Love Affair kan ni lyssna på på deras myspace här.

John Waters på Popcornfestivalen

2008-01-19T13:46:00.000+01:00

Om två veckor är det Popcornfestival i Stockholm, med en massa humorfilmer. Bland annat visar man John Waters "This Filthy World". Här är ett litet smakprov i väntan på det, där han kommer ut som sexkonservativ. Jag älskar sexkonservativa gamlingar.

Sova med fienden

2008-01-15T21:05:00.000+01:00

OK, här kommer mitt första, sista och enda inlägg om Britney-såpan. Det är ett återgivet samtal från björnbaren Lone Star där jag kan ha varit en av samtalsparterna:

- Dude, did you hear about Dr Phil stalking Britney?
- Yeah, what a complete douchebag.
- I know I hate his guts. Not to mention his fucking wifes...

(...)

- I'd still do him though.
- Oh, totally, I'd fuck his brains out.

Nu tycker jag att vi kan fokusera på Chris Crocker resten av 2008. Jesus, vilken stjärna. Det verkar inte gå att embedda hans cover av "Piece of Me" efter som mupp-YouTube inte tycker att den är lämplig för barn men sök och du skall finna.

Och de nominerade är...

2008-01-09T10:41:00.000+01:00

Bögjävlarna har inte hunnit skriva så mycket på ett tag. Vi har varit fullt upptagna med att repetera dramatiska känsloutbrott och tårfyllda tacktal. Vi har ju blivit nominerade, liksom. Dels till Nöjesguidens Stockholmspris. men även till QX läsningskategori. Om man vill lägga sin röst på en Bögjävel där så kan man rösta här!

God fortsättning

2008-01-01T19:05:00.001+01:00

önskar Roger

Mitt liv i rosa, forts.

2007-12-29T17:36:00.000+01:00

När min farmor läste den här bloggen och såg att jag hade lagt upp det här vykortet i våras drog hon sig till minnes hur jag själv var som barn, grävde i gamla fotoalbum och skickade över två dessa två bilder. Farfar hade tydligen redan då konstaterat att jag inte var som andra pojkar. På den översta bilden verkar jag mest intresserad av att studera dockan i dess beståndsdelar, men jag har mig veterligen inte utvecklat några styckmördartendenser trots det (när jag skulle stycka vilt i köket härom veckan konstaterade jag snabbt att styckning inte var en bana för mig). Vad jag gör på den undre bilden lämnar jag åt betraktaren att avgöra...

Krig

2007-12-26T01:33:00.000+01:00

Alla som tröttnat på julmat och att lukta på mormor, måste komma till partyt på Göta Källare där jag krigar i en dj-battle ikväll. Mitt dj namn är Baddlover och jag tänker inte bara masha upp electro med 90-talsmördare, jag tänker också lemlästa alla med mina mc:ing skills!
I mitt kapitel i boken dissar jag delar av mainstream-bögscenen, och ikväll tänker jag likt en diskons Jeanne D'Arc, göra mitt för att injicera litet fierceness i alla muskelpuggor! Mouhahahahahaha!
Hursomhelst så är det kvällen till ära ett zoo-tema, så ta fram pälsen, leopardoverallen eller fjädrarna pch festa som ett djur!