Rosa nedslag i antropologins värld...

Den samtida identitetspolitikens förlovade land lär ha funnits i byn Nakoroka på Fiji. Där bestämde man själv "vem man vill vara, man kan välja sin syster, sin kusin, sin familj och också sin kast, sin plats i förhållande till andra. Ett mycket strikt samhälle när det gäller lagar och regler, men där det var upp till varje individ att välja sin egen roll." Låter som ett paradis för många nybakade genusstudenter jag stött på. Särskilt kombinationen av strikta lagar och regler och valfria etiketter. Allt enligt den amerikanske antropologen Buell Quain. Han begick självmord i Amazonas inland under ytterst grymma omständigheter med homoerotiska inslag. Nästa vecka kommer brasilianaren Bernardo Carvalho till Stockholm för att prata om en dokumentärroman han har skrivit om honom. Läs mer om det här.

En annan del av världen där gränsdragningarna verkar desto mer strikta är Indien. I en intressant recension av en nyutkommen bok om hiv i Indien – Aids Sutra: Untold Stories From India i senaste numret av The Economist – får vi veta att den gamla gränsdragningen mellan fjollor och råskinn (för att ta de termer jag använder i översättningen av Witkowskis fjollepos Lubiewo) är ett av de största problemen i hanteringen av hiv vid sidan av förbuden mot sodomi och att högkastliga läkare räknar hivsmittare som "orörbara" och därför inte... rör dem.

I Bangalore kallas fjollorna kothis och är uteslutande passiva och gränsen mellan dem och det tredje könet hijras är flytande (precis som i Lubiewo-fjollornas värld). Panthis är de som sätter på och de är oftast gifta och anses passera som straghta (råskinn), får vi veta. Gränsen mellan dem och heteron är också flytande. Det är märkligt hur den gamla fjollkulturen lyckades se så snarlik ut i stora dela av världen. Många av de som hade homosex och oftast var aktiva ansågs som som straighta och levde integrerat med heterovärlden. De som inte gjorde det och oftast var passiva sågs – och såg sig – som fjollor. Mellan fjollor och transpersoner fanns ingen tydlig gräns. Mönstret återfinns gång på gång. Den revolutionerande tanken som föddes i västvärlden under den rosa frigörelsen – att gränsen istället skulle dras mellan heteron och bögar och att bögar kunde vara ihop med varandra – ter sig verkligen omskakande och helt ny...

Städfirma i Solna

Burka-licious!

På lördag är det dags för nästa Mums Mums, och denna gång är det haremtema! Vi kommer klä in lokalen som en gladporrig scen ur Tusen och en natt och spela turkisk, indisk och arabisk disco hela kvällen. Förutom att vi bjuder på magdanskurs och massage, så underhåller vi er med världens första interktiva burkavisning - ett gäng spännande designers har skapat fantastiska tolkningar av burkan, och vi vill att ni bidrar med era egna alster! Burka för beachen eller burka för bajen? Enbart er fantasi begränsar er! Work That Burka! Work That Burka!

PS: Och ja självklart så vill vi se er i era underkläder, ta av er så mycket ni vågar!

Mums Mums presenterar Work That Burka!
Lördag 18:e okt
21-01
Judy´s, Närkesg. 8 (brevid/under Roxy)
Närmaste T-bana Skanstull eller Medborgarplatsen

Som vanligt så gäller det att komma tidigt för att inte missa våra lyckligt snuskiga frestelser!

Verkligheten

Det är lätt att tro att kampen är över och att det är ok att vara homo idag. Bögar får vara med och piffa till i strejtas hem på tv, och en gång om året viftar vi med regnbågsflaggor på deras gator. Vi får till och med en hel gala som hyllar allt "gay". Men verkligheten är en helt annan. När man lämnar de mysiga mediala sofforna väntar en hårdare sanning. Vad händer om man är bög och icke vit? Hur accepterad är en fjolla i Alby?
Något hände idag som gjorde mig ledsen. Ett av mina "barn" i London är en ung svart rappare och Grime-producent som jag känt sedan han var arton. Han rappade på mitt födelsedagsparty för några år sedan, jag uppträdde på hans partyn och vi brukade kolla in söta killar och fnittra ihop. Han var ett "bright young thing" på den kreativa scenen, och en ung spännande bög som gick emot normen. Tiderna har förändrats och jag bor inte längre i London, och i min frånvaro har han blivit hypad och något av ett namn. Jag var såklart glad tills jag såg en intervju med honom, där han förnekar att han är bög. Jag blev chockad, och messade honom på Facebook och skojsamt antydde att han var en "sell out." Döm om min förvåning när svaret kom. "I´m a changed man." Punkt slut.
Jag har haft svarta bögpolare i London vars familjer vägrat acceptera deras sexualitet. Inom många etniska minoriteter är det fortfarande extremt tabubelagt att vara homosexuell. Storbritanniens första och enda fotbollsspelare som var öppen bög och svart- Justin Fashanu, tog 1998 livet av sig efter att ha utsatts för enorma trackaserier. I raggalåtar hör man fortfarande uppmaningar om att skjuta "battyboys" och bränna "chi-chi-men." André 3000 i Outkast kan knappast anses stå för någon gangsterrap-manlighet, men även han rappar om "old school faggots" - som ett generallt skällsord. Och nu vet vi alla att det inte bara är homofobiska gangsters som lyssnar på homofobisk musik. Varenda åttaklassare som tycker han är ball anammar de här värderingarna. En brittisk radiopresentatör kom undan med att använda "gay" som ett förlöjligande skällsord, eftersom BBC etablerade att det faktiskt används som ett sådant bland unga. Ursäkta? Hur långt har vi kommit? Vi har rättigheter idag - men är attityden bland de unga egentligen så annorlunda? Är våra segrar och homorättigheter en klassfråga? Kan man vara öppet bög och bli tagen på allvar som fotbollspelare, boxare eller rappare?
Borde vi inte diskutera de här frågorna tillsammans? Istället för att ha gaygalor där vi hyllar folkliga schlagerartister, firar döda strejta författare och virar in oss i paljetter och kucklar åt hur gala det är att vara gay. Visst är det gala - men fortfarande en jävla massa allvar också.

Män som kramas

Nu har de lagt ut min lördagstext i Aftonbladet om hur kampen mot homofobi banade vägen för de sköna grabbarnas frenetiska kramande och hur tjejerna blev lurade igen.

De senaste dagarna har jag för övrigt slagits av den här tanken om och om igen: är inte heterobrudarna egentligen de enda som har något att tjäna på att homoskräcken upprätthålls bland heterograbbar?

Cara Mia

Något skrämmande hände på en familjeträff för ett tag sen. Min lilla systerson började hoppa upp och ner och tralla, och min syster förklarade att han sjöng sin favoritsång. "Cara cara mia, cara cara mia.." lydde tonerna liksom mekaniskt fråns hans små läppar, och hans blick var helt glasartad. Som i ett tomrum, trans.

Det kändes så bekant, som ett sånt där déja vu från ett tidigare liv. Var hade jag sett det här förut? Jag kom på att scenen som etsat sig fast på min hornhinna var från Pridesöndagen på gayklubben Patricia i Stockholm, där samma låt spelats.

Jag och min syster utbytte menande blickar, och jag hoppas att hon uppfattade min vädjan om att tukta barnet från att välja denna farliga väg i livet.

Det bör tilläggas att min systerson (som förblir anonym) är tre år gammal.

Vem är Sarah Palins lesbiska vän?

Jag vet inte om ni är lika besatta av Sarah Palin som jag men i den senaste delen av den intervju hon gjorde med Katie Coric, och där hon bland annat försvarade att hon visst hade utrikespolitisk erfarenhet eftersom Alaska ligger nära Ryssland, pratar hon inte på det sedvanliga sättet om att hon "känner många som är gay" utan denna gång understryker hon att det är en av hennes BÄSTA vänner, inte hennes gayvän, utan hennes bästa vän som hon känt i 30 år. Så vem är denna lesbiska vän? Bring her out of the closet! För det måste ju vara första gången i världshistorien som en ultrakonservativ politiker som är emot homoäktenskap och allt annat bögar och lesbiska kämpar för faktiskt ÄR vän med ett homo. Eller är det bara ännu en lögn?



For the record: Jag tycker personen som gjort den här videon har tolkat Sarah Palin fel. Hon säger: "hon har gjort ett val som inte jag har gjort". Av det kan man inte dra slutsatsen att Sarah Palin valde "att inte vara gay".

Slumpmässig identitet

I septembernumret av tidningen QX kommer skådespelaren Magnus Betnér ut som bisexuell. Men han tillägger: "Det är mest en slump att jag inte haft sex med en kille." Ursäkta, men har jag missat något här? Är sexuell identitet något som bara existerar i teorin och inte i praktiken? Och isåfall, hur långt ska man dra det resonemanget? Det väcker en del frågor. Om man känner sig som svart, är man svart då? Kan man förvänta sig att omvärlden skall behandla en som man fast man har D-kupa? Om en skäggig man vill komma in på flatställe för enbart tjejer, diskrimininerar de honom om han egentligen känner sig som kvinna?

Om vi saktar ned hela genus och queerdebatten, vad hittar vi då? Jo - sex. Sexualitet handlar om sex. Allt utgår ifrån sex. Hur mycket man än kan känna igen sig i olika kulturella identiteter, så är det bara en tunn fernissa över den verkliga sanningen. Sex definerar oss. Sex är obarmhärtigt, och ingenting vi väljer. Det styr våra liv och identiteter. En bög är bög därför att han är en man som har sex med män. Inte för att han tycker att Kylie Minogue är raffig - det är bara ett litet bonus.

Genushysterin i Sverige idag verkar handla om att plocka poäng. Vem är mest offer? En svart transperson, eller en handikappad flata? Och hur plockar man lättförtjänta poäng som en fin heteroman? Säg hur mycket du gillar bögar, eller gå ett steg längre som Magnus Betnér och säg att du är bisexuell. Du behöver ju inte ens suga kuk för att genomföra den cyniska PR-kuppen. Jag menar - hur mycket jag än gillar Amy Winehouse, så har jag inga planer på att komma ut som judisk kvinna. Vi lever i tider där det mest chockerande är sunt förnuft.

Jag skrev som bekant en debattartikel i Aftonbladet kring att Glenn Hysén skulle tala på förra årets Pride, trots att han knackat bög på en toalett. Min poäng var att om man ska ha russinen, måste man sväla hela homokakan. Äcklas man så mycket av bögsex att man spöar upp en man som stöter på en, så kanske man inte ska vara maskot på Pride liksom. Och om man aldrig har haft sex med en av samma kön, kanske det kan tyckas lite skrattretande att komma ut i gaymedia som bisexuell.
Ska man kramas av bögvärlden får man kramas på bögvärldens sätt. Innan Magnus mottar vårt välkomnande vill vi se honom på alla fyra med en kuk i munnen. Och det är nog ingen slump om vi inte får det..

Jaime La Malmö

Jag har varit på min andra regnbågsfestival i Malmö och kan bara säga att staden är fab. Lite sunkig och lat som Berlin, med trevligare folk och snyggare killar. Jag, Helena Sandström (Bögjävlars egna Flatjävel) och den fabulösa disofilen DJ Pjotr var nere på vår lilla "Ginger Soup Tour" - ja, vi kokade PR-soppa på en spelning och hittade på scoopet att Stockholms rödhåriga homoelit invaderade södern. Och om vi gillade det. Skåne är gladporrens rike och jag är ju en sucker för gladporr. Och kärlek. Och förståelse. Det första som hände mig var att jag och en stor butchflata såg varandra på centralstation och log varmt. Välkommen till Malmö och regbågsfestival i mitt hjärta hela året om. Sen var det bara en flirtfestival av asporriga bosniska taxichaffisar och härliga skånska bögar som berättade om sina hemorojder. Viva La Skåne!

Två bögjävlar i Göteborg

Under bokmässan kommer två av bögjävlarna att härja i Göteborg. Ni kan se oss i en rad samtal med puggintresse. Här kommer ett axplock för er som är i krokarna:

Torsdag 11.30 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Svensk bögkultur just nu
Stefan Ingvarsson, redaktör bakom den uppmärksammade debattboken Bögjävlar, tar pulsen på den svenska bögkulturen just nu i samtal med Martin Aagard.

Fredag 17.00 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Parkraggande, urinkurer och sovjetiska kaserner.
Journalisten Roger Wilson samtalar med Stefan Ingvarsson, översättaren till den aktuella romanen Lubiewo av Michal Witkowski. Om polsk bögkultur under kommunismen, fjollighet, parker och motståndet mot den västerländska gaykulturen. (Boken har äntligen kommit!)

Lördag 10.30 i Aftonbladet Kulturs monter B07:40:
Den nya filmkritiken
Roger Wilson i samtal med Stefan Ingvarsson om varför den svenska filmkritiken har hamnat på efterkälken i det nya medielandskapet.

Lördag 13.30 i Polska institutets monter:
Lubiewo
Stefan Ingvarsson läser ur sin översättning

Söndag 14.00 (se program för lokal)
Miniseminarium om Lubiewo
med Stefan Ingvarsson och Roger Wilson.

Kom förbi och kolla in de första exen av Lubiewo på svenska. Bögjävlar som pocket finns att köpa i Atlasmontern B06:19. Haffa oss för personliga kränkningar i ditt ex.

Billigt är bäst

Sedd på fredagens svettigt fullsatta morgonflight från London till Stockholm, med lågprisflyget RyanAir: Agyness Deyn.
Nu vill vi möta Kate Moss på OBS!

Gays next door

Jag hade snapsat lite till kräftorna i går och var allmänt öm och blödig när jag bänkade mig för att se Ella Lemhagens Patrik 1,5 och det var kanske därför den spetsade mitt hjärta som en projektil – jag är sanslöst svag för alla oälskade och missförstådda som finner en ny samhörighet utanför de biologiska blodsbanden.

Men jag kunde lika gärna ha gått loss på att manuset kändes som en schematisk skrivbordsprodukt med lite övertydliga kontraster och stereotyper. Krävs det verkligen en klaustrofobisk och hycklande svenssonbakgrund med underliggande svärta för att bögpar ska framstå som sympatiska? Kanske.

Den var klart bättre än Keillers park (som kom för ett par år sedan), men kanske mest för att hantverket höll en annan klass. I övrigt verkar vi befinna oss i ruta ett när det gäller puggor på film i Sverige. Det vill säga: bögar är människor som alla andra. Vad det innebär är att alla problematiseringar och nyanseringar offras på toleransspridandets husaltare och det som faktiskt är specifikt för puggor får inte plats när heterosarna ska få sina hjärtan öppnade för regnbågsfamiljen. Ämnet i Patrik 1,5 avhandlades för övrigt av Hollywood redan 1988 i Torch Song Trilogy – nyanserat, med en självklarhet som inte bad om ursäkt och med ett innifrånperspektiv – allt för en bred publik. Vi befinner oss tydligen inte där.

Jag trängtar efter en svensk Boys in the band.

Den lesbiska bögjäveln och F-ordet.

Det senaste tillskottet i Bögjävlar-familjen är den lesbiska bögjäveln Helena. Hon bistod oss i somras som intrikat utfrågare i Pride Park och Pride House. Hon har spelat porrstjärna respektive porrfilmare på de två Mums Mums-kvällar som Petter ordnat. Och hon avslutade Pride med att vricka tungan, då hon stod på en vagn och slickade en gigantisk konstgjord mutta under hela paraden.

Nu har hon blivit typecastad i föreställningen "Dragana" på Teater Scenario, där hon spelar fittfixerad lesbisk gynekolog. Spring genast till hemsidan och boka biljetter. Teater Scenario håller förresten på att profilera sig som ett queert kulturhus i Stockholm. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer där i framtiden.

Courtney Pig

Ännu en Mums Mums förlöpte i gristrynets, gladporrens och youtubeklippets tecken. Bilder ser ni här. Kolla även in Olas bilder på qx.se och läs mer om tävlingen. Vill även passa på att säga grattis till Grisa Bergström på bilden ovan som fyller år i dag. Hurra, hurra!

Mumsigt smakprov

Kära vänner och älskare av Mums Mums, nu är det bara några futtiga dagar kvar tills vi ger er YouTube Idols 2008 - så jag har lagt upp en liten överraskning åt er!

Nämligen ett litet smakprov på en de smaskiga tolkningar av YouTube klipp som tävlar på fredag - här är bilden av Farao Groths skrämmande övertygande tolkning av Chris Crockers "Leave Britney Alone"!
Har någon sett Chris och Farao i samma rum..? Hmmm

Ryktet är att Farao kommer omvandla den hjärtskärande monologen till att inte längre handla om Britney - utan någon närmare våra breddgrader..

Vässa era stämband och vila tills fredag - för det är NI som röstar fram vår vinnare i Mums Mums YouTube Idols 2008!

You Tube Idols!

Min klubb Mums Mums kommer tillbaka med ett nytt smaskigt fenomen: YouTube Idols 2008!

Efter alla idoltävlingar vi genomlidit detta decennium och den interaktiva TV:ns födelse är tiden redo att förena de två! Klipp som "Ken Lee" och "Leave Britney Alone" har blivit världsberömda och gjort stjärnor av sina skapare. Nu kommer din chans att tolka ditt favoritklipp och bli Mums Mums YouTube Idol 2008.

Mums Mums arrangerade sommarens mest ökända evenemang: Fläskprivat - The Musical. Den musikaliska tolkningen av kultporrfilmen Fläskprivat attraherade en jublande folkmassa som kunde alla repliker utantill.

Suget efter mer har varit så stort att jag bestämt sig för att bjuda på ännu en smaskig upplevelse fredagen den 5 september, återigen på Judy’s vid Nytorget på Söder. Temat denna gång är som sagt YouTube Idols.

Hur går det till? Enkelt! Välj ditt favoritklipp från YouTube, och tävla med din egen fria tolkning! Det kan vara alltifrån sång, monolog eller dialog till ett performance i kostym baserat på söta bebisar! Vi kommer visa klippet på scen, och sedan är det din tur att visa din tolkning. Klä ut dig eller klä av dig - BLI ditt favoritklipp! Publiken röstar fram en vinnare som belönas med mumsigt fina priser av Grisa SleaZa (Martin Bergström).

Tävlande måste anmäla sig och sitt klipp minst tre dagar innan kvällen genom att maila oss på klubbmumsmums@hotmail.com.

Tillfredsställd på alla möjliga andra sätt blir du av vårt smaskiga Mums Mums-team: Dr Beat (David Amberton), Condoleezza (Stefan Ingvarsson), Klinus, Gaia, Mirabel Mumsette och såklart välkomstkommitéen Li och XLNT Marc!

Kränkande trashiga skivor spelas av Sputnik-Ninni (Andy Gunnarsson) och Muff-Janna.

Även denna gång spelar vi våra favorittryckare i slutet av kvällen och som sist bjuder vi in en hemlig ”kändis” som får ta på sig våra tafshänder och bli "Tant Tafsa".

Fredag 5:e september 20.00 - 01.00

Judy´s - granne med/under restaurang Roxy
Närkesgatan 8 (Nytorget)
Stockholm
Närmaste T-bana Skanstull eller Medborgarplatsen

Stämningsbild från Malmöfestivalen

MaDeatha

Haggan har blivit femtio, och hurraropen vill aldrig ta slut. Varför inte bara hylla Eva Braun istället? Hon hade säkert finare människosyn. Senaste nytt är att Madonna inte tillåter bögar att vara dansare åt henne längre. Hon och hennes byfåne Guy Richie har anammat all homofobi Kabbala spyr ur sig (som Sarah Silverman uttryckte det: It´s got nothing to do with judaism - we just hate fags).
Och nu har även Madonnas bögalibi vänt sig emot henne och sagt ifrån. I "Life With My Sister Madonna" berättar Christopher Ciccone om hur homofobisk hans syster Madonna och hennes man verkligen är. Och hur hon skurit av honom helt från sitt nya liv.
Äntligen kom det en Mommie Dearest. Nu väntar jag på att Lourdes ska bli lesbisk och Roccos könsbyte.. Mouhahahahahahahahahaha!

Jag har länge tyckt att det borde finnas ett riktigt debattforum för homofrågor. När Kom ut fanns – och jag försökte vara en regelbunden puggröst där – försökte jag pracka på dem idén med en riktig debattsida flera gånger, men det blev inte så. Nu när qx.se försökte få igång en debatt om vanliga män som har sex med män vs utflippade fjollor och drugor blev det tydligare än någonsin att det nog vore bra om vi luftade vissa grundläggande frågor öppet. Jag tror till och med att björnarna (det är alltid björnar som ska vara "vanliga" – vanliga män som identifierar sig som djur... I rest my case... ) som skrev de dåligt genomtänka artiklarna skulle få tänka ett par varv om det fanns någon debatt att tillgå.

Min uppmaning till QX och andra homomedier: utnämn en debattredaktör som kan hålla en anständig grundnivå (den saknades i det senaste meningsutbytet) och få igång samtalet på riktigt.

Kampen pågår överallt

Ögonblicksbild från Berns, Europride 2008 (Tomas tog bilden).