"Ja, det är Bengt här"

Bengt Martin ringde för en stund sedan. Han hade hört mig prata om Git Gay på radion, och givetvis visade det sig att de var bekanta. "Hon var inte bara yta och paljetter, hon var också en allvarlig människa. Men jag såg henne på scen på China när hon gjorde debut i Karl Gerhards revy, och hon var makalös på scen", berättade Bengt som också fått ett beundrarbrev av någon som hade läst Bögjävlarboken, läste på poststämpeln och undrade om det var någon som jag kände som hade skickat det. Det var det inte. Det är trevligt när Bengt ringer, tycker jag. Det känns som om jag har en bögfarfar (även om han säkert skulle säga att "sååååååå gammal är jag inte" om han hörde mig säga det).
(det är alltså Bengt Martin, jag skriver om i mitt kapitel i Bögjävlar. En lite bortglömd homoförfattare från tiden före bögkramandet).