Önskemuggen

Jag undrar också varför Arabia aldrig gjort en mugg med den här illustrationen. Det är ju trots allt den mest emblematiska bilden av hela Mumindalen och kanske den finaste bilden av kärlek jag känner till... Isen lossar, fågelsträck i skyn och Snusmumriken återvänder från sina polyamorösa sidospår till ett längtande Mumintroll... De möts på bron och betraktar isflaken tätt intill varandra i tystnad.

Storm i en muminmugg

Heterofieringen av Mumindalens porslinsförråd fortsätter med klumpiga och leriga elefantfötter. För några år sedan släppte Arabia den rosa muminmuggen där Snorkfröken och Mumintrollet såldes in som ett förälskat heteropar (Kärlek hette den till råga på allt). Nu kommer ytterligare en heteroinriktad mugg – Vinterbrasa. Detta trots att jag redan har rett ut begreppen en gång för alla i ett samtal med Annika Lantz i P3 för två år sedan...

Snorkfröken är en tvättäkta faghag som Mumintrollet ömsom tolererar, ömsom himlar med ögonen över. Hon kanske är lite kär i Mumintrollet, men det gör henne ju bara ännu mer arketypisk i faghagrollen. Mumintrollets egentliga kärlek är självklart Snusmumriken. Som all stor kärlek är relationen inte helt lätt. Snusmumriken är ju relationsanarkist medan Mumintrollet är en ganska traditionellt monogam romantiker. Skillnaden sätter deras kärlek på prov. Mumintrollet är dessutom en sån som gillar att prata och ha långa metadiskussioner, medan snusmumriken anlagt en mer butch och stram hållning till kommunikation. Men eftersom relationer kräver inslag av kompromisser lugnar Snusmumriken ständigt Mumintrollet i de brev som han skriver på hösten innan han ger sig av och trollen går i vinteride (hur går det ihop med vinterbrasor, för övrigt...). Mumintrollet får lära sig att tygla sin tvåsamma längtan och svartsjuka och Snusmumriken får då och då ge Mumintrollet lite bekräftelse. Och det gör han ju – han återvänder alltid på våren med nya äventyr att berätta om.

Arabia verker inte kunna låta Mumindalen vara som den är: allt annat än allahjärtansdagstraight... Sorgligt tycker jag och väljer att dricka mitt te ur muggen med Hemulen (botanikern som går omkring i sin mosters klänning)... Jag hoppas att Tove inte är alltför upprörd där på hinsidan och hoppas att den för övrigt snarare liknar spöksidan (som hon kallade sina lesbiska upplevelser) än den heterofierade Mumindal vi tvingas utstå här bland de levande... Jag känner mig kränkt (säger jag och läppjar mer te ur en muminmugg med upprört darrande hand)!