Gårdagens Europrideinvigning verkade bli ett sånt där evenemang som illustrerar alla klyschor, förutsägbara inslag och musikval som gör att man kan gå igång på Pride med gränslös trötthet i rösten. Men så kom helt oväntat Tiina Rosenberg upp på scenen och började tala om rätten till sex utan kärlek – när andan faller på. Hon påminde oss om hbt-rörelsens rötter i en sexradikalism. Att konformismen är en återvändsgränd. Att den knutna näven är både ett kamptecken och ett sexuellt redskap. Några i publiken omkring mig skrattade nervöst. Några hycklade henne. Jag stod och log. Äntligen. Äntligen en invigningstalare som har något nytt att tillföra. Vi har kommit längre än att bara prata om att all kärlek är fin kärlek. Det är hur vi knullar som gör att vi utsätts för hatbrott. Platonisk samkönad kärlek tycker till och med Troskongregationen i Vatikanen är fint. "Att knipa med könet har aldrig varit en del av vår rörelse", avslutade Tiina. Tiina du är hedersbögjävel! Puss och smisk.
PS Prinsen var väl fin och bra och småtråkig. Men en kunglighet? När fan har en kunglighet haft nåt sexigt att säga?
