Idag fick jag mail från personen vi fortfarande kallar Da Original Gaybakelse. Jag tror att historien kring hur Da Original Gaybakelse fick bli den ursprungliga gaybakelsen ger en ganska bra inblick i hur vi fungerar som grupp och som personer och därför vill jag dela med mig av den.
Vi var på Pride (det här var ett av åren då vi embrejsade så gott vi kunde) och jag tror till och med att det var när Army gjorde sin sista spelning. Jag minns bara att Peter, som Da Original egentligen heter, stod i publiken en bit bort och att Stefan spanade in honom. Peter hade på sig något slags vit-trasig scarf som såg ut som om någon spritsat grädde i en krans runt hans nacke, varpå jag och Petter började referera till honom som gaybakelsen.
Bakelse blev ganska snabbt ett ord som betydde ung, söt bög. Det gick att kombinera också. Fashionbakelse, alternativbakelse, indiebakelse, punkbakelse och jag kan komma på några nya här och nu: hbt-bakelse, teaterbakelse, aktivistbakelse.
När det gäller bakelsernas parningsmönster hänvisar jag till Stefan, själv har jag aldrig varit någon stor bakelseätare.
Men Da Original Gaybakelse var fortfarande lite upprörd över vårt nickname, flera år senare, och tyckte att det var det elakaste han någonsin varit med om. Så nu säger jag det igen Peter: det är inte kärlek om den inte är doppad i bitchighet.
