När jag och Tomas satt i teve och pratade med Pride så var vi väldigt artiga. Vi kände inte att vi hade någon beef med Pride och att de säkert gjorde allt de kunde för att göra det så trevligt som möjligt.
Men igår satt jag på Hawley Arms här i London och snackade med A och det slog mig att det inte riktigt känns som om folk försöker. Ska vi snacka Anthony and the Johnsons? Varför spelar de på Dalhalla? Varför har de aldrig spelat på pride? Varför var det bara straighta i publiken under alla deras första Sverige-spelningar? Eller om de är för stora för att få hit, ska vi snacka Patrick Wolf? (Han är ju till och med så queer att han vägra välja mellan män kvinnor och hästar.) Owen Pallett och hans Final Fantasy? The Gossip? Listan kan göras hur lång som helst.
För en massa år sedan skrev jag en krönika i Nöjesguiden. Låt mig citera från den.
"det är fan det som kallas bögkulturen i dag som inte är en del av bögkulturen. Jag däremot är en del av bögkulturen och mina vänner är en del av den. Även flera straighta som jag känner är en del av bögkulturen. Det var vi som anordnade klubbarna som Paul Weller gick till för att det var det enda stället där man kunde höra ny svart musik. Det är vi som återupptäcker Carl Beans ”I Was Born This Way” och det är vi som ger varandra fotoböcker med den sicilianske pederasten Taormina. Jag har sagt det på skämt innan men det är dags att säga det på allvar: Bögvärlden är straight. Och jag är fan inte hetero."
Nu säger folk att jag är nostalgiker. Jag säger att folk är lata. Varför är inte Patrick Wolf omslagspojke på QX? Han är ändå Burberrymodell och sjukt snygg. Eller Beth Ditto för fan – hon har ju t o m varit på omslaget till NME! Varför gör man inte en dag med cool musik i Pride Park i stället för att slänga in ett cirkusband med sågklingor mellan Diamond Dogs och Bosson?
Det är löjligt nog straighta män som är kulturbärare i vår egen kultur nuförtiden. Det är Sonic som skriver om de band som bögvärlden egentligen har första tjing på. Det är Stefan Thungren som skriver om bear music. Det är en straight publik som kan alla Larry Levan's bästa mixar utantill.
På samma sätt är det mina tjejkompisar som läser alla biografier om kända homon och plöjer deras dagböcker.
Jag fattar att det handlar om att göra något för alla. Jag fattar att det handlar om att tjäna pengar, eller inte förlora pengar. Men en dag med lineupen Final Fantasy, Patrick Wolf, The Gossip skulle inte bara locka mig utan även alla dessa gay straighta att köpa endagspass.
