Visar inlägg med etikett vogue. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vogue. Visa alla inlägg

fredag 27 juni 2008

Myggor och tigrar


Jag är verkligen trött på alla som känner sig kränkta. Framförallt de som känner sig kränkta å andras vägnar. Det har gått ett tag sedan Maciej Zarembas omdebatterade artiklar i DN. Det fanns slutsatser och antaganden i dem som jag skulle vilja polemisera med. Men jag sympatiserar med frågeställningen. Och jag vill veta vad studenten – som inte var homo, bi eller trans men stämde lärarhögskolan för homofobi i vårt namn – gjorde av de 20 000 kronor i skadestånd som högskolan betalade ut till honom. Jag vill också veta vad som hände med läraren som hade hävdat att det finns ett frö till alla möjliga beteenden och praktiker inom oss och blev avskedad. Jag tror nämligen också att det finns ett frö till en familjefar, en farmor, en våldtäktsman, en mördare, en pedofil och en flata inom oss alla (nu jämställer jag inte dessa beteenden och roller om någon har börjat knappa in numret till polisen). Ett frö som ofta inte får gro. Och som kommer med olika genetiska och biologiska betingelser. Men som gör det möjligt för oss att utvecklas i alla möjliga riktningar. Allt beror på näringen i jorden och hur mycket kärlek och förtroende vi gödslas med.

Det är grunden för vår empati. Om vi inte kan vara empatiska är vi inte riktigt mänskliga.

Men vad vi engagerar oss i och känner med varierar. Och beror ofta på vilka frön vi kommer i kontakt med och vad vi känner av inom oss själva. Det farligaste hindret för empati är att se folk som grupper. Det här är problematiskt på lite olika sätt. En svagare grupp i samhället måste kunna forma en gruppidentitet för att gemensamt stärka sin position. Samtidigt är det just genom att se folk som raser, klasser, nationaliteter, subkulturer och så mycket annat som vi kan stänga av vår empati. Den fick jakobinerna att halshugga den förtryckande adeln i Frankrike. Den får vänsteraktivister att peka finger åt någon som ser ut som en stekare. Den får veganer att tycka att deras engagemang är bättre än andra engagemang. Den får queerfeminister att komma med antaganden om någon som är partybög. Den får vissa glamourbögar att se ner på butchflator.

Går det att komma runt det här och se alla som komplexa individer? Förmodligen inte helt. Och visst finns det skillnad om man sparkar uppåt eller sparkar neråt. Men vad är upp och vad är ner? Är inte Kronprinsessan lika mycket en av de mest privilegierade och mest ofria personerna i vårt land? Alla jag känner har större möjligheter att leva sitt liv som de vill och uttrycka sina personliga åsikter än vad hon har. Jag säger inte detta för att relativisera orättvisor utan bara för att påpeka att i en debatt om vem det är mest synd om och vem som därför bör få tolkningsföreträde är ingenting speciellt lätt att göra svartvitt utan att vara en smula självrättfärdig och okänslig.

I veckan stormade det i queerfeministiska kretsar på ett sätt som det knappast har gjort sen vi bögjävlar stal voguekulturen från svarta transor istället för att låta den vara en angelägenhet för vita varierande queeridentiteter (med övervägande kvinnlig materialitet och lesbiskt sexualitetsmönster) och dessutom hade mage att välja en jury som lät en svart kille i klänning vinna tävlingen. Ficks (klubben på F12 som tidigare gjort sig känd för att tillåta sina gäster att parodiera offentliga debattörer) hade nämligen ångrartema. Det vill säga transpersoner som ångrar sitt könsbyte. Ett känsligt ämne. Men också något som i dagens queersubkultur där identiteter ses som ett smörgåsbord inte är så ovanligt som på den tiden när transsexualism nästan alltid innebar en fysiskt – och inte bara språkligt – könsbyte. Med den här sortens traditionella transpersoner var allt enklare (på gott och ont). Man kom till en punkt när man bytte pronomen och lärde sig att se personen som sin nya könsidentitet. Samtidigt började de en anpassning till sin nya könsidentitet i det yttre. På många sätt var det här det mest reaktionära synsättet kring kön vänster om mormonkyrkan, men vem tänker ställa sig upp och vägra låta någon vara lycklig och känna sig hel på en individnivå? Betyder det att man inte får polemisera med synsättet? Jag tycker inte det. Några av dem som genomgick operation ångrade sig. Det kanske inte går att veta helt om man är plus eller minus i denna värld. I dagens queerkretsar är transsexualism ofta – men långt ifrån alltid – mest en fråga om språk och inte kropp. Kroppen har ju inte så stor betydelse i den nya ideologin. Det är svårt att veta vem som är butch, fjolla, trans, hon, han eller hen. Det är lite mer flytande och ändras ibland utan att de ser annorlunda ut till det yttre. Rent ideologiskt är det närmare min egen syn på kön som en suddig skala. Eller flera olika skalor. Men man kan också ställa sig frågande till varför man i så fall måste byta pronomen för att kunna känna att man får bete sig och bemötas på ett visst sätt… Det är ju också ganska könskonservativt. Men vem vill resa sig upp och säga att just den och den måste ta upp kampen att kunna få bete sig som en bög fast man har tuttar och fitta och att de ska fortsätta att kalla sig för hon för att det egentligen är könsradikalare. Och när så många känner sig kränkta om du inte uppfattar just deras nuvarande komplicerade identitetskonstruktion rakt av och av dig själv… Ja, då blir det lätt minerade marker och osund stämning. Jag tycker att trosorna som delades ut på Ficks i onsdags – med en kuk på ena sidan och en fitta på andra – var en ganska rolig kommentar till det läget utan att kränka någon enskild.

Det är lätt att raljera över upprördheten över Ficks eller oss bögjävlar och alla de som känner sig kränkta å andras vägnar eftersom kritiken ofta är ideologiskt kortsluten, immun mot humor och nästan uteslutande ger sig på myggor snarare än tigrar. Men jag vill tro att kritiken styrs av någon sorts missriktad empati och inte självrättfärdighet. Även om jag kan bli osäker ibland. En tjej som heter Cajsa skrev ett inlägg på Facebook som verkade styras av ren medkänsla för transpersoner och deras känsliga position. Hon bemöttes onödigt nedsättande. Andra hakade på henne och började utmåla Ficks som en ond grupp människor och började fundera ut sätt att förstöra för dem på riktigt läskiga sätt och med läskiga metoder. Var är proportionerna? Som vi bögjävlar sagt tidigare: pick your fights. Myggor kan vara minst lika irriterande som tigrar, men de skjuts inte med bössor. Tycker ni att Ficks humor är tråkig och okänslig – gå inte dit.

Det riktigt tråkiga är att varken Ficks crazy-provokationer eller kritiken leder till något egentligt samtal. Positionerna är låsta. Och alla inblandade marineras i samma ankdam för de här debatterna rör sig aldrig utanför en krets av kanske 200 personer i Stockholms queerdam.

Självklart ska man parodiera JUST DET som är känsligt och kontroversiellt. Utan den inställningen hade vår kontinent aldrig lämnat medeltiden, utvecklat en offentlig debatt, en vetenskap, en sekulär litteratur och i slutändan en demokrati med garanterad yttrandefrihet. Rop på kränkningar och ett tävlande i att företräda olika offerroller och förtryckta minoriteter är ett farligt och tveeggat svärd. Det som gör sig i en b-uppsats på genusvetenskapen gör sig inte alltid som en grund att döma enskilda personer i praktiken. Självklart önskar man att parodier inte ska vara empatistörda eller gå ut över enskilda personer. Jag tyckte inte att den gjorde det. Halva kvällen på Ficks stod jag och dansade med en transperson som genomgått ett fullt könsbyte. Jag kommer inte att föra hennes talan här. Och jag vägrar att låta någon annan än de som tar transidentitetens praktiska och reella smällar i vardagen prata över huvudet på henne eller känna sig kränkta å hennes vägnar.

lördag 1 december 2007

Bögjävlarfajten

Gudarna ska veta att det inte är särskilt lätt att försöka göra livet lite roligare i hbt-världen i Stockholm. Ta till exempel Bögjävlarnas Voguefest under Pride i somras. Ett - tyckte vi – kul sätt att förverkliga våra ideér om DIY i praktiken, och samtidigt damma av lite hbt-historia.
Men, till min stora förvåning pågår FORTFARANDE efterspelet till festen i den, ibland lite sekteriktiska, tidningen Kom Ut. Först genom en debattartikel där Voguelaget House of Authentic Flesh tar all ära och redlighet ur arrangemanget. Det blir som en felsökningsguide till hur många fel man kan göra i hbt-pk-världen. Inget var rätt – det var fel jury, fel vinnare, fel saker som lyftes fram och hyllades.
Sen fortsätter bögjävlarbashingen i numret efter. Där är det Inti Chavez Perez som i en scen i sitt eget reportage får ett utbrott över Voguefesten. Jag har försökt ta ut de centrala citaten ur scenen. Jag vill citera mycket, för jag är så fascinerad över tankegångarna här:

-Jag är arg. Åh vad arg jag är! säger jag och hör att jag låter som en tonåring.
Det har gått några dagar sedan Bögjävlarna höll voguebal och ännu har inte ilskan lagt sig. Jag försöker vara glad för att Bögjävlaran orkade arrangera en bal i Stockholm och att det ledde till att vogue blev uppmärksammat i Sverige. Men det funkar inte.
---
Problemet handlar om utrymme, som ju är en typ av makt. Bögjävlarna gjorde sig själva till representanter för vogue genom att prata om vogue som om det var något som inte längre finns. De talade hela tiden om vogue som historiskt och osynliggjorde att kulturen lever också idag.
---
Det är som att bara för att de är vita kan de ta vilken plats som helst utan att tänka efter, men om en svart person skulle vilja ta en vit persons plats till exempel på en teaterscen så vorde det en konstig grej. Vissa vita tror ju att allt kan tillhöra dem eftersom de tycker att vit är en neutral färg.
---
Det är som att de tyckte att de gjorde en bög-grej när de arrangerade en bal, men det gjorde de ju inte. De gjorde en icke-vit bög- och transgrej. Men det struntade de i. De ignorerade att det finns en skillnad mellan vita och icke-vita och tyckte att "vadå, vi är ju bögar".


Förutom att Inti på ett mycket effektivt sätt här osynliggör Makode (som alltså var med och tävlade), så tycker jag ungefär såhär.
Vi tyckte att det var så jävla grymt att vår fest var så blandad, att verkligen alla sorter, storlekar, färger och sexualiteter stod på den där scenen. Att så många kröp ut ur sina respektive ghetton och partade tillsammans. Men då blir det också skrubbsår, blåmärken och armbågar i magen. Det är de mötena som vi förhoppningsvis - allihopa - kan lära oss saker av.
Ingen är ledsnare än jag (och de andra bögjävlarna) omnågon kände sig kränkt eller undanskuffad under kvällen, och gud ska veta att vi är öppna för kritik - vi har ju gjort en hel bok där vi bara gnäller på andra. Men att det var fel att vi överhuvudtaget arrangerade festen, vilket är undertexten i Intis känsloutbrott, där går nog min gräns.

Vi hade massor av spekulationer kring varför det händer så lite i stockholm, varför diy:andet nästan är obefintligt. Nu känns det som om vi kanske fick facit. En fest på debban blir plötsligt sommarens största sexualpolitiska händelse, och vi anklagas till och med för att i stort sett ha snott vogueingen från alla icke-vita hbt:are, och gjort den vit och bögig. När vi faktiskt ville uppmuntra till att det skulle hända lite i stan.

Och det är här jag tror kritiken blir kontraproduktiv. För vad är det för klimat som de här artiklarna egentligen visar upp. Vi Bögjävlar är rätt så luttrade, men hur kul och lustfyllt känns det att hitta på saker i Stockholm?
För vad är det egentligen som hindrar någon annan från att sno Vogueingen tillbaka, om vi nu har stulit den? Blir inte det intellektuella grupprunkandet rätt meningslöst om man inte kombinerar teori med handling? Blir det inte lite mer lustfyllt om man ordnar en ännu bättre, mycket roligare fest istället för att bara gå och gnälla.
Till och med vi Bögjävlar har ju slutat med den tråkiga taktiken.

fredag 27 juli 2007

Deep in Vogue

Som uppladning inför vår fest på tisdag tycker jag ni ska kolla på Malcolm McLarens fabulösa video till låten Deep in Vogue med den legendariska voguearen Willi Ninja (rest in peace!). Learn it and learn it well och kom och visa dina moves på tisdag. Läs tävlingsreglerna och gör din anmälan här.

onsdag 18 juli 2007

Tävlingsregler


Nu är det dags att anmäla sig till vogue-balen STHLM IS BURNING – på Debaser Slussen den 31:a juli – om man vill tävla i någon av kategorierna. (För er alla andra är det som en vanlig fest - det är bara att komma. Tävlingen kommer att hållas innan midnatt).

Ballroom-tävlingen gick klassiskt ut på att passera som något man inte var. Vi tar avstamp där, men tänker friare. Välj en kategori och gör en fabby tolkning av temat. Allt överskridande premieras. Du går en vända fram och tillbaka på catwalken och bedöms av jurymedlemmarna som ger följande poäng: Bögjävel (10), 8, 6, 3 och Madonna (0). Alla sexualiteter och kön är välkomna att tävla.

STEG 1

Välj i vilken kategori du vill tävla. Du får tävla i två kategorier om du har två helt olika outfits varje gång. Varje kategori är en egen tävling där vinnaren får en pokal.
Kategorierna är:
  1. Butch Queen First Time in Drag at Ball – en av de klassiska kategorierna. Termerna "butch", "queen" och "drag" får tolkas ganska fritt. Men det ska innebära någon form av överskridande av hur man representerar sitt kön till vardags.
  2. Femme Realness Workwear – ytterligare en klassisk kategori. Här gäller det att tolka orden "arbetskläder" och "femme". Kreativitet i tolkningen tillåts givetvis.
  3. Betongblomma – en uppdaterad kategori. Tänk kicker, betong, förort, hiphop, miljonprogram... associera fritt.
  4. Länge Leve Leila K - en specialkategori som hyllar Bögjävlarnas egen husgudinna. Tänk Leilas attityd och energi, tänk hennes olika looks, tänk fritt.
  5. Vogue – denna kategori står ut bland de andra och baserar sig på rörelser. Det handlar om att göra så fantastiska moves att man kastar "shade" på sina medtävlare. Låt dig inspireras av de klassiska vogueing-poserna och låt din personlighet prägla resten.
STEG 2
Välj om du vill tävla för ett House eller om du vill vara hemlös. Ett House är en sammanslutning av tävlande som hjälper och stöttar varandra (man tävlar individuellt, men för sitt house – dina housesystrar kan springa runt dig och heja på eller ge stöd, men man tävlar en och en) och hjälper till med smink och kläder. Varje House har en moder som leder sina barn. Det House som vinner flest pokaler tar äran och berömmelsen.

Om du vill tävla som hemlös är du on your own eller med stöd av ett icketävlande entourage.

STEG 3
Välj tävlingsnamn. Om du ingår i ett House är husets namn ditt efternamn. T.ex. om Apollo tävlar med sitt House of Virginism så är hans tävlingsnamn Apollo Virginism eller något annat förnamn som han väljer för kvällen. Om jag tävlar som Old Spice från House of Bögjävlar heter jag Old Spice Bögjävlar.

STEG 4
Tänk ut din outfit. Bjud med dina vänner som stöd. Öva in din attityd och dina moves. Ta ett djupt andetag och anmäl ditt tävlingen.

Meddela detta i anmälan:
a) Vilken/vilka kategorier du tävlar i
b) Om du tävlar som del av ett House eller som hemlös
c) Vad du heter och vad eventuell moder i ditt House heter + ditt tävlingsnamn för kvällen.
d) mobil och mail
e) om du behöver tillgång till loge


Skicka din anmälan till: bogjavel@bredband.net

För att vara säker på att du kommer med i tävlingen vill vi helst ha din anmälan senast den 25/7 men vi tar emot sista-minuten-anmälningar i mån av plats!

Har du generella frågor - ställ dem i kommentarerna. Vill du komma i kontakt med oss - maila.

tisdag 10 juli 2007

Verklig



Realness var – som Petter skriver – på blodigt allvar för de legendariska barnen på inom bal-kulturen. Att passera har varit puggors och transors besatthet just för att det har handlat om liv och död. De som inte kunde eller ville eller orkade passera blev de synliga puggorna. De som fick ta smällarna och spottloskorna. De som satt i parken eller på baren som var så sleazy att man till och med serverade "såna" och kallade varandra för tjejnamn och höll utkik efter stora, svartmuskiga män som skulle ta dem på en promenad in i närmaste portgång. Eller gick omkring med blått hår och målade naglar i 30-talets London som Quentin Crisp. Det var där bögkulturen började och det är kanske därför den feminina självidentifikationen har varit en så stark del av traditionell puggkultur. Den omfattade helt enkelt inte dem som kunde passera som... "riktiga män".

Men realness på voguebalerna är mer än så. Det är det ultimata förverkligandet av queertanken och det är inte konstigt att Judith Butler är så inne på filmen Paris is Burning. På vogue-balen kunde du se ut som det du ville vara. Du fick pokaler och status för att du tog fram utklädningslådan och blev din fantasi – om än för en kväll. Lite som ett lajv. Eller en kväll på SLM. Och strålkastaren på voguebalen riktas mot normen: det är det här som krävs. Så här ser förväntningarna ut!

På vår voguebal öppnar vi upp tävlingen för alla: puggor, hipsterflator, transor, klubbpromoters, asexuella queerveganer, Kristoffer Poppius, emo-barn, straighta klubbkids, feminister och annat löst folk. Vi kan alla ändra det som Butler kallar för vårt performativ. Och för er som vill slå oss andra med häpnad med era moves finns voguekategorin. Work!

måndag 9 juli 2007

STHLM IS BURNING


Vogue började inte med Madonna - det var där det slutade! Långt innan den vita medelklassen upptäckte dansen, samlades fattiga svarta och latinobögar och transor i Harlem, och levde ut sina drömmar på baler - Vogue Balls. På dessa baler tävlade man om att i olika kategorier, bäst gestalta de olika roller man var uteslutna ifrån i samhället.. Det kunde vara att se ut som rollerna i Dynastin, fotomodeller, företagsledare, collegestudenter eller militärer. ”Genom att se ut som dessa roller visar vi att vi kan inneha dessa roller om vi bara fick chansen”, berättar Dorian Corey, en klok gammal transexuell som är hjärtat i Jennie Livingstons kultförklarade dokumentär om vogue-scenen: Paris is Burning (1990).

Jag tror "Paris Is Burning" nog är min absoluta favoritfilm. Jag såg den först när jag bodde i New York och den skildrar brilljant hur brutalt storstadaslivet kan vara, och att färgen och glittret i nattlivet är en överlevnadsmekanism. Livet i New York var inte lätt för Voguebalernas stjärnor, och balerna var inte en lek, utan blodigt allvar, som när Dorian beskriver kategorin Femme Realness - alltså att se ut som en riktig kvinna - "If you can arrive at the ball with no blood on your face, you are real looking!"
Dansen Vogue växte fram som en stridsdans mellan gatugängen i denna subkultur, det var ett sätt att fighta varandra utan att slåss! Gängen delade upp sig i olika 'hus' och ledaren kallades mamma. Ett av de mer kända husen är House Of Ninja, vars Mother, Willi Ninja blev Vogue'aren du jour, efter att Malcolm McLaren haft med honom i videon till sin hyllning av scenen, "Deep In Vogue".
Jag var tolv när den låten kom ut, och visste bara direkt att det här var del av något speciellt. Sen kom Madonna ett år senare och kapade fenomenet med sin "Vogue" - ett ytligt missförstånd av hela grejen. Litet glam och gala liksom - "it don't matter if you're black or white, if you're a boy or a girl.." My ass. Voguescenerna var politiska skådespel - inte bara lättsam underhållning!

Willi Ninja gick bort i AIDS förra året, och har så gjort de flesta andra medverkande i "Paris Is Burning" sällskap. De är borta nu, men deras arv lever vidare, och nu är det dags att bringa balen till Sverige! Under Prideveckan i år ska vi minsann visa alla bögar vad som hände innan Madonna! Bögjävlar anknyter till en fin gammal puggtradition och ger er STHLM IS BURNING - Bögjävlarnas Vogue-bal!

Jag har själv tävlat i Horsemeat Disco's Vogue-Ball i London, och gjort en låt tillsammans med Octavia St Laurent, en av de legendariska kidsen från "Paris Is Burning" - och tror mig vara rätt person att leda evenemanget! Learn it - and learn it well!
Jury för Voguebalen är inga mindre än Army Of Lovers - alltså Alexander Bard, Jean-Pierre Barda och Dominika Peczynski! Sveriges enda popgrupp som faktiskt mannekängade för Jean Paul Gaultier, och innehade den internationella tronen under Vogueeran.

Nu ar allt som återstår att hela Stockholm delar upp sig i hus och utser Mothers av dessa! House of QX, House of SLM, House of Pressbyrån eller House of Bagarmossen..? Don't matter - just walk!

Anmäl er via denna blogg, eller direkt till mig: info@petterwallenberg.com

Exempel på kategorier att tavla i:

Butch Queen First Time In Drag - du är macho och har aldrig haft klackar, här ar din chans!

Länge Leve Leila K - hotpants, eller hemløs - det finns många olika looks att anamma när du hyllar Sveriges legendariska punk Garbo!

Betongblomma - du är från Akalla och stolt! Hela din look är snodd från Stadium! Kickers Unite!

Vogue - du kan dansa som en hieroglyf och har leder av gummi! Work! Teach! Legendary!


STHLM IS BURNING
Bögjävlarnas vogue-bal
Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1, Stockholm
Tisdagen den 31:a juli, kl 22-03, 50 kronor i dörren, åldersgräns 18 år.