When you eat you're just a vacuum with nipples

Väntan har varit allt för lång men äntligen kan vi (ja, eller Youtube då) bjuda på Deven Greens underbara voice-over-sketcher. Det började med att en vän från Seattle skickade runt länkarna i julas, de spred sig som en löpeld över San Francisco och just som jag skulle posta dem på bloggen kom ett mail från Alexander Bard med samma länkar. Alex var självklart redan ett megafan.
Vad är det då? Jo, Brenda dickson var såpastjärna på åttiotalet med en av huvudrollerna i "Young and the Restless". När hennes stjärna började dala, bjöd hon in sina fans att njuta av hennes glamorösa liv i videon "Welcome to my Home". Videon blev en camp-klassiker och här om året kom den kaliforniska komikern Deven Greens tolkningar av originalet. Med odödliga citat som "I am now hermetically sealed to this bike", "I like staring blankly in to space, that's something I do" och "it's a fashion face, a face full of fashion" var en YouTube-klassiker född. Enjoy!

Slavisk fägring

Rysk pop när den är... lite som den är. Det vill säga som bäst. Laskovij Maj var även stor i Polen när det begav sig och som osnuten pugga njöt jag av det hela i smyg.

Finsk transpunk

And now, päive to all you lovers out there.. Alla har vi väl någon gång längtat efter en finsk punkgrupp bestående av en druga och två tjocka tjejer?
Min fabby kompis Mikko Karhu skickade mig sitt gamla popalster som handlar om att vara så besatt av någon att man vill bli typ dränkt och mördad. Eller nåt. Arja on crystal meth, enjoy!
Kitos for the music, Suomi!

Après DIK-samtal

Så här fint var det när Roger Wilson samtalade med den polske konstnären Karol Radziszewski på Hallongrottan i lördags. Mer bilder ser ni här.

Derek Jarman Superstar

Det är fler än vi Bögjävlar som försöker promota och uppmärksamma puggkultur som har glömts bort. På Berlins filmfestival i förra veckan såg jag till exempel dokumentären "Derek", om filmaren och konstnären Derek Jarman. Jarman dog i aids 1994, och hans verk har mer eller mindre försvunnit från kulturarenan efter det. Fram till nu, när hans gamla polare från förr, Isaac Julien och Tilda Swinton, har gjort en film om honom. En sorts remix av gamla intervjuer, filmklipp och privata funderingar kring vad som håller på att hända med såväl film- och konstscenen som samhället i stort.
Tanken är också att en utställning med ett Jarman-retrospektiv ska dras igång senare i höst.

Bra filmer att börja med för en Jarman-oskuld är till exempel Caravaggio:



Eller Edward II:


Eller, om du vill börja lite mer light, med hans "de sju dödssynderna"-video till Pet Shop Boys "It's a sin".

Parasitöl på lördag

På lördag (den 16:e) pratar bögjäveln Roger Wilson med konstnären och grundaren av det polska puggzinet DIK – Karol Radziszewski på Hallongrottan 18.30. Efteråt drar vi vidare och ockuperar den intilliggande baren Mbargo med egen pod kopplad till högtalarna. Kom förbi och öla med oss. 

Hey Upper East Siders (eller good morning job seekers)

En av våra otaliga källor tog den här bilden på en av Arlandas barer. Var det inte flera månader sedan Tomas Hemstad plötsligt försvann till "San Francisco"? Lika plötsligt är han nu tillbaka. Med vad för honom hit? Varför samlas alla bögjävlar på en plats? Vi lär snart få veta.

xoxo

En bild säger mer än....eh....

Bögjävlarna var lättade. De vann inte priset som bästa läsning på Qx-galan. Därmed kunde de fortsätta att verka i ständig opposition och odla sin underdogmentalitet. En tjej i grön glittertopp tjatade och tjatade om att få vara med på bild med dem, och till sist gav de efter. Typisk faghag, om du frågar mig.
(Andy, den sjätte bögjäveln, tog bilden)

Gala!

I kväll ska vi marineras och kokas i gala och gay. Alla utom Tomas som kommer hem från San Fransisco om ett par dagar. Vän av ordning kanske undrar varför vi är där. Vi har ju dissat evenemanget i boken på några ställen. Ja, det har vi. Vi har dissat det mesta inom samtida svensk bögkultur, varit gnälliga och bittra och förbannade. Men vi har framförallt velat påverka och förändra. Vi vill att allt ska bli bättre. Och alla som bjuder in oss eller nominerar oss kan räkna med att vi kommer. Att vi fick Stockholmspriset av Nöjesguiden var på sätt och vis logiskt och förutsägbart – de straighta medierna har tagit till sig boken från dag ett. Att vi nominerats till gaygalan känns större. Det värmer ett gammalt pugghjärta att tro att bögar där ute har nominerat en bok som går så hårt fram med deras/vår egen värld. Det betyder att vi är fler än några bittra bögnördar som tycker att puggkulturen är något viktigt!

Om hivmän, kvällstidningar och Andreas Lundstedt

Den nyheten som har gjort mig lyckligast det senaste året var att Andreas Lundstedt kom ut som hivpositiv. Är det något som sverige behöver så är det öppna hivpositiva. Ansikten med hiv. Och det går inte att överskatta det Andreas gör genom att hänga det oket på sina axlar. Och då talar jag inte om martyrskapet eller risken att råka ut för spott och spe. Genom att erkänna sin hivstatus riskerar man myckt värre konsekvenser än så. Du förlorar din fria rörlighet i välden. Du kommer till exempel inte in i USA utan specillt utfärdat tillstånd. Genom informationsplikten gör du dig sårbar för utpressning. Gud nåde dig om du har råkat slinka ner på en videoklubb på fyllan och haft säkert sex. I lagens mening är du då en brotsling och det finns alltid någon girig pugga som är beredd att utnyttja det faktumet. Det är därför vi inte har någon öppenhet runt hiv i Sverige. Kolla runt på QX. I stort sett alla nick som anspelar på hiv är ansiktslösa. Ibland finns bild för utbyte. Oftast inte. Alla räds risken att bli den nya hivmannen.
Det spelar liksom ingen roll att "vi alla vet" att hiv smittar i parrelationer såväl som på videoklubben. att det är de som är omedvetna om sin status som utgör störst risk för att föra smittan vidare. Vi har valt att tro att hiv sprids av hivmän och hivkvinnor som med berått mod gör allt för att sprida viruset.
Det hela bygger på en tankevurpa som dödsskräck och informationsplikt har planterat i oss alla. När folk får hiv ska de sluta ha sex. Om de ändå väljer att ha sex har de ansvar för alla andras hälsa. För hivpositiva dricker väl aldrig för mycket och vaknar bredvid någon de knappt minns namnet på? Hivpositiva går väl inte på videoklubbar? Och om de gör det så bryter de väl den kompakta tystnaden som alltid råder i dylika lokaler genom att högljutt utbrista, "jag är hivsmittad"?
Hivinfektionen förväntas i allmänhetens ögon medföra en ökad ansvarskänsla. En högre moral. För inte kan det väl vara DITT fel att du inte skyddar dig?
Av de större städer, städer med en homosexuell infrastruktur, som jag har vistats i, är Stockholm sämst på hiv. Det finns ingen dialog, ingen öppenhet, ingen solidaritet, hivpositiva finns i stort sett inte annat än som statistik. Detta är förödande. Hiv är kanske ingen bögpest men om vi inte erkänner sjukdomen i bögvärlden, så kommer aldrig den strejta världen haka på. Jag skulle vilja påstå att den genomsnittliga strejta mannen på gatan här i San Francisco är mer välinformerad om hiv än vad en genomsnittlig stockholmspugga är. Och tacka fan för det när Expressen toppar sin förstasida med att en Australiensisk callboy "kan ha smittat 250 personer med hiv". Artikeln, skriven av Expressens nya "stilbloggare" Oscar Julander inleds med meningen "Hector Scott visste att han hade hiv - trots det jobbade han som gigolo". Inte nog med att Julander fiskat upp det gamla uttrycket "gigolo", tror folk på allvar att det är ovanligt med hivpositiva sexarbetare?
Newsflash: hivpositiva har sex. Ibland för pengar men oftast gratis. Ingentstans i artikeln, som förmofligen är en taskig rewrite, nämns att Scott har haft oskyddat sex (vilket man väl får fömoda att han har). Ändå beskrivs verksamheten som livsfarlig. Newsflash: hivpositiva utvecklar inte Aids och dör om de bor i ett land med hyfsad tillgång till läkemedel. Och skyddar du dig är risken i det närmsta obefintlig att du för smittan vidare. Ändå upprepas samma historia om och om igen i något varierande skepnad. Förstår Expressen och Aftonbladet vilken jävla björntjänst de gör alla om arbetar aktivt med hivprevention genom att utmåla hiv som ett problem mellan hivman och offer? Varför ens rapportera om att en "gigolo" med hiv i Canberra har haft sex med 250 personer? På vilket sätt berör det oss i sverige. Tack, Andreas för att du ger hiv ett annat ansikte. Och tack för den uppoffringen som du gör genom att göra detta.
Kanske för det med sig att vi snart kan börja tala om hiv som vuxna ansvarskännande människor och inte som offer och förövare.