torsdag 27 mars 2008

Fåfängans vs Heteromannens marknad


När man åker bort till polska urskogar för att begrunda sitt leverne hamnar man lätt utanför mediekarusellen här hemma så nu kommer några sena tankar som jag till min lättnad ser att Linna Johansson i princip redan har lagt ut i Expressen. Men de tål att upprepas.

På väg till Arlanda köpte jag två tidningar att läsa på resan – söndergullade Filter och senaste Vanity Fair. Den förras chefredaktör hade ju jämfört sin nya bebis med den senare – så det kändes logiskt. Nu skulle det bli journalistikfest. Hollywoodnumret av Vanity Fair lockade med en upprättande artikel om Joan Crawfords modersinstinkter och Filter skulle ju axla Joan Didions arv i Sverige var det sagt.

Crawfords upprättande var allt annat än en upprättelse (att man kan ha olika uppfattningar om mammor vet alla som har syskon och det framfördes inga övertygande argument mot Christinas version i Mommie Dearest) och Filter var det tråkigaste jag har läst på länge. Denna orgie i manlig heterosexualitet (använt här som synonym till opersonligt, unwitty och ältande av en sorts tråkig manlighet som vi – för att parafrasera Roger – snubblar över varje dag) är min största läsbesvikelse på länge.

Jag försökte verkligen hitta något som kändes kul men fick kapitulera till slut. Visst artiklarna var långa, men is that a good thing när det är frågan om ofyndig trivia utan passion? Inte underhållande trivia. Inte informativ och intellektuell trivia. Inte personlig och passionerad trivia. Utan tråkig trivia. Inte ens fabulösa Annina Rabe kunde lyfta helheten. Hon blev tråkifierad av sammanhanget. Jag är kanske helt enkelt inte målgruppen. Eller så är det en ny heterosexuell sammansvärjning som vill ta oss tillbaka till det staighta 90-talet.

Fry predikar om lycka



Eftersom jag dras med en massa gamla katolska vanor ser jag påskveckan som en tid av rannsakan och begrundande. För egen del fick jag av en överdos av den varan när jag satt mitt i Europas sista urskog vid polsk-vitryska gränsen utan internet och mobiltäckning och åt, tittade på vildsvin och tvingades komma i kontakt med mina tankar och känslor. Det är djupt osunt och jag lär inte göra om det på ett tag. Men nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv... Ta och lyssna på denna påskpredikan av Stephen Fry istället.

måndag 24 mars 2008

Lite retroporr




Den här målningen
brukade författaren Andrew Holleran kolla in på söndagar, när han var bakis efter allt festande, men ändå ville njuta av vackra manskroppar - utan att för den skull behöva springa ner till någon bastuklubb. Enjoy this pre-condom classic!

tisdag 11 mars 2008

Mobbade barns självhat


Så här lyder motivationen i QX till att man valt Shahab Salehi till Sveriges sexigaste man:
"Hans kropp. Hans röst. Även om Leo är en brutal och våldsam film, är det vänskapsbanden mellan killarna och tårarna i filmen vi minns bäst. Och Shahab så klart. Hans persiska ursprung gör honom spännande och vi drunknar i hans mörka ögon. Shahab påminner om den stökiga killen på skolan som vi var hemligt förälskade i - och han känns lite farlig."

torsdag 6 mars 2008

Rambo - bögvännen?



Sly Stallone använder sig av ett gammalt kärt grepp i Rambo 4 när han ska förklara hur vidrig den burmesiske befälhavaren är. För det räcker liksom inte med att han beordrar utplånandet av hela byar, slaktandet av småbarn, våldtäkter av kvinnor, eller att han uttråkat tittar på när hans soldater iscensätter kombinerade vadslagnings och avrättningslekar. Nej, för att vi VERKLIGEN ska förstå hur vidrig han är så är han förstås...pugga. Så långt var jag med, och inte särskilt förvånad (mina förväntningar på Rambofilmer ur progressiv genussynvinkel är...eh...sådär).
Nej, det som förbryllade mig var att scenen när den ondaste snubben ska ha sex med en annan snubbe var så stillsam, medan de straighta soldaterna gruppvåldtog och skändade sina kvinnor. Borde han inte varit ännu värre, om man nu använde sig av bögandet som ett sätt att markera vem som var det största svinet i filmen. Jag var förvirrad, ända tills jag träffade Negar på Kulturnyttsredaktionen.
- Men Roger, sa hon och spärrade upp ögonen bakom sina fyrkantiga glasögon, förstod du inte? Han var ju PEDOFIL.
Och jag som trodde att killen han låg med bara var var en väldigt kort burmes.
Å andra sidan fick jag min gamla världsbild återställd och bekräftad