Eftersom jag dras med en massa gamla katolska vanor ser jag påskveckan som en tid av rannsakan och begrundande. För egen del fick jag av en överdos av den varan när jag satt mitt i Europas sista urskog vid polsk-vitryska gränsen utan internet och mobiltäckning och åt, tittade på vildsvin och tvingades komma i kontakt med mina tankar och känslor. Det är djupt osunt och jag lär inte göra om det på ett tag. Men nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv... Ta och lyssna på denna påskpredikan av Stephen Fry istället.
2 kommentarer:
Om det kliar i näsan så mycket av att vara lycklig så är jag hellre självömkande. HATAR kli i näsan.
Att en bög får nervösa ticks när självömkan( alt. självhat) kommer på tal är väl den vanliga reaktionen...
Skicka en kommentar