När man åker bort till polska urskogar för att begrunda sitt leverne hamnar man lätt utanför mediekarusellen här hemma så nu kommer några sena tankar som jag till min lättnad ser att Linna Johansson i princip redan har lagt ut i Expressen. Men de tål att upprepas.
På väg till Arlanda köpte jag två tidningar att läsa på resan – söndergullade Filter och senaste Vanity Fair. Den förras chefredaktör hade ju jämfört sin nya bebis med den senare – så det kändes logiskt. Nu skulle det bli journalistikfest. Hollywoodnumret av Vanity Fair lockade med en upprättande artikel om Joan Crawfords modersinstinkter och Filter skulle ju axla Joan Didions arv i Sverige var det sagt.
Crawfords upprättande var allt annat än en upprättelse (att man kan ha olika uppfattningar om mammor vet alla som har syskon och det framfördes inga övertygande argument mot Christinas version i Mommie Dearest) och Filter var det tråkigaste jag har läst på länge. Denna orgie i manlig heterosexualitet (använt här som synonym till opersonligt, unwitty och ältande av en sorts tråkig manlighet som vi – för att parafrasera Roger – snubblar över varje dag) är min största läsbesvikelse på länge.
Jag försökte verkligen hitta något som kändes kul men fick kapitulera till slut. Visst artiklarna var långa, men is that a good thing när det är frågan om ofyndig trivia utan passion? Inte underhållande trivia. Inte informativ och intellektuell trivia. Inte personlig och passionerad trivia. Utan tråkig trivia. Inte ens fabulösa Annina Rabe kunde lyfta helheten. Hon blev tråkifierad av sammanhanget. Jag är kanske helt enkelt inte målgruppen. Eller så är det en ny heterosexuell sammansvärjning som vill ta oss tillbaka till det staighta 90-talet.
4 kommentarer:
Christina är ju bara otacksam! Som alla vet, inte minst hennes ömma mor Joan, är "adopterade barn bättre, eftersom de blev utvalda".
så klart hon är otacksam, den stickan. men tvillingarna är bara bortskämda sladdbarn som fick ärva joan och därför inte har ett ont ord att säga om kära mamma. det blev inte de-adopterade-stjärnbarnens strid som man kunde hoppas på.
Ah! Vilken tur att jag inte köpte den. Jag var så himla nära...
Detta e helt sant:
christina crawford brukar åka runt och hålla seminarier om barn som far illa i hemmet. För att liva upp litet bjuds det på underhållning i form av transor utklädda till Joan och Christina, som jagar varandra med stålgalgar!
Snacka om att deala med sin uppväxt...
Skicka en kommentar