lördag 20 december 2008

Get ready for the future













Jag var och såg en fantastisk föreställning, DV8 - To Be Straight With You - en vild mix av modern dans, animation, text, dokumentär och film, som behandlar det jobbiga ämnet sexualitet och religion. Regissören Lloyd Newson fick idén till projektet under Pride i London när han och hans pojkvän blev utsatta för homofobi ifrån pojkvännens centralasiatiska landsmän. Föreställningen bygger på hundratals verkliga intervjuer med människor från olika kulturer - homos och homofientliga. Böghatande rastafaris på Jamaica, misshandlade flator i Afrika och muslimska fäder som knivhugger sina bögsöner. Jag tror att många svenskar i salongen tyckte att det var gripande men exotiskt. För mig var det på riktigt. Efter elva år i London är de här frågorna verkligheten, och något man konfronteras med varje dag. Det har blivit hårdare i staden, och alla olika kulturer som bor sida vid sida kanske inte samsas om mycket - men homofobin går som en röd tråd igenom alla extremer. En rastafari i Brixton må ha en helt annan världsbild, än en radikal imam i Hackney - men prova att gå fram till dem, hand i hand med en annan man, så får du de hur enade de blir.
Det som är skrämmande på riktigt är inte bara att våldet och homofobin på gatorna ökar, utan att många homofientliga grupper på riktigt får alltmer politisk makt, sakta men säkert. I ett multikulturellt samhälle är det extremt känsligt att kritisera andra kulturer, och en debatt kvävs ofta under en politiskt korrekt flagga. Peter Thatchell är en Londonbaserad kämpe för mänskliga rättigheter som fått utstå hot och anklagelser om rasism och islamofobi, för sin kritik av Islams syn på homosexualitet. Problemet med de anklagelserna är att man då menar att det inte finns homosexuella i muslimska länder, att man separerar de två, vilket totalt osynliggör homosexuella i dessa kulturer.
Ett uppmärksammat fall i London just nu, som verkligen illustrerar motsättningarna mellan religion och sexuella minoriteters rättigheter är det om Lilian Adele, en vigselförättare som stämde kommunen för att hon som kristen ansåg sig kränkt över att tvingas viga samkönade par. Kommunen har nu efter prövning av fallet fått rätt, och man tycker i det sunda förnuftets namn att Lilian Adele kanske skulle se sig om efter ett arbete hon är villig att utföra istället, men hon ger inte upp och har överklagat. Hela processen kan nu ta år, och det rör sig inte om en ensam kvinnas homofobi, utan mörkare makter finns med i spelet. Adeles rättegångskostnader betalas nämligen av fundamentalistiska The Christian Institute, som ser det som en kamp för kristendomen. Institutet är även emot att lagen om hets mot folkgrupp också skall komma att gälla homosexuella. Och här ansluter sig även The Islamic Human Rights Commision - båda med samma argument: att det skulle hindra deras religionsfrihet och att det skulle kunna arresteras om de citerade sina heliga skrifter.
Det är de här små fallen som gör det läskigt på riktigt - för många små bäckar av politisk makt blir till slut ett hav. Om trettio år kanske det inte är så självklart att vi ska ha mänskliga rättigheter.
Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, vi får inte sitta för bekvämt i vår regnbågssoffa, för liberala attityder gentemot olika levnadssätt har kommit och gått i historien. Problemen och motsättningarna mellan religion, kultur och sexualitet har bara börjat. Tro mig - det kommer bli mer i framtiden. London visar tydligt problematiken vi är på väg emot, och det ser inte ljust ut om vi inte börjar prata om det i tid.

12 kommentarer:

Technicolor sa...

Jag ser en del tecken på att det är på väg att vända i Sverige men verkar vara ganska ensam om att oroas över sådana tendenser. Jag har själv en bakgrund som värsta sortens pingstvän och vet alltför väl att det inte beror på brist på vilja att högerkristna inte utövar det omfattande teokratiska inflytande som de har i exempelvis USA, utan endast att de ännu inte har haft nog mycket inflytande och nog många anhängare. Redan i vårt ytterst sekulariserade samhälle har ju kristna grupper, genom KD, lyckats utöva politiskt inflytande och jag bävar för vad som skulle kunna ske ifall den högerkristna religiositeten ökade i samhället. I Sverige ser människor religionen som en tandlös tiger, något som är både naivt och okunnigt.

Anonym sa...

Peter, under alla mina år som aktivist har aldrig möt någon som förnekar den diskrimineringen och våldet mot hbt-personer runt om i världen. Vill du ha en uppdatering om situationen kan du få den här: http://www.rfsl.se/?p=2517

Jag tror att vi är överens om att homofobi inte bör ”ursäktas” med multikulturalistiskt snack. Men homofobin bör inte heller ”förklaras” ENBART utifrån kategoriseringar av ras/etnicitet och religion.

Det som jag tycker är problematiskt med din analys är den enkla kopplingen du gör mellan kultur, etnicitet och homofobi. I din beskrivning finns ingenting om vilka sociala processer leder till negativa attityder, eller hur den historiska bakgrunden spelar in och inte heller något om hur den politiska kontexten bidrar till situationen.

Sverige finns bland de länder där hbt-rättigheter har kommit längst i världen och jag tror att både du och jag kan vara överens om det. Men en sådan enkel mening säger ingenting om det svenska samhälle om man inte tar in fler perspektiv som kan förklara denna utveckling. Ta till exempel den politiska och historiska aspekten: När var det diktatur i Sverige senast? När fanns det senast ett förbud mot att prata eller skriva om homosexualitet? Vilka svenska krig minns/upplevde du? Var du redan född 1950 då RFSL startades? Hur många år av sexualpolitisk kamp har tagit att komma fram där vi är nu?

Tänk på dessa frågor och titta på hur världen ser ut idag utanför Sveriges gränser. Hur ska man kunna inhämta kunskap om sexualitet om man inte ens får prata eller skriva om det? Hur ska man kunna arbeta med hbt-frågor om det finns vare sig fred eller mat?

Pratar man etnicitet och kultur så måste alla dessa perspektiv (och många fler) in, annars finns det stor risk att man hamnar i den enkla förklaringen att allting är kulturens fel. Om man formulerar problemet fel från början, då kommer även lösningen att vara haltande.

Som jag förstår, handlar ditt inlägg inte om situationen i världen utan om samexistens. Problemet jag ser är att du utgår ifrån att det skulle handla om samexistens på lika villkor och förutsättningar, vilket jag inte heller håller med.

En annan problematisk aspekt är att du räknar olika ”grupper” som åtskilda. Nar du skriver ”muslimer”, vilka muslimer tänker du på då? De straighta? Eller de homosexuella? De som är djupt religiösa? Eller de som själva kallar sig muslimer men aldrig har läst koranen eller satt sin fot i en moské?

Nej, jag tror inte att du är rasist. Inte mer än de flesta i alla fall. Men om man inte tänker till innan man uttalar sig om ”grupper” man själv inte tillhör, då blir det lätthänt att man kommer fram till enkla problemformuleringar i stil med. Muslimer är homofober.

Hälsningar/Carlos

Petter sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Petter sa...

Carlos - sluta snacka goja. Jag har inte kommit med några av de påståenden du själv hittat på. Att kalla mig rasist efter mitt inlägg om kristendomen och islam är patetiskt, och en klassisk härskarteknik för att få slut på all diskussion. Det gör att det till slut inte förs en debatt om de här ämnet, och vilka blir lidande - jo, bögar, flator och transpersoner i alla kulturer.
Jag uppmanar till att vi håller ögonen på religionsbaserad homofobi för vår egen skull, utan att falla i just den fällan. För sist jag tittade efter fanns det religiösa homofober bland muslimer såväl som kristna. Och religion och etnicitet är inte samma sak, raring.

Anonym sa...

Ja håller med att det är viktigt att uppmärksamma homofobin och religion med den kopplingen utesluter inte allt annat, eftersom är inte bara en fråga om teologiska tolkningar. Religiösa har också en politisk agenda som baseras på många olika saker än bara tron.

Att du noterar homofobin bland kristna det har jag också sett i ditt inlägg men skillnaden blir att den ena homofobi framträder som mer självklar än den andra. Det också en fråga om makt, muslimernas närvaro kommer alltid att ifrågasättas mycket mer än de kristna, vilket också visar på vi gör skillnader mellan homofober och homofober baserad på olika tillhörigheter och när vi gör det, närmar vi oss xenofobin.

Att religion och etnicitet inte skulle vara samma sak eller knutna till varandra beror på vem som tolkar det. Vetenskapen har inte lyckas samsas kring en enda definition av vad etnicitet är. Moderna etnologer pratar idag om etnicitet i termer av kulturell eller social identitet, alltså känslan av att tillhöra en grupp.
I en tid där islamofobi växer mer och mer tror inte jag att det går att hävda att religion och etnicitet/identitet är helt skilda från varandra. Blir man betraktad som muslin med alla föreställningar och stereotyper som läggs till denna grupp då förstärks upplevelsen att vara ”den andra”.

Jag vill också förtydliga det där med att vara eller inte vara rasist. Jag vet att folk får etnopanik när de hör r-ordet.
Enligt min mening, rasister är vi allihop. Vi lever i en tid då olika stereotyper bekräftas och reproduceras ständigt och vi får inte vara så naiva att tro att vi inte påverkas av det. Skillnaden med antirasister och icke-antirasister är att antirasisten är medvetna om detta, mellan icke-antirasister tror att de inte har några fördomar alls. Detta är förklaring till varför jag skrev att jag inte tyckte att du var mer rasist än de flesta. Hoppas du inte kände dig kränkt.

Och på tal om härskartekniker, synd att du tog bort det tidigare inlägget du skrev i denna diskussion. Det var ett mycket bra exempel på hur också du bemästrar denna teknik.

/Carlos

Petter sa...

Carlos, jag förstår att du menar väl men det kommer tyvärr bara blaj ur din mun. Vad vill du säga?
Att man är xenofob om man kritiserar religion och kultur? Att alla olika faktorer bakom olika religioners homofobi måste redogöras för? Jag håller inte med.
Och jag tog bort mitt tidigare meddelande för att jag ville förtydliga, men jag tycker som jag skrev att du har ett totalt ankdammsperspektiv.
Dina tolkningar kring mitt inlägg är fortfarande baserat på din bekväma analys - gå ut i verkligheten utanför Sverige och se dig omkring. Det handlar om överlevnad. Om någon vill ta ifrån mig mina rättigheter tänker inte jag vara för politiskt korrekt för att kritisera dem. Vilken religion de än tillhör. Det är skillnaden mellan dig och mig. Allt väl, kram Petter

Anonym sa...

Petter, jag gillar att du tar upp den här diskussionen men jag märker att så fort jag försöker formulera något här så sitter jag och "censurerar" mig själv för att inte skriva något som kan uppfattas som rasistiskt. Bara det tror jag i förlängningen är farligt även om all diskussion bör ske på en nivå där man inte förolämpar folk.

Utan att ha allt för mycket kunskaper i ämnet så var det väl ungefär i dessa banor som Pim Fortuyn argumenterade innan han blev mördad. I svensk media uppfattade jag dock enbart Pim Fortuyn som partiledare för ytterligare ett högerextremt parti som blommade upp i Europa under denna period och blev därför mäkta förvånad över hur hyllad han var i gaykvarteren i Amsterdam som jag besökte några veckor efter mordet.

En annan företeelse som gränsar till den här diskussionen är hur svensk extremhöger har svårt att förhålla sig till exempelvis Jörg Haiders gayklubbsbesök eller när pridepark-besökare blir misshandlade av invandrare. Enade mot en gemensam fiende så kan de mest knepiga band knytas.

Sen kan precis som Carlos säger inte allt hänvisas till etnicitet eller religion. Massvis av förklaringar ligger bakom så klart där utbildning, klass & historia är väsentliga delar. Men – diskussionen bör ändå någon gång då å då få ta avstamp med att man utgår ifrån att de flesta personer inser att den brittiska adeln och rastafarin i brixton har haft olika förutsättningar i livet.

Freddan

Petter sa...

Precis. Och den brittiska adeln kan vara minst lika homofobisk, fast på ett annat sätt. Min poäng är att man inte kan förklara religionsbaserad homofobi som en klassfråga - för som jag säger i mitt inlägg så är inte våldet på gatunivå det läskiga, utan de som har politisk makt. Vem säger att kristna och muslimska homofober inte kan vara högutbildade? Och vem säger att homos alltid är vit medelklass? Vi måste släppa de gamla vanföreställningarna och fokusera på det verkligheten - våra rättigheter.

TP sa...

Problemet med religiösa perspektiv är naturligtvis att sexualitet ställs mot religion, och inte sexualitet i relation till annan sexualitet. Även när man vill göra sken av ställa en kulturyttring mot en annan kulturyttring så landar det likförbannat i analsex versus bibelord/koranord/whatever.

För de som vill fördjupa sig i ämnet och ännu inte upptäckt guldgruvan som är Billgrens blogg, så kan jag rekomendera denna: http://antigayretorik.blogspot.com/

Masn sa...

Goda nya tider och år syskon! Här får ni present och hoppas på fler updates nästa år.

KLEM
MASN&GUSTN

http://backroommatches.blogspot.com/2008/12/think-about-nothing.html

Anonym sa...

Läser det här först efter nyår men vill säga att jag delar mycket av Petters analys. Det ska inte vara tabu att diskutera målkonflikter som existerar i ett mångkulturellt samhälle. Det är främst vi som är för ett mångkulturellt samhälle som ska föra den diskussionen. Annars får högerpopulisterna monopol på den.

Jag vill säga något om det enligt min mening besynnerliga "förklarandet"av homofientlighet bland vissa invandrargrupper, att det skulle ha orsak i att man är fattiga och marginaliserade. Visst påverkas vi av vår sociala situtation. Men när läste ni senast att folk ska "förklara" nazisters eller homohatande personer med att de väl är så eftersom de tillhör arbetarklassen och är fattiga.

Och nog är det sällan man hör folk direkt anklaga folk som säger att människor från USA:s sydstater är homofoba, korkade, tjocka etc. Vissa fördomar är tydligen ok men inte andra.

För övrigt är det många islamister som tillhör välbeställda familjer tex från Saudiarabien.

Att hojta om islamofobi när Petter både nämner kristna och muslimska samfund i sin krönika blir inte så trovärdigt.

Faktum är att vad jag vet så är det inte något muslimskt samfund i Europa som är homovänligt, accepterar homosexuella imamer, välsignar samkönade relationer eller seriöst debatterar att viga homopar. Däremot en del kristna och judiska samfund även om många andra är homofientliga även inom de religionerna.

För mig är det givet att man ska ställa exakt samma krav på muslimer som på kristna eller andra när det gäller att respektera homosexuella. Att acceptera homofienlighet bland muslimer (i rädlsa för att kallas islamofob) är dessutom kränkande mot muslimer eftersom man då tycks mena att de är så enfaldiga att man inte kan kräva något av dem medan kristna är vuxna och begåvade som man kan resonera med och rikta seriös kritik emot.

Bengt Held

Angelica sa...

hej hej!! intressant blogg... =) kommer ja att följa... =)