Pissoarernas diskreta magi

Utan falsk blygsamhet kan jag säga att jag har översatt en av de mest intagande och tankeväckande puggromanerna på länge. Snart kommer den på Modernista, men redan nästa tisdag (29/4, klockan 19.00) är författaren Michał Witkowski här och samtalar på Kulturhuset i Stockholm. Läs mer och köp biljetter här.

Romanen Lubiewo (en bögstrand vid Östersjön) kan i korthet beskrivas så här: bland smuts och förnedring i Folkrepublikens Polen bygger utstötta parkfjollor en låtsasvärld där t-spriten är rosa champagne och den uttänjda polyestertröjan Alexis Carringtons senaste dräkt. I jakten på sexuella partners bland utslagna och kravlösa trasproletärer, sovjetiska soldater och en och annan betalande kund är de lika mycket offer som förövare. Den har en para-dokumentär form och liknar ett reportage där det osannolika persongalleriet får berätta sin egna historier. Men det till synes dokumentära förvandlas av ett infernaliskt berättarjag till en av de viktigaste romaner som skrivits om kommunismens abrupta kollaps.

Den gamla skolans bekännelser... del 3

Mer old school än så här blir det inte, kära barn. Nu när Polen sedan ett par år tillbaka framstår som homofobins eget Ankeborg tänkte jag ge er en inblick i vad den polska folksjälen egentligen rymmer så ni kan bilda er en egen uppfattning.

Då Mae West myntade "Camp? That's the kinda comedy where they imitate me!" var hon lyckligt ovetande om Violetta Villas. Denna folkära polska stjärna sjöng en tid i Las Vegas där hon brukade åka in på scen antingen i en vit jaguar eller på en vit häst. Hon talar också direkt med Jesus och hade för vana att berätta om sina samtal med honom i polska talk shows. I dag är hon svårt sjuk och kommunen har fått ta över hennes fallfärdiga hund- och kattpensionat i sydvästra Polen.

Petter and his dirrty Poles...

I fredags gällde Warszawa och specifikt klubben Saturator. Puggblaskan DIK fagazine fyllde 2 år vilket vi i redaktionen firade med att flyga in Petter (aka Baddlover) från London. Han har nämligen super powers: hans dj-sets får håriga polacker att slita av sig brallorna. Givetvis låtsades han vara oberörd (se ansiktsuttrycket), skruvade, mixade, toastade, hoppade och drack öl som om inget hade hänt. Alla skrek av ren förvåning. (Fler bilder från festen kommer snart här). För er som undrar vad man i öst egentligen gör medan Sverige lever i ESC-psykos.