Vi är som monstret i en skräckfilm: just när man tror att vi har gått hädan en gång för alla hugger vi på nytt. Till Europride är det dags för pocketutgåvan av boken med ett stort urval av material från bloggen. Med anledning av det kommer ni att kunna se oss vara arga och bittra i parken och i Pride House igen. Kom gärna och limma på Petter och Roger. De blir så glada. Dessutom kommer vi som vanligt att göra sommarens roligaste fest på tisdagen under Pride. Men vad det blir berättar vi inte riktigt än.
9 kommentarer:
Till Daniel: Åh vad bra, då sparar jag 45:- för Adlibris tar 99:- för den inbundna. Räcker till ett paket cig. Alltid nåt! Man ska aldrig undervärdera det lilla.
Bra att den kommer i pocket, så jag kan jag ta den med mig på beachen medan jag tittar på stjärtgossarna.
"Kom gärna och limma på Petter och Roger. De blir så glada."
we don´t need charity, asshole.. ;)
Psykbryt: Eller så sparar du ihop till inträdet till vår fest. Eller någonstans i närheten av det.
Petter: Jag tänkte just säga tvärtom. Att är det bara ni som uppskattar att bli limmade på? What about me? Eller Andy? Tomas? Stefan själv? Jag tycker att folk ska limma på oss alla.
Jag ska begå landsflykt i sommar så någon europeisk stolhet blir det inte tal om. Framför allt inte i Aten där jag bor. Det hade ju varit intressant om Europride skulle komma dit! :D
Fy fan vilket liv det skulle bli.
Ska vi diagnostisera homosexuella förresten?
http://psykbrytet.blogg.se/1210416634_diagnos.html
Daniel, jag kan väl tycka att ni som håller på att förbereda era äktenskapslöften kan gå i evig offentlig celibat. helst tycker jag att ni ska gå i burkha så ni inte förstör det för oss andra.
Fast nu när jag tänker efter, du har nog aldrig varit en match för mig i vilket fall.
roger
Jag tänkte mest att eftersom puggorna brukar vara blyga kring er för att ni är så balla och smarta så kunde det vara bra att uppmuntra dem lite och visa att ni är lika kåta och glada som alla andra.
BTW är jag öronbedövad av wedding bells. say no more.
Utan att veta mer än att jag lockades av omslag och titel köpte jag er bok i pocket igår em. Jag har fängslad sträckläst den sedan igår kväll, har så här på söndag fm - medan solen skiner som bäst - snart läst ut den, och... vill här och nu tacka och bocka för givande läsning som lockat till såväl eftertanke som till (igenkännande) skratt och till nedstämdhet.
Jag ÄR rädd för Bengt Martin men har inte fructishår och dansar inte till schlager på Lino och känner mig som en anomali inom min egen minoritet (för att parafrasera Tomas Hemstad), och jag lever därför som en munk.
Men vad fan skall man göra? Emigrera?
Som sagt, tack för en roande och oroande bok. Keep up the good work!
Hälsningar,
Lars
Skicka en kommentar