fredag 27 juni 2008

Myggor och tigrar


Jag är verkligen trött på alla som känner sig kränkta. Framförallt de som känner sig kränkta å andras vägnar. Det har gått ett tag sedan Maciej Zarembas omdebatterade artiklar i DN. Det fanns slutsatser och antaganden i dem som jag skulle vilja polemisera med. Men jag sympatiserar med frågeställningen. Och jag vill veta vad studenten – som inte var homo, bi eller trans men stämde lärarhögskolan för homofobi i vårt namn – gjorde av de 20 000 kronor i skadestånd som högskolan betalade ut till honom. Jag vill också veta vad som hände med läraren som hade hävdat att det finns ett frö till alla möjliga beteenden och praktiker inom oss och blev avskedad. Jag tror nämligen också att det finns ett frö till en familjefar, en farmor, en våldtäktsman, en mördare, en pedofil och en flata inom oss alla (nu jämställer jag inte dessa beteenden och roller om någon har börjat knappa in numret till polisen). Ett frö som ofta inte får gro. Och som kommer med olika genetiska och biologiska betingelser. Men som gör det möjligt för oss att utvecklas i alla möjliga riktningar. Allt beror på näringen i jorden och hur mycket kärlek och förtroende vi gödslas med.

Det är grunden för vår empati. Om vi inte kan vara empatiska är vi inte riktigt mänskliga.

Men vad vi engagerar oss i och känner med varierar. Och beror ofta på vilka frön vi kommer i kontakt med och vad vi känner av inom oss själva. Det farligaste hindret för empati är att se folk som grupper. Det här är problematiskt på lite olika sätt. En svagare grupp i samhället måste kunna forma en gruppidentitet för att gemensamt stärka sin position. Samtidigt är det just genom att se folk som raser, klasser, nationaliteter, subkulturer och så mycket annat som vi kan stänga av vår empati. Den fick jakobinerna att halshugga den förtryckande adeln i Frankrike. Den får vänsteraktivister att peka finger åt någon som ser ut som en stekare. Den får veganer att tycka att deras engagemang är bättre än andra engagemang. Den får queerfeminister att komma med antaganden om någon som är partybög. Den får vissa glamourbögar att se ner på butchflator.

Går det att komma runt det här och se alla som komplexa individer? Förmodligen inte helt. Och visst finns det skillnad om man sparkar uppåt eller sparkar neråt. Men vad är upp och vad är ner? Är inte Kronprinsessan lika mycket en av de mest privilegierade och mest ofria personerna i vårt land? Alla jag känner har större möjligheter att leva sitt liv som de vill och uttrycka sina personliga åsikter än vad hon har. Jag säger inte detta för att relativisera orättvisor utan bara för att påpeka att i en debatt om vem det är mest synd om och vem som därför bör få tolkningsföreträde är ingenting speciellt lätt att göra svartvitt utan att vara en smula självrättfärdig och okänslig.

I veckan stormade det i queerfeministiska kretsar på ett sätt som det knappast har gjort sen vi bögjävlar stal voguekulturen från svarta transor istället för att låta den vara en angelägenhet för vita varierande queeridentiteter (med övervägande kvinnlig materialitet och lesbiskt sexualitetsmönster) och dessutom hade mage att välja en jury som lät en svart kille i klänning vinna tävlingen. Ficks (klubben på F12 som tidigare gjort sig känd för att tillåta sina gäster att parodiera offentliga debattörer) hade nämligen ångrartema. Det vill säga transpersoner som ångrar sitt könsbyte. Ett känsligt ämne. Men också något som i dagens queersubkultur där identiteter ses som ett smörgåsbord inte är så ovanligt som på den tiden när transsexualism nästan alltid innebar en fysiskt – och inte bara språkligt – könsbyte. Med den här sortens traditionella transpersoner var allt enklare (på gott och ont). Man kom till en punkt när man bytte pronomen och lärde sig att se personen som sin nya könsidentitet. Samtidigt började de en anpassning till sin nya könsidentitet i det yttre. På många sätt var det här det mest reaktionära synsättet kring kön vänster om mormonkyrkan, men vem tänker ställa sig upp och vägra låta någon vara lycklig och känna sig hel på en individnivå? Betyder det att man inte får polemisera med synsättet? Jag tycker inte det. Några av dem som genomgick operation ångrade sig. Det kanske inte går att veta helt om man är plus eller minus i denna värld. I dagens queerkretsar är transsexualism ofta – men långt ifrån alltid – mest en fråga om språk och inte kropp. Kroppen har ju inte så stor betydelse i den nya ideologin. Det är svårt att veta vem som är butch, fjolla, trans, hon, han eller hen. Det är lite mer flytande och ändras ibland utan att de ser annorlunda ut till det yttre. Rent ideologiskt är det närmare min egen syn på kön som en suddig skala. Eller flera olika skalor. Men man kan också ställa sig frågande till varför man i så fall måste byta pronomen för att kunna känna att man får bete sig och bemötas på ett visst sätt… Det är ju också ganska könskonservativt. Men vem vill resa sig upp och säga att just den och den måste ta upp kampen att kunna få bete sig som en bög fast man har tuttar och fitta och att de ska fortsätta att kalla sig för hon för att det egentligen är könsradikalare. Och när så många känner sig kränkta om du inte uppfattar just deras nuvarande komplicerade identitetskonstruktion rakt av och av dig själv… Ja, då blir det lätt minerade marker och osund stämning. Jag tycker att trosorna som delades ut på Ficks i onsdags – med en kuk på ena sidan och en fitta på andra – var en ganska rolig kommentar till det läget utan att kränka någon enskild.

Det är lätt att raljera över upprördheten över Ficks eller oss bögjävlar och alla de som känner sig kränkta å andras vägnar eftersom kritiken ofta är ideologiskt kortsluten, immun mot humor och nästan uteslutande ger sig på myggor snarare än tigrar. Men jag vill tro att kritiken styrs av någon sorts missriktad empati och inte självrättfärdighet. Även om jag kan bli osäker ibland. En tjej som heter Cajsa skrev ett inlägg på Facebook som verkade styras av ren medkänsla för transpersoner och deras känsliga position. Hon bemöttes onödigt nedsättande. Andra hakade på henne och började utmåla Ficks som en ond grupp människor och började fundera ut sätt att förstöra för dem på riktigt läskiga sätt och med läskiga metoder. Var är proportionerna? Som vi bögjävlar sagt tidigare: pick your fights. Myggor kan vara minst lika irriterande som tigrar, men de skjuts inte med bössor. Tycker ni att Ficks humor är tråkig och okänslig – gå inte dit.

Det riktigt tråkiga är att varken Ficks crazy-provokationer eller kritiken leder till något egentligt samtal. Positionerna är låsta. Och alla inblandade marineras i samma ankdam för de här debatterna rör sig aldrig utanför en krets av kanske 200 personer i Stockholms queerdam.

Självklart ska man parodiera JUST DET som är känsligt och kontroversiellt. Utan den inställningen hade vår kontinent aldrig lämnat medeltiden, utvecklat en offentlig debatt, en vetenskap, en sekulär litteratur och i slutändan en demokrati med garanterad yttrandefrihet. Rop på kränkningar och ett tävlande i att företräda olika offerroller och förtryckta minoriteter är ett farligt och tveeggat svärd. Det som gör sig i en b-uppsats på genusvetenskapen gör sig inte alltid som en grund att döma enskilda personer i praktiken. Självklart önskar man att parodier inte ska vara empatistörda eller gå ut över enskilda personer. Jag tyckte inte att den gjorde det. Halva kvällen på Ficks stod jag och dansade med en transperson som genomgått ett fullt könsbyte. Jag kommer inte att föra hennes talan här. Och jag vägrar att låta någon annan än de som tar transidentitetens praktiska och reella smällar i vardagen prata över huvudet på henne eller känna sig kränkta å hennes vägnar.

18 kommentarer:

Eva sa...

Amen

Petter sa...

AMEN!

smör sa...

word!

Anonym sa...

hear hear

Anonym sa...

"...transsexualitet nästan alltid innebar ett fysiskt – och inte bara språkligt – könsbyte."

Spännande att läsa här, man lär sig alltid någonting nytt. Transsexulism har man hör talas om, men "transsexulitet"? Vad är den för en ny sexualitet som jag inte känner till?
Och detta med "könsbyte"... Det är fel också men det där får ni tänka ut själva.

Puss & Kram
Carlos

Stefan sa...

Hej Carlos,

tack för påpekandet kring ändelsen. rätt ska vara rätt. men tänk också på att den här typen av språkliga invändningar ofta används som en härskarteknik att tysta all form av debatt med ifrågasättande av någons transkompetens. vilket ofta är befogat – men inte alltid.

Stefan sa...

PS

Du får nog förklara vad du menar med "fel" också. Menar du att om man har svårt att använda ord som "korrigering" för att ordet antyder en absolut och essentialisk syn på människors psykosociala könsidentitet så är det"fel"? Att det antyder en inre manlighet eller kvinnlighet som inte är kopplad till kuk eller fitta, estrogen eller testosteron. Hur avgränsas den mot intersexualitet?

Jag skulle nog vara lite mer försiktig i användandet av ord som "rätt" och "fel" i sådana här sammanhang. Särskilt om jag företrädde ett sexualpolitiskt etablissemang.

Anonym sa...

Stefan
Nej, läser man mitt inlägg med en gnuta välvilja förtåt man att det jag säger i undermeningen är: debatten blir som förkunskapen om ämnet.
Och vad gäller mitt påpekande om ”fel”, nu är du nästan nära att förstå hur jag menar, ge inte upp.

/Carlos

Stefan sa...

Carlos,

Jag är ALLTID vävilligt inställd mot dig. Men du är rätt lustig med dina kryptiska formuleringar.

Anonym sa...

du är också lustig med dina kryptiska formuleringar och antaganden stefan. även om en av ficksarrangörerna använt det ordet i mottagandet av kritiken har ju ingen som rasat mot ficks någonsin tagit upp en känsla av att vara kränkt. kränkt är väl ett begrepp som varit centralt i utformandet av diskrimineringslagstiftning och som kommit att raljeras av debattörer som reagerat negativt på hur människor använt sig av lagarna. vill man använda lagarna är man knuten till ett visst språkbruk. men ficksklubben är så vitt jag vet inte anmäld för diskriminering och transpersoner skyddas ju inte av diskrimineringslagar. de som surat mot ficks har snarare pratat om vilka konsekvenser ett ridande på mainstreamexotiserande transofobkultur får inom vården och hur inkompetenta och riktlösa ficksarrangörerna verkat när det gällt att följa upp den subversiva intentionen att provocera. att det har saknats ett ställningstagande för transpersoner i en parodiering av transpersoner. du skriver att transsexualism i queerkretsar blivit en fråga om språk, t ex pronomen, snarare än kropp. ingen har väl pratat om pronomen i debatten? i diskussioner om transsexualism brukar det pratas om patienter som har eller vill ha den diagnosen, vilket handlar om en vilja att förändra kroppen. det tillhör inte historien så som du insinuerar i formuleringen "några som genomgick operation ångrar sig". transsexuella ser dessutom olika ut och du kanske inte alltid vet om folk är transsexuella eller vika reella smällar de tar. så du borde vara försiktigare med att prata om vem som pratar över huvudet på vem. möjligtvis dansar du med transsexuella jätteofta utan att veta om det och att försöka argumentera för att bara post-op-kvinnor som gått på hormoner ett visst antal år och känns igen av dig som transsexuella är på riktigt känns lite problematiskt. carlos menar nog inte att märka ord så mycket som att påpeka att du snackar om områden du inte brytt dig om att sätta dig in i och att det är lite gubbigt.

Lina sa...

det som jag tycker är problematiskt är att de som är ute efter att provocera inte kan ta en reaktion utan att bli väldigt defensiva, otrevliga och oprofessionella.

trist.

och ang att välja sina fajter så undrar varför ficks väljer att provocera ett redan hunsat transkollektiv?

och på vilket sätt är detta subversivt?

är det inte bara ett lätt valt mobboffer? för att sedan skuldbelägga alla som ifrågasätter deras val med att de är för lättkränkta.. vem fan av ficksbögarna eller bögjävlarna är i position att avgöra vem som har rätt till att känna sig kränkt?

nej.

om det ska bli nått konstruktivt i denna debatt så får nog båda sidor lägga ner kåtheten på problemformuleringsprivilegium och bjuda till lite.

eller är vi bara ute efter detta sandlådebråk?

Tor Billgren sa...

Mycket bra text.

Lillprinsen http://lillprinsen.blogg.se sa...

nu är jag långt från det här men ändå ... några tankar ...

... kan det inte också vara så att det är bättre att ha någon sorts transtema här o där än att bara låtsas som gruppen inte finns.

... kanske det oxå är så att F skojar med något som är skrämmande i VÅRA ögon ... inte nödvändigtvis i deras.

Stefan sa...

anonym,

jag tycker att arrangörernas svar var otrevligt. det skriver jag också. jag fattar att man tycker det känns trött med DET tonfallet.

men inget under kvällens gång eller i pressmaterialet skulle jag uppfatta som transofobiskt.

jag utger mig inte för att vara en expert på transfrågor. jag är vanligtvis så ödmjuk jag bara kan förmå mig själv att vara inför frågan. men självklart har jag egna – och har rätt att ha – åsikter om vad kön är för något. och det måste man kunna debattera och skämta om. jag har erfarenhet av olika sorters transpersoner, men definitivt inte alla. för då skulle jag behöva känna varenda individ. vad som finns och inte finns i historien borde du kanske vara lite mer ödmjuk inför eftersom du tydligen inte har alla fakta.

lina,

håller med om det otrevliga bemötandet.

hur hunsat är transkollektivet och av vem?

rent humoristiskt är det helt klart omöjligt att bara ha en transfest. det är gjort. en ångrarfest är samma sak fast med en twist. jag vill gärna veta på vilket sätt detta är mer mpbbande än tex lesbian bonanza och varför vill du bara se transpersoner som offer utan egen röst?

du vet lika väl som jag att kränkthet är ett missbrukat rop om vargen. jag tror att det ymniga användandet bereder väg för en backlash för hbt-rättigheter i samhället. en backlash som kommer att drabba oss alla. det är min djupa övertygelse och oro. man kan inte bli kränkt av varje mygga och myra för att sedan tro att att man får någon hjälp eller uppmärksamhet när tigern kommer.

gärna. vill inte ha sandlådebråk. jag har aldrig bråkat med dig. det är du som är arg och tycker att en fest kan vara en grund för sociala sanktioner som att inte hälsa eller uppmana andra att inte umgås med en. DET är mobbingfasoner.

problemformuleringspriviligiet är det väl du/ni som kämpar er blodiga om? det tycker jag ni ska göra. det ska alla göra. men sen kanske man kan acceptera några olika åsikter och diskurser och problemformuleringar inom en krets av människor? varför är du så emot den tanken? varför måste alla hålla med dig?

Stefan sa...

ps till lina

när jag undrar om hur hunsade transpersoner är och av vem menar jag inte den vardagliga diskriminering som drabbar alla avvikande i vårt samhälle och som även hårt mot fjollor och butchar ochndra bögar och bin och flator även om de individerna oftast kanske inte är lika utsatta i sin självbild som en transperson (i alla fall i unga år). jag menar om du tycker att det förs intellektuella eller mediala kampanjer mot transpersoner? vad är ditt case för att göra just denna grupp skyddad mot all parodi, debatt och kritik? skulle det omfatta alla grupper som inte är vita, heterosexuella, icke-funktionshindrade män eller är det bara transpersoner? och vad tjänar man i längden på denna särbehandling?

Johnny Scharonne sa...

Det här med trans, kön, kränkning osv är en komplicerad fråga. Jag bloggade om transproblem igår, du kanske vill läsa.

Ja, jag är transsexuell själv och kallar min egen läggning för just transsexualitet, för att för mig är det en sexualitet mer än en identitet. Men jag försöker använda ordet transsexualism när jag pratar om andra, i säkerhets skull.

Det som jag såg som ett problem i just den här frågan var att Kornel uttryckte sig dåligt i diskussionerna på Facebook, men det tänker jag inte skuldbelägga dig för.

Ang. själva temafesten i sig så blev jag lite illa berörd när jag läste om den - inte kränkt, bara trött. Jag som har egen erfarenhet att vara öppet trans i 7 år kan säga att jag uppfattar trans som en fortfarande väldigt utsatt grupp - mycket på grund av att folk är okunniga om det. Många tycker att transproblem handlar om att man borde acceptera sig själv och sin kropp som den är och att transsexuella bara har dåligt självförtroende eller förvirrad sexualitet. Frågan blir extra svårt eftersom biologiskt kön, könsidentitet och könsegenskaper buntas ihop till samma sak. Och könsstereotyper är fortfarande väldigt omtyckta av normen.

Folk förstår homosexualitet. man+man eller kvinna+kvinna. Så enkelt är det. Men vad är egentligen att gå från att vara kvinna till att bli man och vice versa.

"Men också något som i dagens queersubkultur där identiteter ses som ett smörgåsbord inte är så ovanligt som på den tiden när transsexualism nästan alltid innebar en fysiskt – och inte bara språkligt – könsbyte"

- det finns flera olika sätt att vara transsexuell på. Nästan alla transsexuella önskar att gå igenom en slags fysisk förändring. Det handlar inte bara vad man tillåts göra (som att vara androgyn) utan hur folk ser en. Folk ser fortfarande inte en feminin pojke och en flicka på exakt samma sätt. Man kanske skulle önska det, men tyvärr är det inte så än.

Vad jag har hört är det extremt ovanligt att man ångrar sitt "könsbyte". Det är såna uppfattningar som gör att det är så svårt för transsexuella att få igenom sin könskorrigering. Först måste de testas i flera år så att de inte kommer ångra det. För det ses som väldigt dramatiskt att byta kön. Ja, det ses som att BYTA kön. Gå från en extrem punkt till en annan. Och det är det ju än så länge eftersom män och kvinnor lever under olika regler och lagar. I en värld där alla kön var jämställda skulle en könsoperation vara som en penis/bröstförstoring eller en blindtarmsborttagning.

Det kanske var bra att den här debatten uppstod så att cisfolket kan bli mer informerat om transpersoner. That includes you :)

Anonym sa...

200 personer i Stockholms queerdam.

Stackars dam! (Höhöhöhö ...)

Ugglan sa...

Varför inte fråga transorna hur de känner?

De enda som känner sig kränkta tycks vara 20-åriga tjejer som läst Genuvetenskap A. Transorna däremot såg väldigt lyckliga ut då de dansade på rätt sida av staketet.