Något skrämmande hände på en familjeträff för ett tag sen. Min lilla systerson började hoppa upp och ner och tralla, och min syster förklarade att han sjöng sin favoritsång. "Cara cara mia, cara cara mia.." lydde tonerna liksom mekaniskt fråns hans små läppar, och hans blick var helt glasartad. Som i ett tomrum, trans.
Det kändes så bekant, som ett sånt där déja vu från ett tidigare liv. Var hade jag sett det här förut? Jag kom på att scenen som etsat sig fast på min hornhinna var från Pridesöndagen på gayklubben Patricia i Stockholm, där samma låt spelats.
Jag och min syster utbytte menande blickar, och jag hoppas att hon uppfattade min vädjan om att tukta barnet från att välja denna farliga väg i livet.
Det bör tilläggas att min systerson (som förblir anonym) är tre år gammal.
2 kommentarer:
light-indoktrinering I say.
ja, det där har min bror också gjort, exakt likadant.
Skicka en kommentar