Den samtida identitetspolitikens förlovade land lär ha funnits i byn Nakoroka på Fiji. Där bestämde man själv "vem man vill vara, man kan välja sin syster, sin kusin, sin familj och också sin kast, sin plats i förhållande till andra. Ett mycket strikt samhälle när det gäller lagar och regler, men där det var upp till varje individ att välja sin egen roll." Låter som ett paradis för många nybakade genusstudenter jag stött på. Särskilt kombinationen av strikta lagar och regler och valfria etiketter. Allt enligt den amerikanske antropologen Buell Quain. Han begick självmord i Amazonas inland under ytterst grymma omständigheter med homoerotiska inslag. Nästa vecka kommer brasilianaren Bernardo Carvalho till Stockholm för att prata om en dokumentärroman han har skrivit om honom. Läs mer om det här.
En annan del av världen där gränsdragningarna verkar desto mer strikta är Indien. I en intressant recension av en nyutkommen bok om hiv i Indien – Aids Sutra: Untold Stories From India i senaste numret av The Economist – får vi veta att den gamla gränsdragningen mellan fjollor och råskinn (för att ta de termer jag använder i översättningen av Witkowskis fjollepos Lubiewo) är ett av de största problemen i hanteringen av hiv vid sidan av förbuden mot sodomi och att högkastliga läkare räknar hivsmittare som "orörbara" och därför inte... rör dem.
I Bangalore kallas fjollorna kothis och är uteslutande passiva och gränsen mellan dem och det tredje könet hijras är flytande (precis som i Lubiewo-fjollornas värld). Panthis är de som sätter på och de är oftast gifta och anses passera som straghta (råskinn), får vi veta. Gränsen mellan dem och heteron är också flytande. Det är märkligt hur den gamla fjollkulturen lyckades se så snarlik ut i stora dela av världen. Många av de som hade homosex och oftast var aktiva ansågs som som straighta och levde integrerat med heterovärlden. De som inte gjorde det och oftast var passiva sågs – och såg sig – som fjollor. Mellan fjollor och transpersoner fanns ingen tydlig gräns. Mönstret återfinns gång på gång. Den revolutionerande tanken som föddes i västvärlden under den rosa frigörelsen – att gränsen istället skulle dras mellan heteron och bögar och att bögar kunde vara ihop med varandra – ter sig verkligen omskakande och helt ny...
3 kommentarer:
Som jag ser det finns ingen egentlig heterosexualitet utan könsroller och könsrollerna är i behov av de heterosexuella motsatsförhållandena för att frodas på bästa sätt. Det är alltid intressant att se vad som händer när man ruckar på någon av de två faktorerna.
Ett bra inlägg!
Väldigt intressant att läsa!
technicolor,
tack! jag tror jag håller med dig. det där med motsats och attraktion är intressant. återkommer till det.
Skicka en kommentar