lördag 11 oktober 2008

Verkligheten


Det är lätt att tro att kampen är över och att det är ok att vara homo idag. Bögar får vara med och piffa till i strejtas hem på tv, och en gång om året viftar vi med regnbågsflaggor på deras gator. Vi får till och med en hel gala som hyllar allt "gay". Men verkligheten är en helt annan. När man lämnar de mysiga mediala sofforna väntar en hårdare sanning. Vad händer om man är bög och icke vit? Hur accepterad är en fjolla i Alby?
Något hände idag som gjorde mig ledsen. Ett av mina "barn" i London är en ung svart rappare och Grime-producent som jag känt sedan han var arton. Han rappade på mitt födelsedagsparty för några år sedan, jag uppträdde på hans partyn och vi brukade kolla in söta killar och fnittra ihop. Han var ett "bright young thing" på den kreativa scenen, och en ung spännande bög som gick emot normen. Tiderna har förändrats och jag bor inte längre i London, och i min frånvaro har han blivit hypad och något av ett namn. Jag var såklart glad tills jag såg en intervju med honom, där han förnekar att han är bög. Jag blev chockad, och messade honom på Facebook och skojsamt antydde att han var en "sell out." Döm om min förvåning när svaret kom. "I´m a changed man." Punkt slut.
Jag har haft svarta bögpolare i London vars familjer vägrat acceptera deras sexualitet. Inom många etniska minoriteter är det fortfarande extremt tabubelagt att vara homosexuell. Storbritanniens första och enda fotbollsspelare som var öppen bög och svart- Justin Fashanu, tog 1998 livet av sig efter att ha utsatts för enorma trackaserier. I raggalåtar hör man fortfarande uppmaningar om att skjuta "battyboys" och bränna "chi-chi-men." André 3000 i Outkast kan knappast anses stå för någon gangsterrap-manlighet, men även han rappar om "old school faggots" - som ett generallt skällsord. Och nu vet vi alla att det inte bara är homofobiska gangsters som lyssnar på homofobisk musik. Varenda åttaklassare som tycker han är ball anammar de här värderingarna. En brittisk radiopresentatör kom undan med att använda "gay" som ett förlöjligande skällsord, eftersom BBC etablerade att det faktiskt används som ett sådant bland unga. Ursäkta? Hur långt har vi kommit? Vi har rättigheter idag - men är attityden bland de unga egentligen så annorlunda? Är våra segrar och homorättigheter en klassfråga? Kan man vara öppet bög och bli tagen på allvar som fotbollspelare, boxare eller rappare?
Borde vi inte diskutera de här frågorna tillsammans? Istället för att ha gaygalor där vi hyllar folkliga schlagerartister, firar döda strejta författare och virar in oss i paljetter och kucklar åt hur gala det är att vara gay. Visst är det gala - men fortfarande en jävla massa allvar också.

6 kommentarer:

Bo I. Cavefors sa...

naturligtvis kommer det en reaktion... vi ses i ngt koncentrationsläger i det inre norrland... först då kanske det kan bli möjligt visa att bögeri inte är detsamma som fjolleri, prideparader osvosvosv...

Lena sa...

true, true. bra blogg & intressant!

Anonym sa...

bloggens skapare brukar ibland lysa till och vara spännande och gå ifrån sin roll som schlagerbög och efterlysa nydanande och tala om ett avantgarde, som förr i tiden, så bögar dominerade kulturen och var dess förtrupper. sen river han ner allt och efterlyser böglitteratur för oss bögar. och så vidare. den här texten är ganska synptomatisk och illustrerar varför det aldrig kommer bli ett nytt bögavantgarde - bögigheten är för upptagen med sig själv. den är känslig, den tar åt dig, den blir kränkt, den går på festivaler och läser gaylitteratur med andra gay-killar och håller mona sahlin i handen. stor konst handlar möjligtvis om livet i dess mest allmänmänskliga form, där ingår ju även homosexuella, även fast inte vissa vill tro det, och livets mer "queer" sidor, men då inte queer i den självupptagna svenska bemärkelsen HomoBiTransperson.Sluta lipa.

Petter sa...

Haha.. Alla dina projiceringar om böglitteratur, Mona Sahlin och kränkningar säger mer om dig än någon annan och att du uppenbarligen inte vet att skit om "bloggens skapare".. Sluta vara så lat och självfixerad baby - och läs på lite om vem jag är, vart jag bott det senaste decenniet och vad jag gör, vad gäller konst och det "allmänmänskliga livet." Du kan ju börja med att komma till mitt evenemang Mums Mums på lördag så ska jag kränka dig i burka! Kärlek och fred!

Anonym sa...

i de sammanhang där "queer" är ett ord som nämns i samma andetag som Pride, regnbågsfärger, Homo bi trans-- osv är ju inte queer annat än en banal omskrivning för "homosexuell". Däremot meningslöst. Homosexualiteten som den ser ut när den organiserar sig "offentligt" är ju sällan så tråkig som just då den existerar i egenskap av sig själv. Ja, i alla fall för oss som tillhör avantgardet.
Och vad blev det av de nya? Jo en samling gnällspikar som positionerar sig, men i grund och botten är kvar i sina gamla fållor, läser QX, skojar om "puggor" och tycker att vi homosexuella behöver få homosexualiteten belyst i skildringar av det homosexuella (böglitteratur). Fler bögböcker. och så gärna dra en skarp gräns mot heterokulturen ( som om den vore en enda stor ..ja) Filmfestivaler som belyser nya erfarenheter (=homosexuella som homosexar). Det kanske behövs fler Er bögar som inte lever i egenskap av bögar och sin bögighet? NI kanske behöver lite fler av Er Sort som inte infantiliserar sig med schlager eller identifierar sig ,alltid, utifrån sin sexualitet? Det är en bra början om Er Sort vill skaffa er en mer betydande roll inom Kulturen. Så lyssn! Slå inte ifrån dig med ett stjärtskämt. Jag tycker det är roligt med kiss och bajs, men nu är det allvar, nu tycker jag ni skall ta åt er en smula av denna visdom.

Anonym sa...

Man kan ju mycket väl ändra sig och bli lite mer anpassad till en massmarknad. Men somliga på marknaden blir förstås besvikna eftersom de trodde sig ha halva inne.