torsdag 25 oktober 2007

Log Cabin-inlägget


En liten reklam i tunnelbanan upprör homosverige. Jag tänker inte uttala mig om den eller ens reaktionerna, min bögjävlarvana trogen föredrar jag att rikta blicken mot oss själva i stället.

Det främsta argumentet för homoäktenskap från svenska debattörer – som jag förstår det – är att alla borde vara lika inför lagen, att det handlar om jämlikhet och att det är en sorts diskriminering att utestänga homosexuella från äktenskapet. Och eftersom alla inklusive mördare, våldtäktsmän, män och kvinnor som har varit gifta tio gånger samt dem som slog sin förra partner får gifta sig tror jag vi kan konstatera att det är ett mycket starkt argument.

Men sen då? Är äktenskap för bögar något bra? Vill alla som propagerar för äktenskap också att homosexuella ska stadga sig i större utsträckning? Eller vill man bara ha vi ska ha möjligheten och tycker resten är oviktigt?

Det är kanske inte underligt men i alla fall intressant att det inte finns några svenska Andrew Sullivan eller Jonathan Rauch, två exempel från den amerikanska debatten där det finns en uppsjö tyckare och tänkare som slår ett slag för homoäktenskap för att de tror att det är bra för homosexuella (Rauch hävdar till och med att det bra för alla andra också).

Fast varför är det så? Varför finns det inga konservativa röster i det svenska gaylandet? Varför är det ingen som tycker att det vore bra om bögar gifte sig och blev monogama för att det statistiskt sätt för med sig bättre ekonomi, bättre hälsa, längre liv till exempel? Varför är det ingen som kritiserar bögvärldens promiskuitet och hävdar att det finns en stark koppling till dålig självkänsla och självdestruktivt beteende? Jag skulle önska att debatten mellan bögar var mer varierad, mer som den där regnbågen kanske. Det skulle vara berikande för alla eller?

Samtidigt kan jag tycka att hela idén med homoäktenskap är lite av en hägring. Vi har ju inte ens en diskussion om hur man ska få till en bra relation. Bögar är ju trots allt inte så bra på att ha långa förhållanden, även om det naturligtvis finns väldigt många undantag så tror jag (och nu pratar jag helt utan att ha vetenskapliga fakta så om någon har statistik, feel free to butt in) att procenten bögar som aldrig har haft ett förhållande som varat längre än ett år är väsentligt högre än hos heterosexuella män. Kan vi inte börja där? Vi snackar ofta om att vi inte har några positiva förebilder eller inte tillräckligt många, men ärligt talat är det verkligen där skon klämmer? Jag tycker vi kan börja här: är det inte så att bögar innerst inne tror att det är deras utseende som hjälper eller stjälper dem – att om de bara kunde bli lite snyggare, lite smalare, lite mer tränade, lite mindre fjolliga eller lite yngre så skulle de bli mer attraktiva och kunna träffa den rätte? Jag har bara en sak att säga: Eh.

16 kommentarer:

m sa...

Jag är inte bög, inte ens man faktiskt. Vad gäller äktenskapet tycker jag att det är en ålderdomlig institution som i mitt liv vare sig gör till eller från.
Men det är trots det självklart att alla ska ha samma möjligheter. Om det så bara finns en enda bög i hela världen som vill gifta sig så ska han få göra det oavsett mina åsikter om äktenskapet som företeelse. Jag är nämligen emot apartheid. Otroligt pk, jag vet. Inte alls i samklang med tidens tecken.

Den här annonskampanjen känns för övrigt lite som evangelisternas svanesång, en desperat fäktning på den sista bastionen. Den kommer att sluta med att de förlorar allt.
Evangelisterna och skivbolagen - vi som inte förstår när tiden är ute.

tp sa...

"Varför är det ingen som kritiserar bögvärldens promiskuitet och hävdar att det finns en stark koppling till dålig självkänsla och självdestruktivt beteende?"

För att den nichen redan är tagen av värdekonservativa motståndare kanske? De tjatar ju inte om annat. Homosexuella mår inte bra. De behöver inga äktenskap, de behöver vård! Helst botas, så kan de gifta sig på riktigt sen.

Om det inte vore nog att det är fel på den Homosexuelle, så är allt denne gör lika fel. Den homosexuella LIVSSTILEN skulle smutsa ner det fina, vita, rena, målet i det heterosexuella livet: äktenskapet. (Först tar de det Offentliga rummet, sen bukkakar de kyrkorna.) Heterosexuella fistar ju inte, som vi alla vet. Och inte är de dåliga förebilder för barn heller.

För övrigt anser jag det är absurt att blanda ihop Drömmen om Förhållandet med äktenskapsdebatten. Könet på den man vill sol-och-våra ska vara irrelevant.

Daniel sa...

m: Jag tycker evangelisterna borde vara för homoäktenskap. Jag tror det kommer att stärka äktenskapet som institution, inte tvärtom.

tp: Men då känns det ju som om vi som vanligt definierar oss mot vad straighta (och dessutom kristna straighta) tycker och tänker om bögar i stället för att tänka ut vad vi själva vill. Jag tror inte att den taggarna utåt-mentaliteten hjälper oss över huvud taget. Jag menar, skit i de straighta och vad de tycker, eller snarare, skit i den minoritet som är evangelister i det här fallet.

Vad jag menar med att blanda in drömmen om ett förhållande är att det inte finns någon öppen och livlig debatt om vad som skulle göra bögar lyckliga eller förbättra våra liv. Är det att inte ha någon idé om vad som skulle göra oss lyckliga? Är det att lära sig att inte dela upp sex och känslor? Är det giftermål för att det skulle skapa mer varaktiga relationer? Är det relationsanarki? Är det att alla gick i terapi? Är det mer sex på bastuklubbar? Ska vi odla ett utanförskap eller är det mer fruktsamt att skapa familjer och flytta till Hammarby Sjöstad?

Jag menar absolut inte att man ska komma fram till ETT svar på sådana frågor, bara att vi måste diskutera dem. Det är som om bögar tror att saker och ting kommer att lösa sig ändå med tiden.

TP sa...

Men herregud, det finns ju inget Vi. Lika inför lagen är ett minimum, av principskäl, för att göra bögar lyckliga på pappret.
Och sen kan de som vill gå i Primalskriksterapi göra det bäst de vill. Vem bryr sig?
För många kommer äktenskap innebära att köpa ett heteropaket (vilket vi ju vet kan innebära allt annat än barn och Hammarby Sjöstad). För andra kommer det innebära juridiska rättighetet MEDAN de fistar en kvinna i en jumbojet över Påskön. Andra får alzheimer och glömmer bort att de är gifta, och sen är det väl några som öppnar ett café ihop. Samt 200 som skiljer sig och flyttar till Berlin. Var bög blir salig på sitt vis (eller i därför avsett kollektiv).

Ett recept på böglycka vore lika absurt som ett recept på lycka, ne pas?

Daniel sa...

tp: Du missade att jag skrev att det inte skulle finnas ETT svar. Alltså finns det inte ett recept. Tycker du inte att det är underligt att vi inte diskuterar det över huvud taget?

Eller argumenterar du för att den viktigaste och enda frågan är likhet inför lagen, att i den så ligger lösningen på alla problem? Det är ju ingen konstig ståndpunkt, utan en ganska vanlig sådan inom konservativa amerikanska bögkretsar, både hos Andrew Sullivan och hos gayrepublikaner.

Fast om vi vänder på det hela: du argumenterar för att vi inte ska ha några åsikter om vad bögar gör eller inte gör. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna ha det? Det betyder inte nödvändigtvis att man vill tvinga alla att välja bara ett sätt att leva. Det kan handla om att identifiera problem eller vädra ut fördomar, göra upp med missuppfattningar och livslögner och föreslå lösningar. Kanske till och med föreslå många lösningar. Diskussion kring frågor främjar ju självinsikt och det är förhoppningsvis positivt för alla.

Anonym sa...

jag tror problemet här är att man blandar ihop en viktig principfråga (äktenskapsbalkens apartheidklausul) med en mer allmän diskussion om bögars livsstil/ar..eller? båda diskussionerna är viktiga i sig, kanske för viktiga för att man ska blanda ihop dem för mycket..eller? bara en tanke...

Daniel sa...

anonym: min fråga är dock om äktenskap bara är en principfråga. eller kanske snarare: varför är det bara en principfråga?

det var ju inte så länge sedan bögar var emot äktenskap helt och hållet och man kan se det som att vi släppt en idé som fanns från början när det handlade om homosexuellas rättigheter: att bögar var en sorts föregångare och förebilder med alternativa relationer som heterosexuella hade mycket att lära av. att bögar skulle ges rättigheten att gifta sig var ett steg bakåt, inte ett steg framåt. och det fanns värderingar i det om vad som är "gott".

jag vet inte, men jag tycker argumentet "om ni ska få gifta er så ska vi få gifta oss" är väldigt torftigt. det är inte bara en principfråga eftersom giftermål har blivit den viktigaste frågan på agendan. det ligger i idén om äktenskap att det eftersom det är den statligt priviligerade formen av samlevnad också är den som är mest eftersträvansvärd. det finns ju en orsak till att staten ger rättigheter och skyldigheter till äkta makar och det är för att samhället vill premiera vissa samlevnadsformer framför andra.

jag tror inte att omfamnadet av äktenskap kan skiljas från att det också är ett omfamnade av idéer om att bögar skulle må bra av mer stabila familjeförhållanden. varför skulle man annars ge just dessa levnadsformer den extra status och priviligerade ställning som homoäktenskap innebär? av den anledningen undrar jag var diskussionen om relationer finns?

så nej, jag tror inte att diskussionerna kan skiljas åt. jag tror de hänger ihop.

TP sa...

Men är det ett PROBLEM att bögar (Daniel) inte kan hålla liv i ett förhållande längre än ett år?

(Och vad har det överhuvudtaget med könsneutral äktenskapslagstiftning att göra?)

Ok, till den produktiva biten...

Här är mitt tips på hur Daniel kan få sina förhållanden att fungera. Tänk ALDRIG på din partner när ni inte umgås. Om du bara MÅSTE tänka, t.ex. när du onanerar på en offentlig toalett, tänk bara i bilder.

Anonym sa...

det går inte att komma ifrån att särlagstiftning som inte har annan grund än rent moralistisk kommer att upplevas som kränkande av många, bara det tycker jag är grund nog att se äktenskapet som en viktigt principfråga trots att jag själv inte fattar vitsen med äktenskapet.
problemet är att så länge vi inte har valet att gifta oss är också hela diskussionen om vad homoäktenskapet eg betyder, symboliserar, gör med bögars självbild och är resultat av osv, helt meningslös då det I SIG blir en rent moralisk/moralistisk diskussion!

Daniel sa...

tp: vi pratar inte om mig här, du har ingen anledning att make it personal.

vad relationer har att göra med homoäktenskap: se föregående kommentar.

Men åter till din fråga: Är det ett problem att bögar har korta förhållanden?

Inte om det är det som folk vill. Vill däremot bögar ha långa förhållanden är det väl bra om vi pratar om vad det är som hindrar oss från att ha det och hur man kommer runt dem? Jag vet inte vad du har för uppfattning, men jag tror att bögar vill det och det finns en hel del amerikansk litteratur som pratar om de specifika problem som uppstår när två homosexuella män ska försöka vara ihop mer än så länge som den sexuella passionen är på topp.

Men visst. Vi kan tiga om allt. Vi kan skaffa rättigheter och aldrig diskutera vad vi ska göra med rättigheterna. Vi kan undvika att ha åsikter och vi kan låta status quo råda. Jag tror det vore förklenande.

Anonym: ditt argument håller tyvärr inte. äktenskapet är alltid moraliskt eftersom vissa samlevnadsformer kommer att stängas ute även om det blir könsneutralt. vi lägger en moralisk värdering i att det ska röra sig om vuxna individer till exempel. däremot kan vi säga att klausulen om att det ska vara en man och en kvinna är godtycklig. egentligen är det väl det som evangelikerna säger: att den inte är godtycklig för att äktenskapet handlar om barnalstring etc.

Sedan förstår jag inte varför man inte kan diskutera äktenskapets potentiella effekter innan det är genomfört. Med den logiken kan vi inte ha några politiska diskussioner alls.

Anonym sa...

sorry, skriver slarvigt! fattar att du missförstod..

jag menade att om man blandar ihop den demokratiska principfrågan med t.ex diskussionen om VARFÖR bögar skulle vilja/behöva gifta sig, innebär det i mina ögon att de slutsatser man kommer fram till angående om vi ska ha homoäktenskap eller inte blir moraliserande eftersom de grundar sig på mer på personliga moraliska åsikter än på mer allmänt vedertagna demokratiska principer, som att det ska finnas mycket goda skäl till varför en viss grupp ska uteslutas från en viss samhällsföreteelse! gjorde jag mig tydligare nu?

och jag tycker i princip att alla vuxna ska få gifta sig som de vill, månggifte, syskon, vänner osv, men man äter som bekant en elefant i små bitar..

att dra in argument om ickemyndiga personer förstår jag inte alls...de demokratiska rättigheterna och skyldigheterna är och kommer vara begränsade för omyndiga o det tror jag det finns en överväldigande majoritet som anser är rätt.

Anonym sa...

huruvida äktenskapet handlar om barnalstring är dessutom snarare en trosfråga och som sekulär humanist anser jag att det är en fråga för trossamfunden att avgöra, men det ska inte påverka den rent lagliga möjligheten för mig att gifta mig.

Anonym sa...

Det finns så mycket att diskutera här: http://www.bevaraaktenskapet.nu/files/man_kv72.pdf
att all annan diskussion gott kan vänta ett tag. Hur man maximerar böglycka är ett lyxproblem i jämförelse med retoriken från de som anser att den heterosexuella drömmen smutsas ner bortom all räddning om homosexuella tafsar efter en bit av kakan med sina AIDS-fingrar. Det är ren och skär sandlådeondska.

Daniel sa...

anonym: jag förstår din ståndpunkt och jag tycker inte det är något konstigt med den. Jag håller med i essensen av vad du säger.

Jag måste bara säga att det finns en sekulär argumentering för att äktenskapet handlar om barnalstring och att det är grunden till att samhället ger äktenskap särskild status. Om det bara handlade om kärlek skulle det inte finnas samma intresse från samhället att sanktionera det.

Men. Barnalstringsargumentet är trots allt svagt eftersom gemene heterosexuell fortfarande kommer att se poängen med att skaffa barn och ha en stabil, samhällssanktionerad lagstruktur runt sin familj. Med den extra bonusen att barn i homosexuella familjer också får bättre skydd.

Det är ju där man förstår att det handlar om gammal vanlig tråkig homofobi.

Hur som helst. När jag läser igenom mitt inlägg igen så vill jag bara understryka att jag undrade var var den interna debatten om äktenskapets poänger är. Inte för att övertyga straighta, vilket jag tycker är en skild fråga. Avsaknaden av debattörer som argumenterar för gay marriage av liknande skäl som någon som Jonathan Rauch är som jag sa "intressant".

Det är ju möjligt att det finns många som vill gå vidare och ta bort äktenskapet helt, eller kanske privatisera äktenskapet, skapa en samlevnadsbalk (som F!) etc. I allt det kommer det finnas värderingar om vad som är bäst för homosexuella (och det kan vara i konflikt med vad som är bäst för alla schatteringar inom HoBbiTt-världen). Det känns inte ens som vi har börjat diskutera vad som är bra för homosexuella. Och det var det jag menade när jag sa att vi kanske ska börja med att prata om förhållanden, om de problem som puggor uppenbarligen har att få kärleken att hålla över tid. Nu känns det mest som vi kommit överens om att alla inom hobbitvärlden ska ha så lite begränsningar som möjligt i sina liv. Även om jag naturligtvis sympatiserar med det tycker jag också att det är ett tecken på avsaknaden av en böggemenskap.

TP sa...

Om avsaknad av begränsningar i bögars liv är avsaknad av böggemenskap så väljer i alla fall jag det tidigare.

Att förhållanden ska hålla en viss tid är inte heller det ett självändamål.

Det är du, Daniel, som hävdar att detta är ett problem. (Därför formulerade jag ett tidigare inlägg som ett personligt påhopp.)
Var är dina siffror på att bögar, i egenskap av att vara bögar, är sämre på förhållanden än vad de skulle kunna vara? Och vari ligger det dåliga i detta "sämre"? Älskar de mindre än andra? Känner de mer kärleksrelaterad ångest än andra? Gröper ensamheten ut deras hjärtan mer än andras?
Varför ska bögar söka förändring i detta sammanhang?

Anonym sa...

jag känner mig jätte gemen i skapandet av en elit för alla
sorry, tycker bara du är dum i huvet men smart. (komplimang alltså!)