Fuck Up The Jam

Jag och Karl Andersson var lyriska. Vi skulle se Technotronic uppträda live! Flyern till Berlins creddiga livelokal Magnet, stoltserade med att det dessutom var "the original Technotronic". Det verkade för bra för att vara sant.
Ända sen jag var tolv år och skrev Pump Up The Jam på svarta tavlan i skolan, har jag bestämt hävdat att Technotronic ändrade musikhistorien. Hela åttiotalet tog slut såfort den första saftiga bastrumman landade på denna odödliga slagdänga. All amerikansk svart musik med Princedrivna New Jack Swing beats låstes in i den gångna eran, och en hård europeisk invasion tog över - med Technotronic i spetsen. Dansmusik tog över listorna och amerikanarna fattade ingenting medan alla studioprojekt från Europa tog hem guld. Technotronic var belgiska Jo Bogaerts studioprojekt. En tuff liten butchflata vid namn Ya Kid K rappade loss över hans hårda bastrumma, och de såg det väl båda mest som ett litet undergroundprojekt. Ya Kid K var inte intresserad av exponering, så som vanligt i denna gyllene era av artifice frontades projektet istället av första bästa svarta snygging som kunde mima, i detta fall blåläppade Felly från Zaire. Sylten pumpade och pumpade, och plötsligt var Technotronic ett världsfenomen. Kontinent efter kontinent föll, när detta monster tog över. När uppföljaren "Get Up" skulle släppas, valde till slut Ya Kid K att fronta musiken själv (kanske miljonerna fått henne att ändra sig), och voila - coolare butchrappare har aldrig skådats! Missy aint got shit on my girl K! Technotronic var en europeisk elektronisk tolkning av svart amerikansk kultur, omförpackackad och såld tillbaka till USA. Och amerikanarna kunde inte få nog! Till och med Revlon hade Technotronic i sin reklam, och vem vet - kanske pumpade det försäljningen av blått läppstift?
Spola fram till idag, och jag kör alltid en Technotroniclåt när jag spelar skivor. London, Berlin, Sthlm eller Polen - funkar alltid! Ingen låt kittlar nervcentrat för spontan allsång såsom Pump Up The Jam. Så döm om min förvåning när de skulle spela på ett liveställe i Berlin. Jag och Karl är såna Technotronicnördar att vi kan sitta och analysera synthen i "Get Up" i timmar, så vi var och hängde på låset i god tid. Vi blickade i en tidning medan vi väntade, och den basunerade ut att "Kitsch ist kult!" Tyskar har alltså börjat försöka förstå ironi.. Hursomhelst så tog det ett tag innan lokalen fylldes upp. Men förutom några andra hardcore fans (puggor såklart, i glittriga catsuits), så var de flesta i publiken möhippenollor. Kontorsarbetande pöbel i "fräck maskeraddräkt" som kommit för partyt "Bad Taste". Alltså ett party för allt som anses vara dålig smak, och därför bara såå kul. Vilken förolämpning. "Kul jacka!" sade en kille i blå afroperuk, och tittade menande på min munkjacka i guld. Jag kände mig som när jag var fjortonårig punkare och granntanten frågade om jag skulle på maskerad. Jag och Karl som diggat alla gamla pärlor i bakgrundsmusiken insåg nu att också den var på skämt. Ja, nu skulle minsann dålig smak hyllas. Gud, så tråkigt när vanligt folk ska bestämma vad som är bra smak, och sedan hitta på ursäkter att få njuta av förbjuden frukt. Kitsch ist kult indeed.. Jag och Karl var til slut snudd på nervösa och hoppades att våra elektroniska hjältar inte skulle märka att de var bokade som ett skämt.. Så gick ridån upp och direkt kallade den bekanta bastrumman som ett lockrop, och vi flockades hysteriskt framför scenen. Mitt i ett glädjetjut tittade jag upp och fryste till. Två medelålders tjocka nördar stod på scen. En svart tant i lackdräkt och pudelpermanent, och en äcklig b-boy wannabe till kille med vit skjorta som envisades med att skrika: "yo yo yo.." De såg ut som eurobandet La Bouche skulle gjort på ett pensionärshem med dålig diet. De var också väldigt måna om att visa hur duktiga de skulle kunnat vara som Rn'B sångare, och tog varje chans att få yla över Ya Kid Ks sång. Fejk. Det här var inte Technotronic. Det här var ett dagens Boney M - alltså underhållning för typ ryska hotellbarer, utan en enda originalmedlem. Såna "band" åker runt världen och uppträder för fyllon på firmafester som glatt sjunger med och resonerar så här: står det Technotronic på flyern så är det det, och därmed kult! Oftast sker detta utan att originalbandet gått med på det eller ens vet om det. Nu höll även jag med - det här var dålig smak. Jag och Karl stormade ut (inte utan att kräva våra pengar tillbaka först förstås), och ojade oss hela vägen till att töma nästa bar..
Idag kontaktade jag Jo Bogaert, mannen bakom Technotronic och vädjade till honom att inte tillåta att detta hån av hans arv fortgår. Som jag skrev i mitt mail till honom, så var jag inte upprörd över att bandet inte bestått av originalmedlemmar. Det hade jag i ärlighetens namn faktiskt inte väntat mig. Vad vet jag, Ya Kid K är idag säkerligen upptagen med att sitta i ett belgiskt flatkollektiv och analysera patriarkala förtryck och koka linsgryta...eller kanske sylt? Hon har nog inte tid att pumpa på scen, och det förstår jag. Nej, som sagt det var inte det viktiga för mig att se originalbandet. Technotronic var ju en studioprodukt, som alltid bytte medlemmar. Det som däremot knäckte mig var att de på scenen var så medelålders ocoola, att de var på samma nivå som publiken i maskeraddräkt som idiotförklarade musiken. De hade väl åtminstone kunnat vara snygga? Felly hade ju faktiskt blå läppar.
Får se om Jo Bogaert svarar. Jag håller er underrättade...