När min farmor läste den här bloggen och såg att jag hade lagt upp det här vykortet i våras drog hon sig till minnes hur jag själv var som barn, grävde i gamla fotoalbum och skickade över två dessa två bilder. Farfar hade tydligen redan då konstaterat att jag inte var som andra pojkar. På den översta bilden verkar jag mest intresserad av att studera dockan i dess beståndsdelar, men jag har mig veterligen inte utvecklat några styckmördartendenser trots det (när jag skulle stycka vilt i köket härom veckan konstaterade jag snabbt att styckning inte var en bana för mig). Vad jag gör på den undre bilden lämnar jag åt betraktaren att avgöra...
5 kommentarer:
Jag fick ut mina styckmördartendenser på just mina egna stackars dockor när jag valde att separera mig ifr dem vid åtta års ålder. Styckmördar-behoven har sedan dess varit rätt latenta, men det stundande jeffrey dahmer-projektet får mig att betvivla ett hundraprocentigt uteslutande utav seriemördarvarningen på personen som är jag.
Det där kan möjligen vara de sötaste bilder jag sett. Du var ju bedårande redan som barn! Puss
Gostei muito desse post e seu blog é muito interessante, vou passar por aqui sempre =) Depois dá uma passada lá no meu site, que é sobre o CresceNet, espero que goste. O endereço dele é http://www.provedorcrescenet.com . Um abraço.
haha..älskar undre bilden, psycho kid med beväpnad med spegel..
Naajje. Sicken raring.
Skicka en kommentar