måndag 7 april 2008

Rufus-Schmufus...


När Sverker Åström läste sina Michelangeloöversättningar på bokmässan stönade tanterna unisont i bänkarna, men det var inget jämfört med de multipla orgasmer som den mestadels straighta publiken på Dramaten upplevde i går när Rufus stod på scen.

Jag fattar faktiskt inte riktigt. Jag tycker det hela är lite småtrevligt, men han har varken speciellt bra röst, speciellt intressant personlighet eller nåt mer. I ett arr som kräver full fokus på hans röst (akustisk gitarr eller bara flygel) känns det bara platt och tomt. Han gjorde skamlös reklam för Acnes nya Gentlemen's Jeans och koketterade med sin amerikanska obildning som hade varit fab om det var Britney, men som inte riktigt klär någon med lite andra anspråk. Kan någon förklara det hela för mig? Eller är han bara en Liberace som bögkittlar vasastanspubliken och det är därför jag inte fattar ett skvatt?

13 kommentarer:

Sandströmskan sa...

Jag är med dig, Stefan. Hans egna låtar är skitbra och det var lite kul med shownumret på Accelerator i somras, men när jag såg Liza-konserten på TV sträckte jag mig efter skämskudden. He aint no crooner.

Lillprinsen sa...

man ska följa sitt hjärta o säger det inte klick så gör det inte ...

Philip sa...

Han är ju väldigt ojämn, och det var konserten i Helsingfors (ett par kvällar innan Stockholm) också. Men jag håller inte med om att han dålig röst! Det är ju den som räddar honom.
För mig är det mycket ett par låtar det handlar om. T.ex. fina Philip Glass-plagiatet "The Art Teacher". Och "Dinner at Eight" som han aldrig spelade.

Stefan sa...

jag har också några favoriter. mendet där med rösten är ju uppenbart på judy-inspelningarna. det fixar han helt enkelt inte. mycket bygger säkert på showen, men inspelningen är direkt plågsam...

philip, hoppas du får en bra helg i stockholm. jag drar till warszawa med litterär gestaltning!

Stefan sa...

jag har också några favoriter. mendet där med rösten är ju uppenbart på judy-inspelningarna. det fixar han helt enkelt inte. mycket bygger säkert på showen, men inspelningen är direkt plågsam...

philip, hoppas du får en bra helg i stockholm. jag drar till warszawa med litterär gestaltning!

Masn sa...

När han var hemma här för en fika igår och bedyrade sin kärlek till mig, fick jag också säga: Nej. Inte nu. Jag har fullt upp.

Anonym sa...

Jag förstår om Rufus kanske känns för samtida och modern. Stanna hemma nästa gång och lyssna på lite fräscha Hildegard Knef-inspelningar istället.

Petter sa...

haha.. ja för rufus känns ju väldigt modern liksom!

Ung tant sa...

Du kunde ha gett mig din biljett?

Tomas sa...

Sämsta kontemporära HBT-artisterna:

1. Gossip
2. Rufus
3. Antony

Frågor på det?

Anonym sa...

Sämsta kontemporära HBT-artisterna:

1. Cindi Peters
2. Gladys del Pilar
3. Leila K

Frågor på det?

Petter sa...

hahaha.. sämsta kontempotära HBT-artisterna:

1: Dilba Demirbag
2: Michaela De La Cour
2: Dilba De La Frez

fuxon sa...

Jag håller med. Rufus är en överskattad musiker på många sätt. Vad bra att någon mer säger det.

En sak stör jag mig på över allt annat och det är det här med sångstilen. Rösten är bra, men han använder den så kasst. Varför drar han ut på alla vokaler? Precis alla. Allt ska betonas. Allt ska vara så bombastiskt. Det är så himla Broadway att man mår dåligt. Liksom skränigt. Som en Anastacia, fast gay. Och Broadway.