En äldre pugga i London sade en gång till mig: "When queens get old they start wearing comfortable clothes and listen to showtunes.."
Jag fyllde nyligen trettioett år, och min fantastiska granne och vän Roberto tog ut mig och firade att vi inte längre behöver spela unga. Vi såg den legendariska gamla fjollmusikalen La Cage Aux Folles på The Playhouse Theatre i London. Det är en old school fars om en dragqueenklubb på rivieran som drivs av bögparet Renato och Albin, den senare är också showens stora stjärna Sza Sza. Peruker åker på och av, och skämten är på buskisnivå, men jag kunde inte hålla mig när ensemblen till slut brister ut i "The Best Of Times Is Now" (för oss mer känd som Jan Malmsjös "Vår Bästa Tid Är Nu"). Jag blev helt rörd.
I dessa tider av debatt kring samkönade äktenskap har alla lärt sig att två "vanliga" killar gifter sig. Båda i frack. Filmen Patrik 1.5 har i Sverige visat hur två helt "vanliga" killar minsann är ihop, och man hör oftast bögar klaga om att de minsann bara är (eller vill ha) en "vanlig kille" och inte som alla Schlager/Patricia/Pridefjollor. Jag var på en dejt för några veckor sedan med en kille som tyckte att bögar skulle sluta sticka ut så mycket, eftersom det kunde reta homofoba strejta. Jag föreslog att fjollorna bara skulle lära sig slåss helt enkelt. Som ni säkert förstår blev inte den dejten så långlivad.. Vad jag försöker säga är att det är så tråkigt med all normativitetshets. Hur vanlig måste man vara?
Visst är det förlegat att bögar ska efterapa det straighta samhällets könsroller, där partners bara kan vara man eller kvinna. Och just det kritiserade homoaktivister La cage Aux Folles för när den kom. Men jag tyckte det var så fint att Renato lät Albin vara lite som han var. Eller ganska mycket som han var.. Ingen hets kring att vara straightacting där inte. Och jag tittade mig runt i teatern och såg bara glada gamla tanter och fjolliga bögpar överallt. Och jag tyckte det var så skönt att slippa vanlighetshetsen. Straight acting- fascismen. Det fick mig att tänka på vad alla smygbögar sade till legendariske författaren och megafjollan Quentin Crisp, medan de stötte bort honom från hemliga bögklubbar på femtiotalet: "You ruin it for all of us.."
Efter föreställningen avslutade jag och Roberto kvällen i samma old schoolmanér som den påbörjats. Klubb? Glöm det, vi satt fulla och skrålade i en fransk restaurang. Den avdankade gamla puggan vid pianot muttrade något om gamla tider, och vi skålade och önskade gång på gång "Vår Bästa Tid Är Nu.."
11 kommentarer:
Vanlighet har för mig personligen inget med strejtskådespeleri att göra utan är bara ett av många möjliga sätt att markera att alla människor bör ha samma rättigheter och skyldigheter.
Vad är sättet man markerar det på bäst menar du? Är inte det självförnekelse att tro att man kan vara "vanlig" fast man gillar samma kön?
Rättigheter ska vara en självklarhet utan att man ska behöva visa att man minsann inte är annorlunda - för när man undersöker klyschan "vanlig" så finns där tusen olika definitioner.
Jag tycker inte att jag behöver "visa" min vanlighet för andra genom några yttre attribut eller prestationer. För mig personligen handlar begreppet vanlig enbart om hur jag uppfattar mig själv och mitt eget liv. Och den enda synliga markeringen är att jag etiketterar mig själv som en vanlig bög och dag för dag lever mitt vanliga liv med sova-äta-jobba- etc. samt att jag uppfattas som vanlig av min familj, mina arbetskamrater, grannar och vänner. Ser inget självförnekande i detta. På liknande sätt kan jag inte upptäcka självförnekelse i att någon annan uppfattar sig och etiketterar den egna personen/livet som ovanlig/ovanligt och att andra eventuellt också gör det. Ser heller inga större problem med att det finns många definitioner av begrepp som vanlig/ovanlig, trots att det onekligen kan vara problematiskt om man inte förstår vad den andre menar. Men sådant brukar kunna lösa sig om man ger sig tid att förklara och försöka förstå.
Jag tycker personligen att det är sant när du skriver att ingen behöver visa att han eller hon inte är annorlunda för att ha rättigheter och skyldigheter. Sådant ser jag också som universellt. Men eftersom jag bara är en vanlig människa bland nästan 7 miljarder så blir just etiketten vanlig identitetsbyggande och bidrar till att stärka min egen uppfattning om att vi alla är jämlikar _ vilket ju långt ifrån är något självklart. På så vis bidrar det till att jag också behandlar andra som jämlikar (lika mig själv, vanliga), vilket jag ser som grunden för alla former av demokrati. State of Mind är i harmoni med State of Actions. Eller: “Ingen är fantastisk, inte jag heller”, för att citera en finlandssvensk författare som jag för tillfället glömt namnet på. Men det skulle lika gärna kunna vara “Alla är fantastiska, även jag”. Där är, för mig personligen, pudelkärnan i begreppet vanlig.
Jag håller inte med. Vissa är fantastiska - andra mediokra. Att vi ska ha samma rättigheter hur vi än är, är däremot en självklarhet.
Vad man förlorar när man tror att vi alla är lika, vanliga och inte unika, är just den intressanta interna diskussionen. Allt slätas ut till att handla om gemene man, alla. Då kan man inte längre prata om vad som gör att en viss grupp människor delar lika erfarenheter. Det blir en mycket tråkig, "vanlig" diskussion man får hålla då.
Att alla människor är unika står inte i motsättning till att de är vanliga. Det är tvärtom vanligt att vara unik eftersom alla cirka 7 miljarder människor är det. Mycket mer ovanligt att två människor är identiska; inte ens klonade människor skulle vara fullständiga kopior av den vars DNA kopierats.
Förstår inte hur det kan hindra någon form av diskussion eller gör det nödvändigt att diskutera på ett visst sätt. Diskussioner (tanke- och meningsutbyte) är inte kopplade till människors vanlighet/ovanlighet.
Om man tycker att en diskussion är intressant/ointressant är också en annan sak och vanligtvis subjektivt. Mycket mer ovanligt att man försöker mäta informationsinehållet, i bits, på ett obejktivt sätt och ogörligt att mäta informationsinhållets " objektiva mening". Så om man tycker/säger/skriver "detta var en intressant diskussion, bok, film, artikel" och så vidare, ja, då har man gjort en oerhört vanligt förekommande och subjektiv utsaga.
Det farliga, som jag ser det, med betraktelsesätt som att vissa är fantastiska och andra mediokra, är att det kan (OBS: kan) leda till Orwellska scenarion där vissa tar sig rättigheter på andras bekostnad. Så jag föredrar att se alla som jämlikar i stället för i eliter/undersåtar.
Att alla har samma rättigheter/skyldigheter är dess värre ingen självklarhet. Det är bara att se sig runt om i världen och jämföra. Att jag har åsikten att det borde vara så är förstås en annan sak. Men jag tror att man står bättre rustad för att bidra till att förverkliga det om man har utgångspunkten att alla är fantastiska eller ingen är fantastisk. Då blir var och en sin egen måttstock.
Jag tycker lite att ditt svar illustrerar min poäng.
Puss
Nej, det gör det förstås inte. Det visar enbart att du inte kan argumentera för din sak.
Vem är den anonyma ordmärkande surpuppan? Eller är det flera? Svårt att avgöra när folk inte ger sig till känna. Men det är ju lättare att vara kaxig bakom ett skynke.
Vem är den anonyma ordmärkande surpuppan? Eller är det flera? Svårt att avgöra när folk inte ger sig till känna. Men det är ju lättare att vara kaxig bakom ett skynke.
Helena Sandström. Inte ens med den bästa vilja går det att hitta något i ditt inlägg där du försöker att diskutera sakfrågorna.
Bonjour, bogjavlar.blogspot.com!
[url=http://viagrafarmacia.fora.pl/ ]venta de viagra online[/url] [url=http://medicoviagra.fora.pl/ ]comprar viagra en espana[/url] [url=http://viagrabarata.fora.pl/ ]venta de viagra online[/url] [url=http://esviagraonline.fora.pl/ ]vendo viagra en espana[/url] [url=http://viagramasbarata.fora.pl/ ] viagra en espana[/url] [url=http://escialis.fora.pl/ ]comprar cialis [/url]
Skicka en kommentar