söndag 9 september 2007

When Gay goes Straight

Okej, vi skrev en del i boken Bögjävlar om det som händer när den straighta kulturen parasiterar och oskadliggör homokulturen. Ville bara repetera läxan med det senaste exemplet i raden: John Waters Hairspray, som med tiden blev musikal, och sen musikalfilm - med svensk premiär senare i höst. Hairspray var John Waters första riktiga mainstreameffort, med en ung (1988) Rikki Lake i huvudrollen. Men filmen gick aldrig ner sig i något mainstreamträsk, mycket tack vare att Waters egna stjärna, transan Divine, gjorde rollen som Rikkis knallfeta morsa.

Sen var det då alltså dags för musikalversionen. Broadwayifierad till max förstås, och Divine avliden och begravd. Men som ersättare i mammarollen valde man Harvey Fierstein (som bland annat gjort Stefans favoritfilm "Torch Song Trilogy", som fyllde Divines sloggitrosor med den äran!



Men när musikalen sen ska bli film – ja, då måste man ju hitta någon som är bankable nog att dra (hetro)massorna till biograferna. Därav det något märkliga scientologivalet John Travolta.



Waters själv har fått svårare och svårare att göra filmer, och han tycker säkert på något sätt att det är fantastiskt ironiskt att Travolta gör Divines roll. För mig blir det mest tragiskt. Ja, rentav att skända en ikon.
Adam Shankman, som regisserat den nya Hairsprayfilmen, är as gay as they come. Men har försvarat sig mot den kritik som dykt upp i USA. Vissa har haft problem med att en scientolog - med den religionens något keffa syn på homosexualitet - gör en roll i filmen. Shankman säger: "Everybody involved in 'Hairspray' - all the creators are gay. So John has no problem with people being gay - me, the writers, composer, John Waters - all gay. John's personal beliefs never walked onto my set. I never heard the word 'Scientology.'".
Nähä, men då är det ju okej.
Skriver en fortfarande något feberyr Roger.

7 kommentarer:

Stefan sa...

Torch Song Trilogy är precis som Clueless en saga som innehåller det mesta av den livsvisdom man behöver ha med sig i livet... särskilt om man har en komplicerad morsa.

Petter sa...

Fast jag tycker inte man ens behöver leta så långt som scientologi för att se att Travolta är fel. Felet är ju att de överhuvudtaget tror att rollen måste spelas av en man - det är ju en vanlig kvinnoroll. Det som var fantastiskt med Divine var ju att hon spelade riktiga kvinnoroller övertygande, och bara råkade vara en superfet transa. Det blev en paradox som var helt rätt. Med Travolta i rollen är det ju varken övertygande som kvinna eller transa, utan bara ett "ha ha, han har klänning!"

Roger Wilson sa...

Tjena, så om man hade ersatt Travolta med en fet kvinna så hade du inte skrivit ett inlägg om hur drugorna blivit osynliggjorda i mainstreamkulturen ; )
Annars så håller jag med, det är precis den effekten som valet av person får, vilket också betyder att hela poänge med den rollen - och med stora delar av filmen går åt helvete.
Men Feinstein var däremot helt fab i scenversionen.

Petter sa...

självklart hade jag tyckt det, det enda rätta hade varit att gräva upp Divine

Tomas sa...

Jag skyller på Torch Song Trilogy, som var den första puggfilmen jag såg, för att jag dröjde tills femtonårsåldern med att ta stegen ut i bögvärlden. Misär. Fast backroomscenen tyckte jag var horny. Trots att den är med som en markör för att visa hur Harvy liksom inte passar i (den yyytliga kaaallla) puggvärlden heller.

/Fyllo

Petter sa...

haha.. så om du inte sett den kanske du slippt dröja genom puberteten med att komma ut, you brat? Bögvärlden är ju kall och ytlig. Men bara om man inte får ligga

Stefan sa...

äsch nu är du inte rättvis. torch song visar både backrooms och talar om öppna förhållanden.

men framförallt är det en fin liten saga där gamla härjade drugor kan få en purung mathew broderick...