Bengt Martin ringde för en stund sedan. Han hade hört mig prata om Git Gay på radion, och givetvis visade det sig att de var bekanta. "Hon var inte bara yta och paljetter, hon var också en allvarlig människa. Men jag såg henne på scen på China när hon gjorde debut i Karl Gerhards revy, och hon var makalös på scen", berättade Bengt som också fått ett beundrarbrev av någon som hade läst Bögjävlarboken, läste på poststämpeln och undrade om det var någon som jag kände som hade skickat det. Det var det inte. Det är trevligt när Bengt ringer, tycker jag. Det känns som om jag har en bögfarfar (även om han säkert skulle säga att "sååååååå gammal är jag inte" om han hörde mig säga det).
(det är alltså Bengt Martin, jag skriver om i mitt kapitel i Bögjävlar. En lite bortglömd homoförfattare från tiden före bögkramandet).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Jag tycker Stils signaturmelodi är fantastisk. Stämningen blir precis rätt. Nu ska jag lyssna på resten av programmet.
Skönt att du förklarar för oss som inte orkar läsa några böcker vilka det är som bara ringer och ringer!
Men hurra! Om du snackar med honom igen hälsa att inte alla 16åringar var för fega för att låna hans böcker på biblioteket (nämner inte några namn på såna som VAR för fega). Gjorde stort intryck på mig och försenade säkert min kommaut-process ett par år (det verkade ju så underligt i bögvärlden). Att böckerna var 40 år gamla vid tillfället tänkte jag inte alls på.
Henrik! Erbjudandet om att gästblogga om Bengt Martin kvarstår!! Kan du inte göra det. Maila mig på min sr-mail så fixar vi det!
rogga
Roger!
Lev som du lär.
Vill du bli den nya bögikonen så får du också bevisa vad du står för och leva upp till det som skrivs i boken "bögjävlar".
Samt sök bögarnas historia längre tillbaka än just till Bengt Martins
litterära utgåvor.
Har du hört talas om Allan Hellman t.ex.
Samt gräv var du står och lyssna på vad folk har att berätta.
Att signera tröjor är tydligen viktigare än att lyssna på andra.
Därför tror jag att du bla, Roger enbart vill synas och bli ytterligare en riksbög.
Tänk så många HBT-are som bär på sin egna historia som vore värd att lyssna till.
En som höjer rösten var helst böghatet framstår.
Hoppas att du gör det samma och säger ifrån i alla situtioner som homofobin visar sitt fula tryne.
Det är i vardagen som historien skrivs av alla och envar hbt are som öppet visar sin tillhörighet och det är dessa vi skall stödja.
Tjena, jag tror att jag vet vem du är, och att du kanske blev arg på mig där i tältet på Pride, var det så? Eller var det Petter du blev arg på? Att du inte fick tala till punkt med oss? Det var rätt stressigt, med mycket folk och killen med tröjan hade stått och väntat jättelänge. Jag är ledsen om jag trampade på några ömma tår.
Bara intresserad av att synas? Well, jag har jobbat med media i mer än tio år, och oftast bakom kulisserna som producent och redaktör. Dessutom på radio. Hade bara exhibitionism varit min grej hade jag nog bytt karriär. Jag tror Sverige mår bra av många riksbögar, men vägen dit går genom att många av oss är öppna, offentliga och pratar bög. Jag också.
Just nu pratar jag mycket om Bengt Martin, eftersom det är honom som mitt kapitel handlar om. Men det är klart att det finns fler som förtjänar att lyftas fram. En sak i taget!
Nej Peter han han gav sig tid även så Thomas.
Du var inte engagerad i signeringen just då.
Och ni talar om att vi skall lyssna på varandra oavsett ålder, sexuell läggning inom hbt-världen.
Lite självcentrerat är nog ditt deltagande i exempelvis stil.
Men vi vill ju alla synas på ett eller annat vis.Känna oss betydelsefulla.
Hoppas attdu är den arga bögjäveln som jag själv är och stiger fram i det vardagliga livet och tar fighten direkt då du hör eller ser något som kan vara uttryck för homofobi eller homohat.
Jag gör det och utsätter mig själv för allehanda problem genom mitt agernde.
Bla skedde det vid två tillfällen under prideveckan.
Ett tllfälle strax utanför Tantolunden då ett gäng skrek och hånade den så duktiga personalen som arbetade frivilligt under pride veckan.De skrikande ungdomarna var inga duvungar direkt.
Samt satt det fyra män ,biffiga sådana och förfasade sig över oss bögar om hur jävligt det var att bögarna visade sig offentligt.
Jag satt och åt en måltid sidan om dessa sk män och kunde inte undgå deras utfall.
Väntade tills de hade ätit färdigt men då de lämnade bordet så reste jag mig också och tog ett snack med dessa fyra "biffar" och som slutade med att jag blev överskjöld med vatten ifrån deras vatten skotrar. Men vad fan det bjuder jag på då jag fick sagt vad jag tycket om dessa typer.
Jag fick ju med mig omgivningen.
Så ut och slåss och var arg inte bara inåt i gruppen.
förlåt stavfelen i bland går det bar för fort
tröttpå,
med all tillbörlig respekt känner jag att roger kanske är en av de sista att läxa upp vad gäller att stå upp för att vara bög och ifrågasätta homofobin. han har gjort det genom hela sitt yrkesliv och i så många engagemang att det finns få i hans generation som klarar en jämförelse – i alla fall på den manliga sidan.
sen är det klart att det finns otaliga historier att berätta. vi har bara bidragit med ett utsnitt. ett hästjobb görs av arne nilsson, dodo parkias och andra som kartlägger den svenska homohistorien akademiskt och i utförliga historiska sammanställningar.
Jag har inte kritserat boken "bögjävlar" Kanska jag tom med kan ge den ett positivt bemötande och som även gav er utifrån de intervjuer ni gett i massmedia, och håller med i många avseende,, men man får försöka leva som man lär och däri består besvikelsen.
Som sagt alla skriver sina egna historier i det dagliga livet och som inte förs fram utan enbart kändisnördarnas liv som läggs ut i massmedia och jag kan inte hjälpa att så gör även Roger då det blir för privat och självhävdelse.
Nej ut på stan och beskriv den sk "vanliga" hbt aren och hans dagliga liv som säkert består av både himmel och helvete.MAn kan kanske gör a detta utifrån sina egna erfarenheter som hbt are utan för den skull framhålla sig själv då man arbetar i ett medieföretag.
Men den sjukan inom medieföretagen har ju spridet sig dvs att förmedlaren av nyheter och andra historier, har blivit den centrala och viktigare än budskapet.
Öppen har jag varit sedan 1960 inför familjen och utåt i samhället sedan
1962.
Jag vet alltså skillnaden på hur det var då och nu att stå för vem man är.
Grunden till er förhållandevis lätta kamp har kanske grundats av andra.
Visst kampen måste fortsätta men det är inte några stordåd man gör i dag och man är öppen som bög eller flata idag. Däremot för de transexuella och transvestiterna har det lite marigare.
"Fjollorna" är de som får ta den mesta skiten inte vi som är sk "strightacting".
Men det är ju så att vi vill också synas.
Lev som man lär
Jag håller med dig helt om vardagskampen, och som jag sade till dig i tältet kämpar vi emot just den historielöshet du beskriver! Jag har efter att jag träffat dig berättat om hur du beskrev de små sitiationernas manifest, när du blir tvungen att välja om du ska manifestera din homosexalitet när en hantverkare frågar en till synes oskyldig fråga om 'frugan'. Ni var hjältar i de tidigare generationerna, och jag har precis som jag hoppas att jag visade dig i tältet enbart respekt. Roger har dock rätt med sin beskrivning av just hur hektiskt det var under de dagarna, och han menade såklart inget illa, men han kanske inte hade sina känslespröt på topp i alla kalabalik! Vi är på samma sida, glöm ej det!, Kram, Petter
Tack petter!
Jag respekterar dig också.
Men Rogers fula smile dagen efter då han såg mig retade upp mig. Vore klädsamt att gå fram och snacka i stället.
Men han är väl den han är denne Rogge.
Jag kände mig avsnoppad av honom och han - som sagts- inte upptagen av signering mer än att se på er andra signera.
'Min störste hjälte dog -han ville inte framstå som en sådan- men för mig var han det och säkert för många andra. han startade gayhälsan i Göteborg och fick sjukvården där att få igång hbt frågorna.
Vi levde tillsammans i 25 år.
Var efter priden i Dalsjöfors. där vi de sista fem åren hade en gård,träffade alla våra grannar och som verkligen hade tagit till sig vårt liv och leverne.Blev ett mycket glatt återseende efter elva år.
En granne berättade för mig att han hade berättat om charles och mig för sitt barn -barnet föddes strax efter Charles död- och jag satt barnvakt till deras andra barn medans föräldrarna var på Bb och födde just detta barn.
Han fick en liten Nalle som Charles hade gjort i fårskinn, han
skapade mycket av fårskinn då vi hade får på gården.
Alltså 3 dagar innan jag kom och hälsade på dem så berättade föräldrarna om mig och charles då killen hade funnit nallen efter dessa elva år.Det var inget mumlande överhuvudtagit om vår sexualitet utan att vi var ett par som älskade varandra.
Men jag kan ju också vara så ärlig att säga att jag nu är mycket ensam och på priden så bir man ännu mera ensam då man inte har någon att dela upplevelser där med.
Ja jag lämnar ut mig och därmed blir man sedd som en skit.
Svagheter skall man hålla för sig själv i denna värld.
Jag tror nog att det finns en jävla massa ensamma människor men som döljer detta på olika sätt. När dörren ä'r stängd innifrånå sitter det en massasom känner sig övergivna trots alla sk kompisar.
J vad fan vad bittert, men låt så vara.
trött...
Om du nu har sådan självinsikt i din egen "bitterhet" kan du då inte se att det kanske är överilat att låta detta gå ut över Roger? Vad nu Roger har gjort som gör dig så illa, så illa, så är det kanske 80% pga dina egna glasögon, 15% lågt blodsocker hos Roger vid de där tillfällena... och 5% ren och skär ondska.
Lämna Roger i fred god damn it!
Anynym!
Var du där?
Har du förstått intentionerna med "bögjävlar"?
självinsikt kanske vore klädsamt!
Slutar med mitt mantra. Lev som man lär!!!
Jag var för feg för att låna Bengt Martins böcker på biblioteket som tonåring (vi snackar sent 80-tal här). Så jag tog ett vikariat som biblioteksassistent efter gymnasiet när jag var 19 och under de timmar jag var ensam på biblioteket (en liten filial i en förort) kunde jag ostörd låna hem Bengts och Jean Genets böcker. Visst var världen som beskrevs underlig och lite skrämmande, men handlade ändå om mig på något sätt. Tack Bengt!
Rent principiellt är jag rätt trött på allt bögande hit och dit. Jag är inte intresserad av vad folk har för sig i sängkammaren. Bengt Martin är en lysande författare. Punkt. Om han bögar på fritiden tycker jag inte hör till saken.
Kära Anonym, jag hoppas du skickat denna kommentar till alla som bloggar om sina barn, sina heterosexuella partners, sina föräldrar eller andra manifesteringar av denna in you face-livsstil som kallas heterosexualitet och som det tjatas om ständigt.
By the way, Bengan skriver om bögande, så det är väl inte så konstigt om man kommenterar det han skriver om. Vad han har för hobbies på fritiden har jag inte uppmärksammat vad jag vet.
Skicka en kommentar