torsdag 23 augusti 2007

Några frankofoba betraktelser och ett tips

(Fransk druga i tidstypisk folkdräkt från epoken då Frankrikes nattliv senast var världsledande – 1890-talet – nu kallad La Belle Époque)

Efter att ha njutit av allt det den franska rivieran är bäst på: sol, stränder, tvålar, färgsprakande vyer, fiskar, konst från förr om åren och massor av rosévin hade jag tänkt ge mig i kast med de franska puggorna. Sedan tidigare hade jag idel fördomar, men precis som i fallet Göteborg är jag inte den som ger mig – jag bestämde mig för att ge dem en sjuttioelfte chans. Men det räcker med en kort interaktion för att den inbitne frankofoben inom mig ska vakna. Det första mötet var visserligen i badorten Saint Raphaël (som är lite av ett barnfamiljedominerat bakvatten i gaysammanhang) mellan Cannes och Troppan, men ändå... Efter att ha uthärdat både en lokal Idol-förmåga och lokal drag show (Je m'appelle Koka, mais je n'suis pas une Coca Light – sagt av en överviktig druga...) var jag bortom utmattad och så dessa puggor: onda, likstämda, brunbrända smurfar med märkliga näsor och jeans och små tanktops eller uppknäppta, långärmade skjortor. Givet fransmännens patetiska ursäkt till popkultur i allmänhet är deras puggkultur en blaskig kompott som får Lino att verka sofistikerat (i franska gratistidningarnas stilreportage från klubbar och stränder är det mest svenskar och britter som figurerar – symptomatiskt nog).

Tre dagar senare gör jag barer i Nice och hamnar i sällskap med några italienare från Turino. Samtalsämnet glider så klart in på varför den franska puggscenen är så outhärdligt hemsk. När till och med italienare ser det – då är det verkligen illa. En specialitet på Le 6 och andra barer på Rivieran är en pervers version av kareoke där bara en person får sjunga. På Le 6 är det en ganska gråmelerad kvinna i tajts och flipflops, osminkad och stripig (jag upplevde henne förra sommaren också) som sjunger gamla Tina Turner-låtar och en och annan Toni Braxton. Det är som en dragshow utan drag kombinerad med kareoke utan interaktivitet. Mycket märkligt. Men de onda smurfarna verkar älska det.

På baren Fard på Promenade des Anglais i Nice är personalen så ond och vidrig mot utlänningar att vi samlas hunsade i en ända av baren, smågungar till 90-talshousen och buddha-bar-mixarna och bondar kring frankofobin – och då här ändå alla av oss försökt beställa på franska, sagt bon soir och försökt vara when in Rome... Jag börjar nästan undra om det är så att jag älskar att störa mig på Frankrike nästan lika mycket som amerikanerna verkar göra. De dras ju dit som nattfly till eld. Så ni lär se mig på Côte d'Azur nästa sommar igen.



Men nu innan allt fades to grey för hösten här hemma tycker jag vi partar loss och det gör man bäst på Orionteatern i morgon fredag när Tête À Claques och Salong Giraff gör en freaky klubbkväll ihop. Absolut inte så franskt som det låter och garanterat roligare än ett White Party i Troppan. Jag kommer att vara där och återhämta mig. Vi ses!

13 kommentarer:

Anonym sa...

Rövsnygg affisch!

Anonym sa...

En enda kommentar bara! Nu får ni en till, fyllestylee:
"I wonder if gay dudes get turned on by their own wieners?"

Den som sat va Todd. Vetninte Todd?
Most famous case of closet in modern comedy TEE VEE.

Stefan sa...

Min kollega Elise påpekade under lunchen att jag har missuppfattat fransmän. De är som katter, säger hon. De märker om man är för inställsam. Man ska vara arrogant mot dem. DÅ får man respekt.

Petter sa...

fan vad klockrent. Jag hatar Frankrike. Fast inte lika mycket som jag hatar alla som vurmar för detta påstått romantiska land. Ligga på en strand på rivieran känns som ett mardrömsscenario. Jag längtar tillbaks till ett kargt och kyligt Minsk..

Stefan sa...

Fast just stranden i St Raphaël och så lite niçois efteråt och rosévin är ett ganska fabby koncept. Och sen finns det ju tursamt nog en massa andra folkslag på Rivieran som man ska komma ihåg är ett engelsk-ryskt påfund (det var de som gjorde Nice och Rivieran till vad de är i dag, fransmännen själva var sist med att upptäcka det hela).

Stefan sa...

Sen fattar ni väl alla att jag var lite ironisk och bitsk när jag hävdade att Frankrike inte haft något roligt nattliv sen 1890-talet... Jag inser ju att det även fanns en del kul för så där 80-90 år sedan när Kiki härjade i Montparnasse...

David sa...

Alltås. Testa gaylivet i Rom. Det får St Raphaël att framtstå som avant garde!

Petter sa...

haha.. när kiki gick runt montparnasse naken med en ros i munnen menar du?

Anonym sa...

men kom igen...du kan ju inte dra hela frankrike över en kam bara för att du haft en taskig upplevelse på rivieran...jag menar kom igen, nice & troppan...hur trist e inte det! paris är underbart! just det u n d e r b a r t !
try it! you like it.

Stefan sa...

don't even get me started på paris.

Tomas sa...

Ska det här bli det enda som bögjävlarna faktsitk är överens om? Paris må ju vara världens mest överksattade stad. Frankrike är bäst på film.

Stefan sa...

Men nu kommer säkert Roger med något kompromissinriktat och överslätande om Frankrike och Daniel drar sig till minnes något han verkligen gillar med Paris och så faller hela enigheten platt. Nej, jag tror bara du och jag och Petter är eniga på den här fronten. Paris är snark.

Roger Wilson sa...

Jag tror helvetet är en plats man bär med sig.