Det efterfrågades lästips i kommentarerna. Här kommer min högst subjektiva lista på obligatorisk läsning under grundkursen i Puggkunskap, 20 poäng:
Mark Simpson (red.): Anti-Gay, 1996
Dennis Harris: The Rise and Fall of Gay Culture, 1999
Gore Vidal: Sexually Speaking, 2001
Fabio Cleto (red.): Camp: Queer Aesthetics and the Performing Subject, 1999
Quentin Crisp: The Naked Civil Servant, 1968
Edmund White: The Farewell Symphony, 1998
Andrew Holleran: Dancer from the Dance, 1986
Larry Kramer: Faggots, 1978
Christopher Isherwood: The World in the Evening, 1954 (Världen om aftonen, 1955) och A Single Man, 1964 (Den enda mannen, 2005)
Camille Paglia, Vamps and Tramps, 1994 och då särskilt essäerna "No law in the arena" och "Gay Stalinism".
De första två är uppgörelser med den samtida gaykulturen – den första bättre än den andra. Men båda är rätt ojämna och daterade till 90-talet. Gore Vidal hatar själv denna icke-auktoriserade samling av hans sex-artiklar, men den är A och O. Den fjärde boken är den bästa samtida readern om camp-estetiken i dag och campens död i dagens puggvärld. Crisp, White, Holleran, Kramer och Isherwood tillsammans tecknar den intelligentaste och skarpaste bilden av den homosexuella mannen, hans liv och kultur under den senare halvan av 1900-talet. Och den sista positionen är helt enkelt en bibel. Lite daterad, men likväl en bibel.
13 kommentarer:
Finfin lista.
Jag skulle dock vilja lägga till Andrew Sullivans Love Undetectable eller kanske Virtually Normal för ett annat perspektiv. Ett som kanske i många fall är mer modernt och för många oerhört kontroversiellt.
Och jag skulle vilja lägga till N. J. Peters "Conundrum: The Evolution of Homosexuality" (2006). En söt liten bok som reder ut begreppen. Biologism för den intelligente.
Varför inte "Bög - så funkar det?"
Humor.
Larry Kramers bok är väl från 1978, inte 87?
Naturligtvis. Jag råkade vända på siffrorna... tack.
Tack!
Agneta
Jag kryper till korset med att jag satte ihop en helt anglo-saxisk lista. Jag skäms och slår mig över bröstet: min skuld, min skuld, min stora skuld.
Här kommer lite kompletteringar:
André Gides banbrytande dialog-argumentation för puggornas sak "Corydon", påbörjad 1907 och tryckt under hans riktiga namn 1924.
Yukio Mishimas "Confessions of a Mask" som är helt grundläggande och basal och jag skäms att jag inte hade med den från början.
Allt av Genet, men jag föredrar Querelle de Brest (Matrosen och stjärnan) eller Notre Dame des Fleurs (Our Lady of the Flowers). Varning dock för de svenska översättningarna av hans romaner.
Och så Reinaldo Arenas och José Lezama Lima – Kubas två pugg-giganter.
Mitt personliga bidrag blir en av de bästa puggromaner som skrivts de senaste åren "Lubiewo" av Michal Witkowski som jag håller på att översätta as we speak. Ni får vänta till början på nästa år...
Masn
Dissa inte "Bög - så funkar det" den var viktig för mig och säkert många andra när man som fjunig 18 åring köpte den utan att be om att få den inslagen...
Att den sedan inte hållit så bra är en annan sak...
Jag saknar dock skönlitteratur på listan...
Emil:
Den var säkert jätteviktig för många. Jag dissar den inte. Norlen är ju en humormästare. Du får wrappa in dina böcker - då håller de längre.
Emil, raring
Nästan hela listan är skönlitteratur... (Crisp, White, Holleran, Kramer, Isherwood x 2... och så Mishima, Genet x 2, Arenas och Lima...)
PS
Jag tycker Calle Norlén är den enda puggan som förvaltat klassisk bög-wit i svensk offentlighet under de senaste tio åren och tar alltid av mig hatten inför honom.
Jag tänkte Paris is burning hela tiden när jag läste det här, men det är ju redan sagt, men kanske det här?
http://www.eztvefnet.org/index.php?main=show&id=546
Alltså som mjukstart för er som inte gillar boken.
Till oss andra en äkta stream med riktig kultur!
http://tinyurl.com/34uf2k
stockholms goda skörd,
nu blev jag så störd av den sista länken... den leder till boy george men nåt är fel på den...
paris is burning är obligatorisk och det kommer mer om den (av än så länge hemlig anledning) på denna blogg inom kort.
Skicka en kommentar