onsdag 20 juni 2007

Den där bögbomben


Någon blogg jag läste undrade vad Bögjävlarna tycker om gaybomben som skulle utvecklas av USA.

Det är ju en gammal story det där, två år gammal till och med, och valsar säkert runt på internet fortfarande. Man kan ju tycka att journalister borde vara lite mer uppmärksamma, eller varför inte ringa Pentagon och fråga hur allvarlig den där planen var (vad jag förstår var den två rader i ett dokument).

Men den här storyn är inte lustig. Fattar inte folk att den bygger på myten på att homosexuella inte kan vara riktiga män, som strider och är tuffa? Som om lite bögknull skulle göra män inkapabla att samarbeta och börja brodera mönster på sina kamouflageuniformer i stället (fast när jag skriver det där...).

Och även om vi antar att amerikanerna tänkte sig detta vapen mot arméer där gaysex är väldigt tabu så tror jag att det skulle misslyckas av den enkla anledningen att gaysex redan förekommer rätt friskt även där det är tabu (alla mina kompisar som gjorde militärtjänst i Italien har berättat om att de mer eller mindre hade sin största slampstund där, i det katolska, södra Italien). Gaybomben är redan verklighet.

Mitt förslag: Gör en bomb som gör att alla män tror att de är alfahannar i stället. Snacka om att skapa en grupp som inte kommer kunna samarbeta.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Eller varför inte bara en bomb som spränger fienden. Har hört att det ska vara effektivt.

Oscar Swartz sa...

Äh, vad är detta för bögjävelradikalitet? Om vi nu skall stå upp för någon egen formulerad kultur och ett eget förhållningssätt till världen borde ni ta fasta på den väldigt konfliktfria och fördomsfria bögkultur som finns internationellt, där en bög är en bög och vi skiter i nationalstater och etniska grupperingar och reproduktionsinducerade hedersbegrepp och annat otyg. Det där med att "vi är minsann lika starka och tuffa som de andra pojkarna" låter väl mer som den anpassningskultur som ni kritiserar? Starka karlar har med heterosexualitet och revirstrider om honor att göra. Jag föreslog en mer radikal användning av bögbomben som jag tycker har mer av Bögjävelattityd i sig. Finns på slutet av denna postning jag gjorde på min blogg.

Petter sa...

Den konfliktfria och fordomsfria bogkultur som finns internationellt? Bøgar håller ihop øver hela varlden som brøder alltså? Erm.. var exakt har du varit? Inte ens nar jag och stefan var i Auchwitz før minnesdagen av de bøgoffer kunde puggor låta bri att gruppera sig och bitcha om varandra (ok, jag och stefan mot de andra mest..haha).. Visst låter det mysigt som du beskriver, men så ar det ju bara helt enkelt inte. Bøgar grupperar sig i små pedantiskt ordnade identiteter varlden øver och gør sitt basta før att undvika andra 'bøggrupper" (twinks, bears, leather etc). Jag skriver från Berlin dar East och Westuppdelningen fortfarande ar alive n kicking - framførallt i bøgvarlden!
Let faggots rule the world and we'd have world war three!!

Daniel sa...

okej. det här känns som en rätt futtig debatt, men bara för att soldaterna börjar knulla med varandra blir de inte bögar och en del av något slags internationell bögkultur. ditt förslag är rätt kul, men kanske inte så eh... verklighetsförankrat.

och skulle det inte finnas revirstrider bland bögar?

jag tänker inte alls att jag är lika stark och tuff som the soldiers, men jag tror faktiskt inte det har att göra med min puggighet, utan med att jag är lite vek och bäst passar i rollen som ormtunga eller vad han nu heter i sagan om ringen: han som viskar i ledarens öra.

en egen formulerad kultur. jag tror inte den ligger i att vara maskulin eller freaky eller anpassad eller fjollig. det är något djupare som har att göra med upplevelsen av att vara avvikare. och let's face it, de där soldaterna kommer inte dela den upplevelsen. efter ett tag kommer de att bli puggor, men inte innan bomben slutat verka.

jag ställer mig också tvekande till att bögar inte skulle vara revirtänkande, precis som petter säger. fast jag kallar det bitchbubblor. alla grupper har sin egen bubbla att bitcha i helt enkelt.

Oscar Swartz sa...

Oh pulleeze! Nu var ju min tanke litet mer makrovisionär och handlade inte om bitchiga queens på gayklubbarnas mikronivå. Och tanken var inte att vara "realistisk". Snarare: vad skulle puggorna kunna göra om vi nu vill bidra till att bygga om världen, vara aktiva kreatörer och tänkare och inte bara lyssna till schlager och vara goda kalsongkonsumenter? Jag kom att tänka på exempelvis William S Burroughs essä Thoughts on a gay state: with Chinese tongs as a model som ursprungligen publicerades i The Advocate och sedan i Mark Thompsons bok Gay Spirit: Myth and Meaning, en bok jag dessvärre förlorat i någon skilsmässa och texten verkar inte finnas på nätet. Men Burroughs hade resonemang runt en icke-territoriell "stat", en smula separatistiskt kanske men i alla fall: Man säger nej till nationalstaten och den typen av konflikter som konstant glorifieras när pojkar skall göras till män och soldater och tänker nytt i stället. En queer princip som Army of Lovers stod för också tycker jag, både i von Praunheims och Bards tappning. Och jag håller ju med om principen i Bögjävlar: Homokulturen är intressantare när den har edge. William S Burroughs och Allen Ginsberg var härliga radikaler som förtjänar plockas fram igen.

Ponte sa...

Bombförslag,
* något ytterst hösnuveframkallande, kedjenysande soldater är inte så effektiva i strid.
eller varför inte gammal hederlig senapsgas...