I wish that I was born a thousand years ago

Efter som senaste NIN-skivan kinda sög följer här en liten påminnelse vad det är vi älskar med Trent Reznor. Ellert också kan ni se det som en trailer till en kommande post om varför hela queer-Sverige (förutom Henke och Frille) verkar ha glömt alla puggor från goth/neofolk/industriscenen som fortfarand är ikoner här i SF (Coil, Death in June, Throbbing Gristle). Eller också är det bara det roligaste drogskämtet sedan Spun. Hur som helst enjoy. Nu ska jag jobba på min fylla.