tisdag 22 maj 2007

Man ser inte kroppen för puggan


På min andra svenska blogg på Rodeo driver jag just nu med Bons sexsamtal. Många uppfattar nog det som en regelrätt diss men jag tyckte mest att det var tacksamt att driva med, och alla som var med i samtalen får alltså här en liten applåd från mig. (Dessutom tycker jag att ett sexsamtal vore fantastiskt i QX. Vilka skulle man vilja ha med då?)

En grej slog mig i alla fall när jag läste artikeln. Linna Johansson säger: "Jag tror inte man har råd med preferenser. När jag gillar någon ger jag mig fan på att gilla allt med den personen." medan Sigge Eklund förklarar att när han blir kär i någon måste han ladda om den fittan med positiva värderingar, även om han inte gillade den från början.

Det här är tankar som jag ofta funderat på. Typiskt nog diskuterar Linna det här med en bög, Lady Oscar. Typiskt, för att jag upplever bögvärlden som närmast fixerad vid preferenser. Vid typer. Att ingen någonsin laddar om en kuk eller röv eller kropp med positiva värderingar. För är det inte så att bögar först letar preferenser och sedan letar relation bland preferenserna (jag räknar in både mig själv och Stefan här)? Och är det inte något sjukt omoget med det? Var är Larry Kramer när man behöver honom?

Puggor är ju väldigt bra på att avsexualisera någon som babsaögat inte gillar, till exempel genom att säga hon i stället för han. Vi är däremot helt värdelösa på att sexualisera någon. Så länge inte den personen ännu inte är en person för oss så klart, då är vi bäst i klassen. För hela den arsenal av kläder – keps, solglasögon, maskulina kläder, jeans och t-shirt, boots etc – som bögar fixar till sig med när de ska gå på videoklubb eller på cruising i parken bygger ju på en överenskommelse om att de här få attributen räcker för att trigga den andres fantasi, räcker som projiceringsyta (åtminstone i teorin). Fast då talar vi också om en situation där båda två är mer eller mindre okända för varandra.

Men det här med att gilla någons kropp bara för att man gillar personen, glöm det. Det är för mycket i vägen: Birgit Nilsson, Miu Miu-skjortor, tyska träänglar, blomsterarrangemang. Det är helt enkelt en pugga i vägen.

14 kommentarer:

Stefan sa...

Mina tyska trä-änglar var fram till nu en väl bevarad hemlighet... men eftersom jag snart ändå ska pensioneras som sexuell varelse i bögvärlden är det kanske lika bra att komma ut med dem.

Men samtidigt som jag håller med dig i stort kan man ju också se puggor som mästare på att faktiskt sexualisera sådant de inte tänder på just genom ett väldigt selektivt babsa-seende. Är det inte så? Man fokuserar på en kukring i läder istället för de rosa kanintofflorna...?

Själv tycker jag mest att så fort någon annan har uppvaktat mig (de tre gånger det har hänt) så har typ varit helt oväsentligt och att det mest har att göra med att man vanligtvis raggar på den målgrupp som brukar vilja ha en för att det är safe.

Daniel sa...

haha. menade inte att outa dig, det klarade du så vl själv.

du har rätt med att puggor sexualiserar det de inte tänder på, men jag har en känsla av att det är människor som man inte känner så väl. man har inte först fått träffa deras träänglar, utan på sin höjd kan man använda kukringen för att temporärt glömma av träänglarna när man har sex. man har liksom bestämt sig för att inte ta in personen utan bara ha sex med en del av honom.

Stefan sa...

Men är det egentligen puggerier det hela? Är inte det typiskt för all mänsklig sexualitet? Jag tror även kvinnor ibland väljer att se sin man som The Great Dark Man för att få en bättre orgasm trots att de vet att det egentligen bara är Tompa som mest gillar att läsa fantomen och obsessar kring sin tilltagande flint...

Men visst du har rätt i att puggvärlden i sin jakt på extremer och sin antingen-eller-mentalitet har svårt för att acceptera män som de är utan förklädnader och komplicerade tanke-experiment och charader.

Jag kanske ska vara tacksam för alla de där tanketrixen som puggor använder så att min kille som sett hur jag beter mig på en tysk julmarknad med träleksaker ändå lyckas tända på mig... om han nu gör det...?

Daniel sa...

jag kan ha fel men jag upplever att puggor är mer fast i typer än vad straighta är och mindre villiga att arbeta runt det eller mot det.

därmed inte sagt att det inte finns i den straighta världen.

Stefan sa...

Är det inte en fråga om "manlig sexualitet" då? Tjejer kanske inte tillåts ha så mycket issues kring typer och sånt.

Daniel sa...

Men hur förklarar du då att Sigge Eklund säger att han laddar om fittan med positiva tankar? Det handlar kanske inte om att ha eller inte ha typer, utan om det bisarra i att trots att utbudet är ännu snävare i bögvärlden har bögar ännu svårare att omvärdera sitt typomdöme än vad straighta har.

det är det som jag tycker är omoget. att puggor träffar någon och tycker skitbra om dem, men sedan bara "nä han är inte min typ".

Stefan sa...

jag tror att jag personligen tror att det är viktigast att man matchar psykosexuellt. måhända är det omoget. men jag behöver i alla fall inte ladda min killes kropp med positiva sinnesbilder utan tänder på honom hela tiden även efter fem år. det är nog det som är viktigast för mig.

sen måste väl straighta ha en fantastisk förmåga att bortse från en hel del, tex all gore som omger graviditet och förlossning och den massakrerade kvinnokroppen efter förlossningen och sånt. dessutom är det ju ett tabu som killen aldrig får nämna så då utvecklar de väl minst lika raffinerade tekniker som bögarna att fokusera på de växande brösten eller något annat.

Petter sa...

Helt korrekt - fast om det ar ett område bøgar ar øverlagsna på att inte tanka på gegga och gore så ar det just sex.. Men en viktig poang ar att vi inte inskolats i att jobba på ett førhållande, som straighta. De vet sedan barnaben att man och kvinnor ar olika och att de måste møtas. Vi vaxer upp i ett sorts vaakum och måste lara oss allt sjalva - forma vår sexuella identitet och førhållanden. Det førsta stadiet av insikt om vå® sexualitet, sker i ensamhet - sen verkar det som att många puggor spenderar hela livet med att førsøka tillhøra en subidentitet (muskelpugga, bjørn, leatherpugga etc). Jag tanker ofta på den omogna 'typfixeringen' som Daniel pratar om, alltså at bøgar fixerar sig vid en sorts 'typ' och att det mest blir projicering som på en seriefigur. Handlar det inte om att vi egentligen ar så lika, att alla førsøker hitta ett system før att sexualisera och avsexualisera. Man och kvinna- easy, du spelar bandy med grabbarna och gullar med Anna-Karin - men vi puggor ar en enda røra.

house of ninja sa...

Mer än kroppen är skymt tror jag.

Homosex är great. Ska inte äckla människor. Men det där biologiska med att 'komma ut' bara tända på män osv. Kan du ge upp homosexualitet som sexuell identitet? Inte bara dissa den mest banala kultur som skapats av de i klamrande ångest över sin sexuella identitet.

Typ män är från mars kvinnor är från venus och ja bögar är från typ pluto då. Ni vet... Kan de radikala släppa bögen? Som vi släpper kösnroller. Eller gillar ni könsroller? bögroller. Jag blir så förvirrad av uppvärderande och nervärderande. vad är er strategi? Förinta skiten? Förstora bögkulturen? Uppvärdera den? Förneka homosexualitet som fenomen - typ vi är sociala varelser, sexuella.

Stefan sa...

House of Ninja (om det är en referens till Paris is Burning älskar jag dig bara för det), vi är bögnördar – vi gillar bögar och bögkultur – vi vill bara att den ska bli mindre historielös, mer radikal, och mer reaktionär i något fall, smartare, argare, fjolligare, manligare... ja, helt enkelt bredare och djupare.

Personligen kan jag tillägga att jag inte tror på den etikettlösa utopin. Social interaktion kräver identiteter och roller. Vi kan bara kämpa för att hålla högt i tak inom dem och gränserna någorlunda flytande.

Petter, men om bögsubidentiteterna är till för att skapa skillnad i relationen, som du antyder, varför är det då alltid björnar som jagar björnar, muskelpuggor som jagar muskelpuggor, twinks med twinks?

Daniel sa...

House of Ninja:

Jag tycker egentligen att "släppa bögen" är det mest bögiga man kan hålla på med. Vad är gay skins, björnar, straight-acting och allt det om inte försök att komma undan en upplevd bögstereotyp, dvs fjollan.

Men jag tycker att du har rätt där. Att vi måste göra upp både med fjollstereotypen och med de machomotreaktioner som uppstått sedan klonerna.

Hur det ska gå till är en lång diskussion som jag delvis berör i mitt kapitel.

När vi snackade om våra problem med den nutida bögkulturen under arbetet med den här boken insåg vi att väldigt mycket kunde sammanfattas med att bögar inte tillåts vara hela människor i bögkulturen.

Så jag tror att svaret på din fråga är att vi fortfarande inte är människor. När vi är det kan vi börja prata.

Petter sa...

Stefan, bøgidentiter som bjørn, muskel, etc ar inte før att skapa skillnad i relationen! Det ar ett system att sexualisera och avsexualisera - att kategorisera vilka som ar sexpartners och inte. Bjørnar avsexualiserar twinks och sa vidare. Det ar darfør puggor ofta håller sig till att ligga inom gruppen - och ofta slutar det med att de ser helt likadana ut, som en ironisk twist!

Stockholm Grand Cru sa...

Stefan, att du blir imponerad av namnet House of Ninja pga dokumentären och inte pga av dom som dansar/de i House of Ninja är kul. Äkta-vit-bög-nerd :) nodiss, bara kul
Men har ni inte tänkt på alla tjejer som aldrig verkar få/vilja prata om sina preferencer, man skulle ju kunna tro att dom alla bara gillar en ung marcus schenkenberg.
Många vill säkert ha en stor björn bara att det skulle vara helt outher att sitta och pöla efter ett fetto för de flesta tjejer.
Och om det var så handlar det (officiellt) aldrig om kroppen.

Petter sa...

Jag tror att den kategorisering (eller varfør inte fetischism rent av) ar mer manligt an kvinnligt. Man kommer aldrig sluta objektifiera - hur hård den sanningen an må vara. Just i puggvarlden finns det dock en demokratisk twist - eftersom vi alla ar samma køn och kan bolla mellan person och objekt. En annan demokratisk twist ar ju just att du kan bli nytt sexobjekt nar du blir gammal och fet.