Vad är det som får någon över huvud taget att höra Sylvesters "Do Ya Wanna Funk?" och tänka "Schyst låt. Jag känner inspiration! Åh jag måste göra en video där jag gungar fram och tillbaka, inte dansar, utan gungar och liksom mimar två sekunder här och där UTAN ATT VISA ANSIKTET! Jag är ju ett GENI!"?
Det är värre att han degradar något som är fabby i stället för om han hade valt Ray of Light. Kan inte de naffa hålla sig till Madonna liksom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vi har fått mycket inspiration av låten iaf.
Det har inte hunnit bli en video. Än.
jag tycker det ar spannande att det har klippet gør dig så arg! Kan vi få en sjalvrannsakan nu?
Precis vad jag tänkte.
Jag tycker det är ett asbra utubefynd, han mimar ju faktiskt i takt till sången, vad mer vill man ha?
Och jag vet inte vad 'msn' menar, för den här låten gick ju verkligen hela tiden på mtv när man var liten med en skitsnygg lila paljett outfit etc
Åskar
Jag menar förstås att VI inte har hunnit göra en låt efter inspirationen Vi har fått av denna låt med tillhörande video;-)
Jag tror att det är något i stil med om man har fått höra Jesus ord och förkastat dem, så är man mer förtappad än de som aldrig fått valet.
Jag menar. Den här personen tittade antagligen på dokumentären Gay Sex in the 70's och hörde låten där. Han kände inget, drog inga slutsatser, blev inte mer intresserad av disco. För mig är det dagens bögvärld i ett nötskal. Den är förtappad. Den kan höra den mest fantastiska musik men vill ändå äta bajs. Så vad handlar det om? Att den här viden gör att jag inte tror på puggorna. Att jag tror att allt är kört. Den gör mig desillusionerad.
ah ok
Å
Det handlar nog om att den inte är intresserad av musik utan gillar det förtappade. Den (om den har tur)upptäcker sedan musiken och förstår då att allt är förtappat. Drar sig därifrån och kvar är de förtappade. Ond ond cirkel.
Skicka en kommentar