Muskelbjörnar och elektronisk undergång

Sammanfattande kommentar från sur björnpugga på Eagle i söndags:
”Muscle bear is the new evil twink”.
Och så är det här i San Francisco. Björn är den nya klonkulturen och muskebjörnarna är de nya onda twinkarna/muskelpuggorna. Det som är skönt är att de bara är kungligheter i sina egna ögon. Ingen ger dem mandat att spela allan (förutom snubben som yttrade kommentaren då) och de tjocka, äldre snubbarna har minst lika många supporters. Men det är definitivt skäggens diktatur som råder. Ju längre jag sparar mitt desto fler ragg får jag.

En annan rolig grej med San Francisco är geekfaktorn. Med så många IT-företag och så mycket björnar i en sådan förhållandevis liten stad, är det inte alls ovanligt att man stöter på vilda diskussioner om vilken som var den bästa Green Lantern, om Ultimate-linjen i Marvels universums vara eller icke vara eller till och med om Drakar och Demoner. Denna cirkel slöts när jag såg Extra Action Marching Band på Mission Creek Music Festival förra torsdagen. Snacka om bandgeeksens revansch. Ett marchband med burleskstrippor av båda könen, flagboys och gogo-dansare som ställde till med en fest som fick Hootchy-Kootchy Club att se ut som en söndagsskola.

Annat bra på MCMF var I Am Spoonbender på Mezzanine. IAS består av Dustin Donaldson som trummade i Pansy Division förut, Robynn ”Cup” Iwata och (på skiva) Dave Edwarson från Neurosis. De framförde en helt bisarr elektronisk undergångskabaré som förde tankarna till The Causey Way, Atari Teenage Riot, The Knife, DAF och FischerSpooner. Deras senaste album finns nedladdningsbart som WAV-fil på deras hemsida. Förband var Phase Chancellor, som är ett noisigare Matmos-sidoprojekt (fantastiskt) och Ariel Pink som är en tönt som folk som läste Benno gillar. Dessutom spelade Steven Stapleton AKA Nurse With Wound skivor. Gala.

Extra Action Marching Band

I Am Spoonbender